Made by Eligin

Tillsammans med en ny kurs har jag nu fått upp ögonen för bloggverktyget Wordpress, så under några glada veckor kommer jag att uppdatera en del på den här vackra sidan.

Och nej, det är inte den fina tidningen Avtryck som jag länkade till i förra inlägget.

Det här är, precis som den här bloggen, en högst personlig blogg.

Men den är lite snyggare.

Så under dessa glada veckor ska jag fundera på vart jag vill vara.

Så om ni följer mig på den här bloggen, glöm inte att kika in där då och då ifall att jag skriver oftare där. Man vet ju aldrig.

Nöjd med dagen! Nu blir det... vänta, jag har ingen bil

2011-02-24T17:33:00.003+01:00

Nåväl, som rubriken lyder så är bilen på service. Men tydligen är den klar nu!

YAY!

Det gick fort och jag är jätteglad, men hämtning av den blir imorgon.

Idag har Sarah, Hanna och jag jobbat klart med vår nya och fantastiska tidning som kommer att fyllas med massor av roliga och välskrivna texter den närmaste tiden.

Vi har till och med varit så ambitiösa att vi har tagit nya och fräscha bilder utomhus utan ytterkläder. Tack Hanna för det.

Nåväl, resultatet kan ni se här. Men ha i åtanke att detta bara är ett tomt skal än så länge. De artiklar som ligger inne är bara blaj som jag skrev när jag inte hade något bättre för mig. Det vill säga för några minuter sen.

Nu har jag inte heller något speciellt för mig, så då skriver jag här.

Glöm inte att titta på våra vackra bylines i slutet av texterna förresten. De äger.

Katt med 92 decibel ljudnivå!

2011-02-23T18:42:00.003+01:00

Mina katter Freja och Frida är förehållandevis tysta damer. Frida jamar när det är dags för mat, Freja knarrar (Jo, hon kan inte jama) när det är dags för mat, vatten, eller om hon vill leka.

Purrar gör de såklart, men att det är speciellt högt vill jag inte påstå.

Det är väl nån enstaka gång man hör Frida purra från andra sidan rummet, men den här katten kan purra i 92 decibel!

Det är för övrigt högre än en starkt trafikerad motorväg, eller typ en lastbil.

Herregud.

Vilken katt.

Tur att mina inte spinner så högt. Ljud över 85 decibel ska ju tydligen kunna vara farliga till och med.
Hoppas matte använder öronproppar!

Bilden är tagen av min syster Frida. En fantastisk fotograf för övrigt.

Freja är i fokus i förgrunden, och Frida är lite oskarp i bakgrunden.

Poker - tur eller skicklighet?

2011-02-22T17:06:00.004+01:00

Som många vet är poker ett av mina favoritämnen. Jag pratar gärna om det, och jag spelar det gärna. Dock spelar jag bara om småsummor. Och då menar jag verkligen småsummor. Jag har en limit på 200 kronor per vecka som jag får spela bort, men jag spelar aldrig bort så mycket. Mitt spel handlar alltid om tur. Jag spelar väldigt sällan med skicklighet. Jag kan syna på det mesta, om jag tror att jag kan vinna på det. Vinner jag, så är det oftast med tur.

Det är sällan jag lyckas se igenom folks pokeransikten via nätet. Ja just det, jag spelar på nätet.

Så, är poker ett lotteri eller skicklighet?

Det är just det som Högsta domstolen försöker lista ut just nu. Sex stycken pokerarrangörer är nämligen åtalade misstänkta för grovt dobbleribrott. Nu vet jag inte om de har dömts förut, men det ska bli intressant att se vad HD säger.

Vad tror ni?

Personligen tror jag inte att det precis kan liknas vid ett lotteri, man vinner ju bra mycket oftare än man vinner på lotto, i alla fall enligt mina egna upplevelser.

Så är det skicklighet?

Inte som jag spelar, men man kan ju titta på alla pokerproffs som finns där ute. Det finns ju en anledning till varför det oftast är samma personer som vinner.

När jag själv jobbade som pokerdealer så visste jag vilka jag tyckte var skickliga pokerspelare, varför tyckte jag att just de personerna var skickliga?

Jag tror nog att det är skicklighet som gäller.

Tur kan hjälpa, men skicklighet är det största. Jo, jag är säker.

Kameran - min främste motståndare

2011-02-21T12:47:00.001+01:00

varje gång jag går in på min jäkla blogg så tänker jag "Fan, nu har jag ingen bild att lägga upp".
Och då bannar jag mig för det och ofta slutar det med att det inte kommer upp nåt blogginlägg ändå.
Jag är hopplös. Jag tar ju bilder hela tiden. Eller nej, det gör jag inte, eller både ja och nej.
De flesta bilder som jag tar blir riktigt dåliga. De blir suddiga, konstiga eller bara helt och hållet dåliga.
Jag förstår inte varför.
Jag har min systers gamla kamera hemma som jag skulle kunna använda, men jag förstår inte hur man gör.
Den vill ju inte fokusera!
Hur ställer jag in skärpan själv?
frida lyckades alltid ta så jäkla bra foton med den där kameran och jag klarar det inte.
Livet är värdelöst när sånt händer. Jag intalar mig själv att jag är fantastisk med kameran, men upptäcker lika snabbt att jag inte ens är halvbra.
det är typiskt.
Nu ska jag gå och lära mig hur man gör. Med en riktig kamera den här gången.

Plugg

2011-02-19T13:21:00.002+01:00

Emil och jag sitter i ett av högskolebibliotekets grupprum. Stämningen är inte hög. Själv försöker jag renskriva min VG-rapport för avslutningen på praktiken. Emil gör gamla högskoleprov. Han är inte glad någonstans, det ser man tydligt.

Och nej, jag kan väl inte påstå att provet är enkelt. Jag har ju inte ens gjort det.

Jag avundas honom inte alls. Ingenstans faktiskt. Men det är skönt att ha någon med sig när man själv ska sätta sig ner och plugga.

Imorgon bär det av...

2011-02-02T20:58:00.003+01:00

Och jag har inte ens packat färdigt.

Men jag håller på så det är nog lugnt.

Idag var en trevlig dag med mamma i Västerås. Jag köpte en jättefin t-shirt på rea plus två bh-ar.

LFM BH. Fast inte längre. Nu har jag så det räcker.

Hehe.

Ja, jag vet inte vilka av er som förstår den förkortningen, men men.

Det skämtet har jag nämligen skrattat åt i ett par dagar. Vilket skämt undrar någon?

Tja... det är alldeles för svårt att förklara.

Men googla vettja!

10.09 går tåget imorrn, sen är jag äntligen hemma hos min kära lägenhet. Det ska bli så skönt att komma tillbaka faktiskt.

Jag har inte varit hemma på alldeles för länge.

Tur att Emil är där och tar hand om stället.

Anyhow, jag är i packartagen. Syns hemma sen, kalmarbor!

Det där om att bli sedd... och igenkänd...

2011-01-30T19:40:00.005+01:00

Visst är det lite av en drog på något sett?

Plötsligt ser du din egen bild i tidningen. Herregud, vad häftig jag är, tänker jag och läser en gång till.

Eller bara mitt eget namn.

Eller att bli igenkänd på stan.

Det är ju en fantastisk känsla att veta att folk vet vem du är.

Vill du veta en hemlighet? Eller nej, en hemlighet är det ju inte längre eftersom jag nu skriver den för allmän beskådan.

Jag tror att anledningen att jag vill bli en journalist är att jag vill att folk ska veta vem jag är. Jag vill att Elsa, 75, ska läsa mina texter och tänka, men gud vilken duktig reporter, jag förstår ju precis vad hon menar.

Jag vill att Peter, 35, ska stoppa mig på stan och säga, "Vad kul att se dig! Jag läser din tidning varje morgon!"

Är det inte samma sak för er, mina kära klasskamrater hemma i Kalmar?

Eller drivs ni av något annat?

Jag tror att jag hamnar på en lokaltidning tillslut. Det är nog där jag hör hemma.

Den här bilden är lånad av tidningen Folket, där jag praktiserade i ett par veckor. För att läsa fler av mina krönikor kan man gå in här. Eller ja, det finns bara en till. Och den handlar om pizza.

På hemsidan kan man också hålla sig ajour med det senaste som hänt i Eskilstuna.

Frufridagen - Varför jobbar du mamma?

2011-01-24T20:46:00.008+01:00

Idag är det frufridagen.

Den inställer sig varje år den 24 januari, och finns för att ge alla kvinnor som lever med en man en dags avlastning per år. Mer kan man läsa på Folkets hemsida imorgon bitti, när tidningens utomordentligt duktiga nyhetschef skriver en krönika på ämnet.
Men min mamma lyssnar inte till sånt. Hon städar. Trots att hon faktiskt ÄR ledig.
Det var alltså fläckfritt när jag kom hem. FLÄCKFRITT! Ja okej, min smutstvätt ligger på stolen men resten är fläckfritt! hade jag kommit hem senare hade hon säkert tvättat det också.

Hon städade hela dagen. Man kan nästan spegla sig i golvet.

Jag förstår aldrig hur hon orkar. Jag begriper det inte. Och hur får hon det att lukta så gott? Det luktar inte så här gott när jag städar. Jag begriper det bara inte.

Jag kanske bara är lat. Jag antar att jag är det. Men ärligt talat så börjar jag tro att min mamma har magiska krafter. Hon är helt fantastisk på att städa, och hon gör det outtröttligt. Varje gång. Huset är alltid i ett fantastiskt skick, trots att hon säger att det är smutsigt.

Min lägenhet känns smutsigt två dagar efter att jag har städat.

Jag måste göra något fel.

Något har jag i alla fall gjort rent. Jag har nämligen tvättat storasyster Karins gamla tangentbord. Titta så äckligt det var!! (Bilden till vänster) Och titta så fint det blev! (Bilden till höger)

Okej, det är ett tangentbord. Men det är det första jag någonsin rengjort så här ingående (Jag tog loss alla knappar och diskade dem).

Det kanske kan bli en superstädare av mig också?

Praktikrapport och sexparodi (De har inte med varandra att göra, som tur är)

2011-01-23T16:07:00.004+01:00

Första praktikveckan har tagit slut, nu är det bara nästa kvar... Känns riktigt tråkigt om jag ska vara ärlig, men men.

Praktiktiden har varit riktigt kul i alla fall, och jag gillar verkligen vad jag har fått göra. Allt har varit roligt faktiskt, det finns inget som jag ångrar eller hoppas på att jag slipper nästa gång.

Praktikrapporten för veckan är också klar och väntar på att bli inskickad. Men det får vänta tills jag kommer hem. Just nu sitter jag i Västerås i en allt mörkare lägenhet. Min storasyster har inte fått ordning på alla lampor än, det kan jag konstatera.

Mamma målar i rummet bredvid, jag börjar få en aning tråkigt om jag ska vara helt ärlig.

Idag läste jag en snutt på aftonbladet också och kände att jag var tvungen att länka. Jag menar, titta på det här!

Nej, det kommer väl inte som en chock precis att jag skriver om World of Warcraft, men det här är alltså en parodi på spelet. En parodi i form av ett humoristiskt sexspel med prostituerade alver, kåta orcher och fulla rymsoldater. Undrar just hur mycket sex man får ha i spelet, själv har jag väl inte alltför mycket erfarenhet av så kallade sexspel och förresten inte av det här spelet heller så jag borde väl hålla tyst. Men det känns en aning som att begreppet "sexspel" används ganska brett i Aftonbladets rubriker.

Nåväl.

Själva idén verkar ju genomrolig. Fast det borde väl ändå redan finnas ett gäng såna här parodier?

En snabb och genomtänkt förklaring över vad som har hänt under den senaste månaden som kan vara intressant för fullkomligt okända och kända människor

2011-01-10T12:33:00.006+01:00

Nu har det gått lång tid sen sist. Fast jag har egentligen inte så himla mycket att säga.

Eller det kanske jag har.

Okej, det här är vad ni har missat sen den 16 december.

21 december: Vi slängde upp bilen på pappas släp och begav oss till Eskilstuna med katterna i knät. Freja var sur och jamade då och då när hon såg pappa köra bilen.

Vi fick sladd på bilen och körde in i en snödriva mitt på motorvägen. Som tur är fungerade bilen vi körde och vi kunde fortsätta resan, dock fick vi några skador på både bilen vi körde, släpet och vår egen bil på släpet.

Vi lämnar av bilen hos verkstan där de i princip genast säger att vi kan få välja en ny bil, motorn är ändå kaputt (Tidigare information om detta krävs, bilen har varit trasig länge). Emil och jag tittar på andra bilar i säljarens sortiment.

22 december: Vaknar upp med två sura katter i Eskilstuna. Springer och köper julklappar. Emil åker upp till verkstan där ägaren säger att bilen visst går att fixa. De säger att två veckor behövs. Vi tackar och bockar och markerar kalendern.

24: Lugn julafton med systrar och föräldrar. Emil går ner på knä och ber mig förlova mig med honom mitt under julaftonsfrukosten. Ringen är för stor.

Vi går till butiken och byter ner den två storlekar och gör den även dubbelt så dyr. Ja, jag ville ha något med diamanter, inte zirkoner.

Tyvärr är ringen fortfarande lite för stor i storlek 17, men passar säkert bättre i sommar.

Emil åker hem till sina föräldrar och firar jul där.

25: Firar annandag jul hemma hos Emils föräldrar. När vi kommer hem igen till mina föräldrar får jag faktiskt en present, lite pengar och en parfym från italien. Tack Mamma och Pappa!

Går ut på kvällen och träffar en massa roliga människor.

26: Åker och firar jul igen hemma hos brorsan i Stockholm. Frida åker på dop hos sin pojkvän Pierres släkt och kommer senare till brorsan. Brorsonen Noel spelar svampbobfyrkantsspel.

Värt att notera var att vi åt ingen speciell julmat.

27: Ingenting händer. Vi är skittrötta på julen och siktar mot nyår.

28: Hanna och skriver på vår rapport och kommer fram till att det inte är kul att plugga i mellandagarna och att vi mycket hellre vill springa på rean.

31: Nyår! Firar det hemma hos vänner i Eskilstuna och Emil blir en aning för mycket salongsberusad.

1 januari : Emil blir förkyld.

3: Emil smittar mig. Jag vaknar med halsont. Hanna och jag skriver klart vår rapport och lämnar in den.

5: Vi får veta att bilen minsann inte alls kommer att bli klar i tid. Jag börjar panikplanera att åka hem.

8: Sätter mig på tåget på morgonen ihop med Frida och beger oss mot Kalmar. En halvtimme senare ringer Emil. Bilen är klar. Jag blir arg.

Sen visar det sig visserligen att bilen inte alls är klar. Emil får bilen först på kvällen.

9: Gör inget vettigt alls med min tid.

Så mycket skit - och det är inte bara kattskrället

2010-12-16T17:12:00.004+01:00

Det är så mycket skit just nu, fast primärt är det bilen.

Oj, slänger jag mig med såna uttryck, undrar ni?

Jo.

Så går det när man läser sin första riktigt vetenskapligt inriktade kurs. Och jag är inte så speciellt glad i det. Jag älskar att skriva, men när det handlar om grupparbetesrapporter och analysuppgifter så blir jag lite ledsen. Men visst, det ska väl göras det också. Jag tar det med ro.

Kanske får jag tid att sova något i den här kursen.

Man vet ju aldrig.

Hmm, om man skulle ta och sammankoppla detta med rubriken. Kattskrället liksom, vad är det frågan om? Jo, söta lilla katten Frida hade en incident imorse som jag tack och lov missade. Men som tur var var i alla fall Emil hemma. Han beskriver det i mer detalj här.

Så hon är en skitkatt.

Fast jag gillar henne ändå. Mest för att jag inte var hemma. Fast Frida är nog inte så glad i Emil längre.

Då var det dags igen...

2010-11-07T23:03:00.004+01:00

Känner mig som vanligt lite lagom taggad inför film och tv-kursen som startar imorgon, men vad fan. Jag har ju klarat allt annat, det ska väl gå det här också. Men ibland önskar jag ändå att jag hade valt en utbildning som inte var så inriktad på övriga medier än skrivande.

Jag vill jobba inom webb och tidning, inte tv eller radio.

Men det är ju en aning fel påtänkt. Fast å andra sidan så har jag ju rätt att välja min egen inriktning och då borde jag kunna ändra något. I alla fall det som jag inte kommer att få användning för.

Fast å andra sidan.

Igen.

Det är ju alltid bra att ha en kunskap. Webbtv någon? Då kanske det är bra att ha de meriter

som jag kommer att få.

Kan jag hantera en filmkamera så kanske jag hamnar före någon som inte har den färdigheten.

Jag får se det så.

Men ändå... Jag kommer för alltid att sörja den förra kursen, med tidningsredigering och personporträtt. Jag älskar att göra personporträtt, och jag älskar att redigera.

Får jag bara pyssla med skrivande journalistik så är jag lycklig. Sen måste jag få tycka att det är svårt också, annars tappar jag intresset.

På fredag åker jag och Emil på en kort resa hemåt för att spendera lite tid med föräldrar och vänner. Ska även klämma in hälsomässan i Stockholm då.

Och katterna, de följer med. Känns jättekonstigt att ta med dem för en så kort resa, det känns liksom nästan inte okej att köra med dem i 35 mil. Fast på något plan tror jag att det kommer att göra dem gott. Jag tror att de är redo för det nu. Så nu ska jag bara hitta en bra klöspelare att ta med så de inte börjar klösa på föräldrarnas möbler.

Gud vad avundsjuk jag är på Freja när jag ser den där bilden förresten. Jag vill också ligga på en molnliknande filt och bara gilla läget.

Hejdå tidningsredigeringskurs, det har varit kul!

2010-11-03T13:35:00.004+01:00

Jaha.

Då börjar den här kursen närma sig sitt slut. Jag kommer verkligen att sakna den. Det här måste ju verkligen vara den bästa kursen vi har haft.

Jag har haft jättekul, och lärt mig precis det jag ville lära mig.

Det är kanske sånt här man ska satsa på i framtiden, får jag sitta med en dator och ett indesignfönster framför mig så är jag lycklig. Redigering är nog grejen helt enkelt.

Mitt personporträtt är också nästan klart. Jag har frilagt en massa träfåglar (vettar heter det visst) och penslar och sånt, men valde tillslut att bara ha en träfågel med. Så viktiga är de inte precis till historien så det är mycket möjligt att folket som ska kritisera mig tänker säga just det.

Kill your darlings, Elin!

Jaja. Men jag tänker ha med dem. Det är väl lika bra att man får något att anmärka på. Den här ankan som syns ovan fick dock inte vara med. Min lärare tyckte att den var vänd åt fel håll. Jag som hade kämpat så med att frilägga den (ja okej, inte så länge).

Kattklocka!

2010-11-01T20:21:00.005+01:00

Kan ju tillägga att om det är någon som tänkte köpa en julklapp till mig så är den här klockan ett hett tips!

Katter och internet på samma gång!

Den är ju som gjord för mig!

Den till och med matchar min väggdekoration som för övrigt föreställer ett snabelA (@). Här nedan kan man läsa mer om den fina klockan.

http://www.whatonearthcatalog.com/whatonearth/Whats-New_1AA/To-Decorate_1BD/Item_C-Clock_CE8776_ps_cti-1BD.html

sådärja

2010-11-01T16:33:00.002+01:00

Då var vi på väg hem då. Emil kör. Han gav upp jobbet nu som tur var. Fast egentligen spelade det ingen roll för jag hade antagligen åkt hem utan honom annars ändå. Jag köpte glögg förresten. Det bästa med julen är att det äntligen finns glögg att köpa igen.