2007, glad att bli av med dig!

2007, vad har jag att säga om 2007?
Inte mycket gott faktiskt. Den enda gången jag såg något ljus det här året var mot slutet av det, så jag är rätt glad att vi är på väg mot 2008.
Hur började det hela?

Jo, jag firade nyår i Kens och Emils lägenhet, vi lagade lax och åt tillsammans med Sanna som var här och hälsade på och skulle fira nyår med oss.

Tack för allt Sanna, synd att vi inte ska fira tillsammans i år också!
Nästa gång får jag åka till dig!

Nyåret rann iväg och jag kände att det skulle bli ett fantastiskt år. Fan så fel jag hade.
Jag skrev den sista tentan inte alls långt efteråt, och gick tillslut ut i livet som fri och känslan av att jag kunde göra vad jag ville infann sig. Nu började det riktigt jobbiga, nu var jag ju ändå tvungen att söka jobb. Som tur var ringde mitt eventbolag upp mig och bad mig göra reklam för en välkänd dryck en gång i veckan i olika städer. Fick hyrbil varje vecka och träffa en massa roliga människor. Bäst var det i den där lilla orten utanför Karlstad som jag har glömt bort vad den heter, men men. Det var kul och vi lyckades sälja riktigt mycket, trots att det bara var en liten liten butik in the middle of no where.
Jag fick mer jobb, åkte runt i sverige och promotade andra drycker, men för det mesta gjorde det mig bara trött när jag ständigt var på resa, 5 dagar i veckan var jag ju ute i en skåpbil och åkte runt i halva sverige. Jag besökte ett gäng värdelösa hotell, och en del som var helt okej. Men mest kändes det bara tomt faktiskt.
Sommaren kom och jag började jobba på festival som medarbetare och sålde glass. Åker till Båstad med lila hår och jobbar standby 24 timmar i sträck och kör sen bil en halvtimme till
hotellet i typ… helsingör? Suck, vad heter staden som har båten som tar en till danmark?
Det var riktigt kul då och då, med vip-pass, svenska halvkändisar med divalater, alltid få gå före i kön, skrikande småbarn som ville ha Dannys autograf.
Sommarens höjdpunkt som borde varit teatern med En midsommarnattsdröm kändes bara fel, teatern var inte längre min passion, så jag bara längtade tills det skulle vara färdigt och jag kunde börja jobba igen. Emil och jag firade ett år tillsammans under dessa veckor också. Strax därefter köpte vi bil ihop och åkte upp till Sundsvall för att hitta en lägenhet. En besvikelse tyvärr, då vi upptäckte att lägenheten var värdelös, liten, ful och långt borta.

I Umeå ringde sen skolan jag skulle börja på i Sundsvall upp mig och berättade att det inte skulle bli någon skola för mig till hösten eftersom linjen lagt ner.
Tack Sundsvall! Vad skulle jag göra nu?
Jo, det undrade jag verkligen. Dagarna på jobbet flöt iväg och Emil och jag diskuterade vår eventuella flytt ett tag till innan vi till slut bestämde oss för att åka upp ändå.

Mitt sista arbetspass kom vilket ironiskt nog var lagt i Göteborg, och här skaffade jag mig autografer från Magnus Carlsson och Martin Stenmark för Fridas skull. Första gången jag vågat göra något sådant, men det var lite kul. VIP-pass ni vet.

Så kom dagen som Emil och jag skulle flytta upp, och med fullpackad bil åkte vi en fem timmar lång resa till vår nya stad, Sundsvall.
Vår lägenhet var stor men alldeles för långt bort, men det orkade vi inte bry oss om mer än nödvändigt.
Mina dagar i arbetslöshet började, och det var jobbigt nog. Dagar kom utan något som helst att göra som fick mig att klättra på väggarna.
Tillslut släpade jag mig iväg till arbetsförmedlingen där jag fick sämsta möjliga mottagande. När de tillslut kunde ge mig ett vettigt möte med en handläggare så var även det skit, eftersom hon absolut inte förstod vad jag ville utan ville enbart få mig att söka butiksjobb eftersom det var det jag hade erfarenhet från. Att jag ville in vid teatern och till och med hade skaffat praktik på teatern rörde henne inte i ryggen. Jobba skulle jag göra och fort skulle det gå.

I början av December fick jag äntligen napp på ett jobb som skulle bli vändningen för mig. Det var då jag blev anställd som dealer på kasinot i stan och det var plötsligt då jag förstod att allt inte var värdelöst i mitt liv.
Vi sa upp lägenheten och jag såg äntligen att vi kunde få ordning på livet.
Jag lärde mig spela poker, och även om mitt första pass var riktigt nervöst, så kände jag att jag hittat något jag ville fortsätta med.

Minnesvärda stunder detta år:

Den där gången utanför uppsala på nån folkhögskola däromkring. Jag skjutsade Frida till nån konsert och stannade över natten då jag fick bo i en gympasal och trängas med Daniel och Frida på Pierres luftmadrass. Det var kul att få känna sig som en del av gänget igen.

Dagen då Zoltan flyttade upp till oss i Sundsvall var kanske inte den underbaraste dagen, men dagarna som kom med honom i lägenheten var jätteroliga. Skönt att få ha en katt i närheten igen. Tyvärr kommer han inte följa med oss upp igen då vi är rädda om hans hälsa.

Att få fira ett år tillsammans med sin fine pojkvän var i alla fall något som var speciellt för mig, då jag aldrig varit i ett så långt förhållande förut.

Dagen vi kom till lägenheten i Sundsvall, även om den inte var allt vi drömt om så var den vår.

Dagen då jag blev uppringd och fick mitt jobb på kasinot var för bra för att beskriva.

Vad ska jag göra under året som kommer?

Jag ska verkligen lägga ner massor med tid på att bli bäst på mitt jobb och lära mig så mycket nytt som möjligt. Om det går ska jag sen försöka bli förflyttad till Stockholm och jobba där för att komma närmare hemma och få det lättare till att behålla kontakten med vännerna.

Jag ska lägga ner tid på teatern och ta reda på om jag verkligen vill bli regissör.


Det var nog det. Tack för allt. Hoppas vi ses i vimlet under nyårsnatten. Om inte så önskar jag er alla ett gott nytt år.

Vi ses väl. Klart vi gör. Vi ses alltid.

En kärlekssaga

Detta är en historia om kärlek. en historia om glädje och dumdristig ungdom. En historia om tillit, men framförallt är det en historia om svek.

OBS! Ej passande för barn och dylikt. OBS!

Jag vet inte om jag någonsin har berättat för er om ”the ones that got away” förut.
Det är en helt fantastisk kärlekshistoria. Med ett tragiskt slut. Åh, vi var så lyckliga, vi tre. Men något fruktansvärt hände. Något som jag tänker på än idag.
Jag kan fortfarande minnas den dag jag fann er två. Ni var så vackra, jag såg er direkt i den där butiken hemma i Eskilstuna. Jag hade åkt hem för helgen för att leta kläder till tvåans avslutning men på något vis gick jag in i den där butiken och där, lysande i vitt och rostfritt, stod ni. Egentligen är det konstigt att jag inte minns namnet på butiken jag var i, men jag trodde ju aldrig att ni skulle bli så viktiga för mig, och hela mitt jag. Ni skulle ju vara med och forma den jag är idag.
Ni fick följa med mig hem den gången, det var bara kärlek vid första ögonkastet.
Aldrig trodde jag att jag skulle hitta något så vackert. Något så underbart.

Det var mina första stilettklackar. Riktigt höga med en 10 cm klack. Kanske inte var det bästa första valet men de var ju så speciella. Det gick ju inte att gå med dem, förståss, men det brydde jag mig inte om då. Jag var förälskad.

Dagen kom då jag skulle ha dom på mig för första gången. Jag var så förväntansfull. Äntligen skulle man få visa upp sig i snygga klackar.
Jag var en ganska down-to-earth-tjej då, gick mest med gympaskor för att de var bekväma och hävdade för alla som ville veta att jag inte fick gå med höga skor för mina läkare på grund av mina fötter. Men nu var det annorlunda.
När jag tog stegen nedför trappan på kyrkan upptäckte jag med en gång att det gjorde ont i fötterna. Ajajajaj….Varför blev det så här? Jag tvingade mig nerför trappan men sen var jag tvungen att ta av mig skorna och gå barfota ner på stan. Det var lite som en sommardröm, fast i stadsmiljö kan man säga, med skorna i handen med bara ben och kjol.
Jag vet vad ni tror, att jag tappade skorna här. Inte alls. Jag tog hem dom och la dom tillbaka i sin låda igen. Där fick de ligga ända till april året efter, när Daniel kom på besök. Daniel skulle spela man i kvinnokläder på sin skolas avslutningsmusikal. Därför behövde han klackskor. Jag lät honom prova mina och de passade nästan, även fast de givetvis var för små. Vi tog några bilder från det tillfället för att minnas den galna dag som Daniel gick i klackskor, men idag är det bara det sista minnet jag har av mina älsklingar.


Nu tror ni säkert att Daniel tog dom. Att han, lömsk som en räv smet ut ur vårt gemensamma sovrum en natt och snodde mina skor och la dom i sin väska och sen aldrig talade om det igen. Men där har ni fel. Åh, om han ändå hade fått låna dom av mig, då hade dom inte varit borta nu.
Men Daniel lånade dom inte. Han fick istället låna Fridas som satt lite bättre. Men han använde dom inte på föreställningarna ändå, tydligen tyckte regissören att de var ”gräsliga”.

Jag använde aldrig mina skor igen. Jag mindes bara den gången på tvåans avslutning då de hade gjort mig så illa. Så jag lät de ligga i sin skolåda och vänta tills jag var redo.

Treans avslutning kom och jag köpte nya skor. Denna gång med platå så att jag skulle kunna dansa hela natten och inte bara en halvtimme. Hemma i lägenheten packades allt ihop, för nu skulle vi flytta hem igen, tillbaka till Eskilstuna.

Jag tänkte inte ens på dom, tittade inte ens efter dom.
Inte för än ett halvår senare, när det började närma sig jul frågade jag min mamma vart alla skor hade hamnat efter flytten från Sandviken.
Hon sa att de låg i förrådet. Jag gick ner till förrådet och började leta igenom alla lådorna efter mina älskade stiletter. Men de fanns ingenstans. Jag hittade lådan, men skorna… de var borta. I lådan låg istället några andra skor, som visserligen hade lagts ner tillsammans med mina vackra för att spara utrymme. Men de vackra var inte där. Inte någonstans i förrådet fanns det en skymt av dom.
De var borta.



borta...borta...borta...
Vart är ni nu?

Bloggvärlden är i dvala.

Det känns som att hela bloggvärlden har tagit semester under mellandagarna i väntan på nyårsafton.
Det är som att det inte längre finns något att säga.
De bloggar jag läser verkar ha tagit semester iallafall, fast storasyster skrev häromdagen en trevlig krönika i tidningen om julafton och hur noga hon är med tomten.
Läs om hur hon tror att hon att lyckades lura mig och syrran en gång här: http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=703974

"Rör inte min tomte!"... nehe. Det var roligt att läsa i varje fall.
Själv har jag inte riktigt förstått det här med tomten på julafton. Men jag antar att jag skulle sakna det om han inte var där.
Men de har blivit så klantiga i min familj på senare tid, jag menar, tomten glömde ju sina kläder i huset för två år sen! Detta upptäckte givetvis Noel Storasysters äldsta barn) men som tur var gick han på att tomten lämnade dom och gick naken därifrån. Jojo.... det lär ju hända.
Eller gick han på det? I år så knackade nämligen pappa på fönstret innan han gick in och vi alla vinkade och ropade "Tomten är här!" med varierande inlevelse. Utom Noel, som säger "Det där är min morfar!".
Hmmm... Jag har inte kommit på än om han bara spelade med när tomten sen kommit in och började dela ut julklapparna eller om han tror på tomten...

Till andra saker kanske... Jag har inte fått pengar från mitt senaste inhopparjobb, vilket stör mig, inte mitt pokerjobb alltså, utan det andra som jag slavade med en hel natt. Suck. Måste klaga på dom. och det är min sämsta nackdel med mig själv, att jag är dålig på att bråka med folk jag inte känner i telefon.

Ses senare.

Barn

Suck.... Jag blir så trött.
Och ledsen faktiskt.

Vet snart inte vad jag ska göra.
Varje gång jag försöker ringa och få en ny tid för p-piller så har de stängt.
Öppnar det datumet. Förra gången var det 13 december de skulle öppna. Nu är det 7 januari.
När fan har de öppet? Hatar mellandagar då ingen tydligen jobbar.
Vill de att jag ska bli med barn eller vadå?

Skor


Blev inringd till jobbet igår kväll klockan kvart över sju när jag precis gjort lite mat till mig själv. Vad gör man? Jo, man äter upp fortare än blxten och fixar till håret och sen sätter man sig i bilen och kör de 1,5 milen till stan för att sätta sig och deala lite schysst pokerspel.
Har jag sagt att jag älskar mitt jobb? (Ja, det har jag, typ tusen gånger)
Kom hem rätt sent, och eftersom jag redan smällt i mig ett gäng koppar kaffe på jobbet så kunde jag givetvis inte sova. Det slutade med att jag satt uppe vid datorn ett tag. Upptäckte att jag missat att ringa på en lägenhet. Ringde idag istället, men den var redan uthyrd. Fan.
Idag har jag lust att sjunga en bit från musikalen HAIRSPRAY på grund av mitt oregerliga hår. Bara för att man missar balsam för att man har typ tre minuter på sig att tvätta igenom håret dagen innan så ser man ut som en klant dagen efter.

Look at my hair, what do can compare with mine today?
Åh andra sidan är det lite tufft. Men bild? Icke.

Istället ska ni få se en bild på mina nya fina skor (Förhoppningsvis, om de passar) som kommer med posten någon gång den här veckan.

Lovely lovely.
Måste ta mig in till stan inom de närmaste dagarna och jaga julklappar till syskonbarnen.
Det ska bli roligt tror jag. Fast Frida min kära syster har redan gjort det svåraste. Att ta tag i det och som den underbara syster hon är så låter hon mig gå med på hennes presenter.
För övrigt längtar jag tills jag får lön.


Pokerdealer = det är jag. Trainee.

Klockan är nu halv fem på morgonen. För en liten stund sen kom jag hem från mitt första pass på jobbet. Oh my god vad underbart jobb jag har.
Jag måste säga att jag verkligen tycker om det här jobbet.
Jag har nog aldrig haft ett bättre jobb. Visst, jag har haft jobb som varit på ett och samma ställe förut men det är liksom plötsligt en helt annan sak när jag verkligen vill gå till jobbet och verkligen ville lära mig.
Poker är helt underbart.
Klockan 03.00 avslutades mitt pass. Men eftersom jag redan hade sovit ett par timmar på dagen så var jag fortfarande pigg och gick med på att stanna en stund längre när ett par tjejer som också dealade (dock ej poker) frågade om jag ville stanna och snacka en stund i rökrummet. Sen kom det lite fler folk och det slutade att jag hade fyra pers i bilen som skulle få skjuts hem. Men jag tycker om sällskap. Efter att ha haft mig själv och Emil som enda sällskap så föredrar jag att få träffa lite folk. Pokerkväll imorgon med ett gäng om jag orkar.
Vet inte om jag gör det. Nu är ju det värsta över iallafall.

Men de sa att det gick bra idag. Bara första passet var hemskt. Jag var så nervös så jag skakade. Och det märkte ju givetvis spelarna. Men efter 45 minuter så fick jag rast och sen ut igen till bordet bredvid. Och då var jag mycket mer avslappnad. Och allt har gått bra sen dess.
Trött nu. Men what the hell.

Så nu är jag pokerdealer. Trainee visserligen. Får väl börja gå runt med namnbrickan också så att folk vet vad jag heter. Men jag gillar att det står trainee, det betyder att jag får göra misstag.
Men jag börjar ju bli ganska snabb ändå hoppas jag.
Och snart kommer mina skor!
Yay.

Godnatt på er alla. nu ska jag dricka lite te och sen ska jag gå och försöka sova. Vi hörs väl imorgon kanske.

Färghjälp

Hur kan jag bli så trött? Suck.

Jag tycker mig förstå poker nu.
Men usch vad jag avskyr att räkna. Suck Pierre, vad hände med talen du skulle skicka till mig?? Jag orkar inte riktigt plugga fastän jag faktiskt verkligen måste.
Och jag vill ju verkligen. Och jag vill till och med plugga. Jag sitter jämt och fipplar med marker och försöker pitcha kort så gott jag kan. Jag sträckläser manualen så ofta jag orkar (Fast det är tillräckligt sällan ändå).

Måste färga håret i en vettig färg. Jag vet om att pollen här intill säger att i tycker att jag ska vara rödhårig men saken är den att jag måste ha håret naturligt. Färgar jag håret nu så blir det inte naturligt ett tag. Så jag borde helt enkelt färga håret i en annan färg.
Svart funkar, brunt funkar och blont funkar. Även rött, men i en naturligare färg.
Så hjälp mig här, vad ska jag ha för färg? Skriv till mig, kom igen nu!

Förlåt mig

Suck. Mitt liv har blivit väldigt upptaget just nu. Vill du prata med mig får du ringa mig innan 10 på morgonen eller efter klockan 18 på kvällen. Övriga tider är jag inte anträffbar.
Kom hem vid sjutiden ikväll och det känns. Hela dagen har gått och jag har inte tid för någonting efterssom jag har massor med läxor på kvällarna och saker jag måste öva på.
Jag har bara poker på hjärnan och det gör mig väldigt upptagen hela tiden. jag har faktiskt inte ens tid för något annat på ett tag framöver.
Känns lite jobbigt. Men å andra sidan så vill jag verkligen lära mig allt detta jag får lära mig nu.

Haha. Jag. pokerdealer. Visst känns det lite lustigt?
Jag som knappt ens hållit i en kortlek förut. Men nu sitter jag här och försöker pitcha ut korten åt tio olika håll utan att ens röra handleden över huvud taget.
Jag cuttar marker och jag blandar kort.
Det trodde jag aldrig om mig.
Inte heller att jag skulle behöva lära mig matte igen. Nu förstår jag varför jag borde ha pluggat mer huvudräkning. Jag har ju nästan svårt för treans tabell!
Detta måste göras något åt, så jag ska härmed lära mig ett gäng tabeller utantill bara för att klara av tal som 67x3+119 i huvudet utan speciellt lång betänketid. Idag på matteprovet så höll jag på att dö av frustration över att jag verkligen var tvungen att lära mig att räkna ut såna tal i huvudet.Och inte får man ställa upp talen heller. Jag lovar att det skulle gå mycket snabbare då. Men du kan inte sitta med räkneblock i dealerstolen.

Men jag måste säga att jag nästan är avudnsjuk på mig själv. Och snacka om vad cool jag kommer vara (förhoppningsvis) om ett tag när jag kommer hem!

Nej. Nu ska jag pitcha kort i en skolåda. Måste lära mig att göra det rätt.

En dröm om giftermål, och inget vacker sådant.

Igår kväll pratade jag med Emil om giftermål. Jag sa till honom att han inte bara fick gå ner på knä en dag med en ring i handen och fria bara för att vi råkat vara tillsammans kanske två år precis. Det är alldeles för snart.
Jag sa att jag ville prata om en sån sak så att vi båda kunde vara säkra på att jag skulle säga ja.

(obs, det är inte som att jag ofta pratar om giftermål! jag vill bara försäkra mig om en del saker ibland så att jag inte behöver leva i rädsla)

Inatt drömde jag en dröm inte så långt bort från detta specifika snack.
Jag såg den som en gammal film, ni vet, lite gulnad i kanterna och ett brungrått ljus över den. Jag såg två av våra nära vänner gifta sig. Det var inget vackert bröllop, det var mer en alldagligt trist händelse. Ingen av oss som var bjudna verkade speciellt pratglada eller glada eller någonting. Vi sa nåt om att de hade tur som hittat tillbaka till varann igen. Men brudparet verkade lyckliga och jag var glad för deras skulle minns jag i drömmen. Efteråt åkte jag och Emil hem därifrån. Det var inte alls speciellt långt bort, men jag vet inte vilken stad det var. Lägenheten vi bodde i var en trerummare verkade det som, varav två av rummen låg i en lång korridor. Lägenheten var i princip omöblerad. I sovrummet var det enda som fanns en säng med vita lakan. Jag tror att de var vita men på grund av ljuset så såg de mer gråbruna ut. Vi somnade.

Sen vaknade jag av att någon verkade skotta snö utanför. Jag minns speciellt eftersom Emil yttrade ett irriterat mummel och sen utbrast "men va fan...". men jag somnade om rätt snabbt igen. och kom tillbaka till samma dröm.

Vi vaknade i det där gråa sovrummet. Jag vet att det inte var morgonen efter på grund av ett samtal vi hade. Vi pratade om giftermålet mellan våra vänner och hörde dom komma in genom dörren (de skulle tydligen på besök hos oss) .Då minns jag att jag sa att "nu var det minnsan inte bara dom som var nygifta" occh det lät som att det handlade om oss, att vi var nygifta.

Det var min dröm inatt.
Usch.
Det verkade så... ointressant. allting i drömmen var så ointressant. Jag vill aldrig att något ska vara så.

katter som pratar

Emil skickade mig den här jätteroliga filmen med två katter som pratar. Nu är ju inte det här katternas riktiga röster som ni säkert förstår. Men det var kul.
Önskar jag kunde veta vad Zoltan jamar om till och från.


Skoproblem

Sådär, då var jag redo att åka iväg till min anställningsintervju. Jag är givetvis livrädd.
Zoltan är givetvis ingen hjälp, han sitter bara och tittar ut genom fönstret och ibland vänder han sig om för att titta vad jag gör.
Japp.

Jag har nu plattat håret och sminkat mig, Fast jag har ätit dåligt de senaste veckorna av nån anledning (för att jag inte haft nån vettig mat) så mitt ansikte är lite härjat av småblemmor som funntis där i nån vecka nu. Som tur är så täcker mitt hår en del av det. (Det är alltså inte mycket, bara lite ett elakt sätt för min kropp att säga till mig på att jag måste börja äta lagad mat då och då och sluta äta så mycket pasta. Om ändå...

Jag har valt att ha håret på halvuppsättning och valt min vita skjorta ihop med mina blåa jeans. Jag ser iallafall normal ut. Nu till skovalet...

Okej, jag vet att mina röd-svarta gympaskor är skönt men grejen är att de ser hemska ut till vilken outfit som helst...
Mina rosa converseklackar känns lite väl utstickande efterssom folk alltid pekar på mig om jag har såna skor. Iförsig så är de ett bra sätt att få folk att lägga märke till en.
Fast då blir jag ihågkommen som tjejen med de galna skorna.
Mina stövlar är bara att glömma efterssom jeansen är smått bootcut och därför inte går att lägga innanför skaften på stövlarna. Utanpå stövlarna ser det bara tantigt ut tycker jag och dessutom känner jag mig så mycket längre än allla andra. Om man har skaftet synligt på stöveln så kapar det ju av benet och man är plötsligt inte så lång.
Mina svarka höga kängor är tabu för allt utom skogspromenaden. Möjligen om jag måste gå en lång sträcka utomhus i kallt väder i kjol.
Mina svarta låga kängor används enbart om jag måste stå upp länge.
Mina vagabondstiletter ska enbart användas vid fina tillfällen INOMHUS.

Fan att man inte har ett par decent skor att använda.
Fan. Jag går nog med de röd-svarta gympaskorna. De ser väl inte så bra ut men sticker iallafall inte ut otroligt mycket.
Sen när slutade det vara okej för tjejer att ha gympaskor? För det känns som att det är så.

utan smink

Varför finns det inget att berätta som är nytt?
Det är inget som har hänt.

Frida sa att hon kanske skulle komma förbi idag. Jag tror inte hon gör det, för då skulle hon ha sagt till typ nu.
Nåväl, det gör inget. Jag har inte sminkat mig än ändå.

Damnit. Nu hoppade Zoltan upp i sängen. Och jag som inte har bäddat... det betyder att jag måste byta lakan snart. Katthår i sängen är inte underbart. Dessutom har jag fått för mig att det förenklar att man blir allergisk. Eller ja... nej, det gör det säkert inte.
Men nu har vi i vilket fall katthår överallt.

"when in rome"

Sådär ja. Nu är klockan sen och inte mycket händer.

Frida ringde igår och frågade om jag ville hänga på till Luleå. Det var samma dag så jag kände inte direkt för att leta upp en sovsäck (som jag inte har) och liggunderlag (som jag inte har) och hänga på. Jag behöver lite mer tid än så.
menmen.

Ikväll ser jag och Zoltan på en film, nämligen "When in Rome". Fast nu verkar inte Zoltan tycka det är så intressant. Han la just ner huvudet mot mig och försöker sova.

Fast det är klart. Han har haft en jobbig dag. Han har jamat efter mat hela dagen och nu är han väl trött. Vi ger honom lite mat på morgonen och på kvällen. och egentligen borde det räcka. Grejen är att Zoltan gillar att vara hög på whiskas och det får han inte äta för oss. så nu när vi istället ger honom Pussi-mat istället så surar han.
Jaja. Han äter ju iallafall, men inte allt och så ber han om ny sen.
Knäppkatt. Men han är söt.

Den här filmen är rätt mesig. Men jag kände för att titta på tvillingarna Olsen av nån anledning. Jag såg en del av den här filmen när jag var på spa för nåt år sen och har velat se klart den.

jaja.
Godnatt.

Sönderslagna rutor och så Frida som vägrar svara i telefon när mamma ringer

Så igår kom det folk och tittade på lägenheten. Yay. De vill tydligen ha den redan den 1 januari. I love it. kanske till och med går tidigare? Jag vet inte, men jag hoppas på att nån vill ha lägenheten. Jag vill in till stan.

Givetvis så har jag städat hela lägenheten (Jo, Emil hjälpte till lite också, ca 15 minuter innan hyresvärd och lägenhetskollare skulle komma) så det finns inte så mycket att göra här. Eller inte så mycket att gräma sig över iallafall.

Zoltan är just nu på sitt mest irriterande humör. Han ska lägga sig framför en och ivägen för en så att man blir arg och dessutom fäller han en massa hår. jag måste byta lakan och börja bädda det första jag gör varje morgon för att slippa plågan med katthår i sängen. Men klart han ska få ligga i sängen då och då. Och klart jag kelar med vanligtvis när han kommer och ska lägga sig framför datorn eller tidningen eller boken eller vad man nu gör. Bara inte när jag skriver!

Nu har han lagt sig en bit bort och känner sig ratad. Jaja. Nu får han göra det.

Mamma ringde och sa att det är nån idiot som har varit och slagit sönder en av fönsterrutorna ut mot vägen. Specialbeställda rutor som ska hålla för knytnävsslag och dylikt. Nån idiot har helt enkelt tagit med sig en yxa eller något för att slå sönder rutorna i mina föräldrars hus.
Så nu är mamma livrädd och det förstår jag. Det skulle jag också vara.

Och så svarade inte Frida i telefon så mamma var livrädd för att det hade hänt något med henne. Så givetvis började jag ringa till Pierre och Fridas andra mobil och Daniel för att få Frida att svara så att jag kunde berätta för henne att hon kanske borde ringa hem till mamma när hon har varit borta och sen lyckas komma innanför dörren till sin lägenhet i Göteborg.
Ett par gånger om året så ringer mamma och är rädd för att Frida inte svarar och att det kan ha hänt något. För att Frida inte behagar svara i telefon regelbundet.
Ibland får jag tag på henne, vanligtvis får jag tag på Pierre. Och när jag får tag på nån av dom så får jag vanligtvis ett lugnande svar som jag kan vidarebefordra till min mamma.
Men nu har jag gett mamma Pierres telefonnummer. Så nu kan jag ta det lugnt.

För övrigt, min poll känns jobbig. Så nu tycker ni att jag ska ha rött eller rosa hår? Okej... Någon som tycker jag ska ha svart hår? Kommentera ett inlägg och berätta det i såna fall.

Allmänt rabblande

Daniels och Fridas bloggar har varit avstängda sen gud vet när. Min poll i vänstra hörnet har inte fått speciellt stor uppmärksamhet, dessutom är jag feg.



Japp. Där har ni dagens fakta.
Daniels och Fridas bloggar är troligen dåligt uppdaterade eftersom dom fortfarande är på gotland (eller jag vet inte, ingen berättar någonting för mig. Jag känner mig helt isolerad här i Norrland).

Min poll har inte fått nån uppmärksamhet (eller jo, från fyra pers, undrar vilka?) därför att inte så många läser min blogg. Det här är ju ingen blogg som folk läser liksom.

Som att någon random människa skulle sätta sig ner en dag och tänka "Hmm, jag ska nog börja läsa en blogg om en helt främmande människa och lära mig vad hon gör om dagarna."

Freaky!

Det kanske är därför bloggindustrin är så stor, Elin, för att din teori är värdelös och felaktig. Visst finns det väl folk som vill läsa helt främmande människors bloggar om sig själva, men jag undrar bara vilka det är.


Jag är ju inte intresserad av att läsa Johanna von Silverhagens blogg om hennes liv i Eslöv. Eller? (OBS! jag vet inte vem eller om Johanna von Silverhagen ens existerar, jag hittade på det helt själv.) Kul det vore att heta Silverhagen förresten... Jaja, nog om det.


Jag är feg för att jag inte vågar ringa upp till arbetsgivare och visa framfötterna. Gör alla det? Ringer alla upp arbetsgivare för att få jobb? Finns det ingen som är så feg som jag?


Jag försökte faktiskt ringa. Men när jag väl vågade trycka på grönlurknappen så var det upptaget. Fan. Sen klarade jag inte av att samla mod igen.


Imorgon ska jag.


So long then. Eller gör som ödlan. Vinka.

Sammanfattning för att texten försvann

Suck. Här skrev jag alldeles nyss ett någorlunda vettigt inlägg om allt möjligt och så råkar jag komma mot en knapp och allt försvinner!

Fan också.

Jaja, det bestod mest av nedanstående sammanfattning:

Jag vill/behöver ha ett jobb. Mest vill. Promenad med Zoltan. Zoltan trött.
Zoltan lite lik Tusse. Zoltan 3 nummer mindre än Tusse.
Jag saknar Tusse.
Emils dataspelande. Jag sitter i mellanrummet av lägenheten.

Jepp. Det var det.

Snö.


Snön har kommit till Sundsvall. Den anlände samtidigt som oss.
Det vet jag efterssom jag körde 40 mil i snö. Nästan. det slutade då och då.
Och idag låg det som ett tunt täcke över omgivningarna.



Som ni ser på bilden är Zoltan något intresserad av snön. Eller så var det för att en fågel flög förbi.





Han verkar finna sig ganska bra hos oss. Dock så rycker han till varje gång han hör något konstigt i huset vilket är rätt ofta. Och när Emil kom hem idag så smög han direkt och gömde sig under sängen, fastän vi hade det så bra. Jag tror inte det är så smart att lämna honom så mycket ensam de närmaste dagarna.

Så det ska jag inte göra heller. Nån av oss ska helt enkelt vara här de första dagarna.



När Emil kom hem så började han givetvis leka med sin helikopter. Och Zoltan, som verkligen är sin husses katt (De är så lika, de äter samma saker och gör samma saker!) lekte givetvis med honom. Om jag ändå hade fått en bild på båda två lekandes med den dumma helikoptern som jag givetvis inte gillar. Men den här är minst lika mycket värd. Visst är han söt??

Han lyckades pricka in helikoptern ett par gånger, så förhoppningsvis dör den dumma saken snart. Alltså helikoptern.

Nu sms:ar Frida om nåt. Som att jag skulle veta vad killen med rastaflätorna heter i Notre Dame de Paris! jag får väl ta reda på det... det kan ju inte vara så svårt...Japp ,se där, Wikipedia är fantastiskt. Clopin heter hans roll.

bilddagboken

För dessa dagar som jag har varit hemma finns nu bilder ute på bilddagboken.
vilken adress?

Tja...
Får väl kolla upp det antar jag.

http://eligin.bilddagboken.se/

Får väl länka dit på min sida sen tror jag.

Och Daniel, glöm fan inte bort imorgon!
Kl 11 sharp. annars bjuder du mig på fika.
Och nej, om du är där så bjuder inte jag dig på fika. Jag vill bara bota din glömska!
Okej du behöver inte bjuda mig på fika.

Ja just det. Har alltså fått feedback på mitt fina poll jag hade här för ett tag sen och som fortfarande ligger kvar för att jag inte vill vara okej med resultatet.

Jag menar... varför håller ingen med mig? Det är ju bara jag som röstat som mig. (Jag röstade från två olika datorer) Jag lovar att det skulle vara flera om ni hade sett filmerna!!

Och vem är det som tycker att det är rimligt att han har ett lila lightsaber när ingen annan har det och alla andra har blå eller gröna!!?
Jag vill gärna prata med den här personen.

Jaja. nu tar jag ner det här pollet.

Pärlplattor

Händelserik helg kan man säga.
Och det har varit skönt på samma gång. Att få träffa sina vänner här i eskilstuna är ju bara för underbart!

Igår efter festen hemma hos Martin och Sissela kom vi hem strax efter halv fyra på natten. Oh my god jag var trött, för på morgonen skulle vi givetvis upp till tio för att mamma och Emil och jag skulle gå på pingstkyrkans loppis. Den var stängd givetvis. Det är ju allhelgonahelgen!
Så vi fick låna bilen (eftersom våran bil för tillfället är på service och troligen kommer få stanna där ett antal veckor. Fan)och åka hem till Emils föräldrar för att få träffa dom och djuren lite innan vi skulle åka tillbaka till sundsvall.
VI sticker sen hem och äter lite och Emil sticker iväg till Jonas och Therese där de ska spela rollspel. Detta börjar dom väl med nångång runt tre tror jag.
Själv stannar jag hemma ett tag tills jag på nåt outgrundligt sätt kommer på hur MIRC fungerar och lyckas prata ihop mig med Markus och Sissela om att vi också ska åka över till Jonas och Therese för att se på film.
(Nu har jag givetvis glömt hur man kommer in på MIRC, jag har till och med försökt!) Så jag lånar bilen igen och hämtar upp de andra och även Kattis som ville följa med.
Där lägger man pärlplattor (Jag skojar inte! Jag har bildbevis, men Emil har kameran) för brinnande livet. Det ska bli en jättelång stor pärlplatta på 20 meter.

Givetvis känner jag mig lite pysslig just denna dag så jag ger mig i kast med en platta. Det går givetvis jättebra, trots att jag är skittrött då jag inte sovit så mycket och dessutom måste försöka mig på att följa något slags mönster som ska föreställa nån trappa i plattan.
Hihi vad nyttig jag känner mig!
Sen gör jag en till platta. Markus blir glad för att jag hjälper till.
Det var lite roligt.
Vi såg lite filmer också. En halvdålig men smått rolig (Jag såg inte hälften eftersom jag lade pärlplatta) som hette "Death on a funeral". Vi såg också "Kärlek på menyn" som jag velat se länge. Den var extremt förutsägbar.

RUnt halv ett börjar jag bli riktigt trött, så Sissela och jag bestämmer oss för att strunta i killarna och istället ge dom lite dåligt samvete (Ja okej iallafall jag) så vi sticker hem. Stackars Emil. Han lär väl ringa om sisådär en timme. Hoppas fan på det annars tänker jag sova och då kommer stackarn inte in. Jag vågar inte somna ifall jag lyckas somna så djupt att jag inte hör när han ringer och det vill jag helst inte utsätta honom för.
Så jag får väl vara vaken nu tills han kommer hem. Hoppas verkligen att det inte dröjer för länge.

Men men. Pärlplattor! Det är kul. Men man får ont i nacken.

Ny frisyr

Sådär, då har man hunnit med att sätta sig i frisörstolen och fått en ny frisyr. Yay!
Emil har också fått en ny frisyr så hans långa hår är ett minne blott. Nästan. Luggen är kvar.
Bilder kan jag väl ta sen.

Ja...
Annars så ska vi åka iväg och kolla bilen om en stund och ikväll blir det fest med gänget. Eftersom vi för en gångs skulle är hemma i eskilstuna så ska det bli jättekul.
Nu bråkar Emil om att han inte vill bädda sängen. Men han gör det ändå.

Lite blandad halvfakta

Emil och jag har tittat på en lägenhet i Nacksta idag. Helt jättefin lägenhet! Så nu har vi sagt upp lägenheten vi har. Och bredbandet. So it's finally happening.
Yes.
Jaja. Vi flyttar väl ett tag efter årskiftet.


Emil och jag pratar om att hämta upp Zoltan nu för övrigt.
Vi får se hur det blir. Vi saknar honom, speciellt Emil.

Magnus Carlsson i Eskilstuna - och vi missar det!

NEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!
Magnus Carlsson var på Harrys i eskilstuna i fredags och vi missade det!!!


Here.
See it and weep.




Fan.

Rosa stilettklackade converse!!

Hihi...Jag har just lagt ett litet bud på ett par högklackade converse på tradera. Ungefär som mina egna fast rosa!! YAY!
Jag älskar dom givetvis och fan ta dom som bjuder över mig nu.
Då blir jag faktiskt riktigt ledsen.

http://www.tradera.com/Skit_coola_hogklackade_converse_look_a_like-auktion-50433864

Där kan ni ju kolla på dom om ni vill.
Jag säger inte mitt maxbud iallafall.
Folk stirrar visserligen alltid på mig när jag går runt med mina egna men det är ju visserligen bara kul och sa jag att jag älskar dom?

Hehe. Emil förstår inte att jag vågar bjuda på något alls tror jag. Men det är ju ett stort nöje för mig att hänga på blocket och tradera nuförtiden. Har även precis upptäckt lägstabudetauktioner, men det verkar jobbigt så det orkar jag inte med.

Ja... annars så tänker jag skaffa praktik.
Det går nästan före jobb just nu. Jag vet inte.
Men jag vill verkligen åka ut på praktik och visa vad jag går för.

Och på frågan om jag har pengar så, ja, tillräckligt för att skämma bort mig lite.

hihihi

haha...detta inlägg vill jag rikta till min syster Frida som faktiskt kommer tycka det här är lite kul.
Gå in på den här sidan!

http://www.cracked.com/article_15165_8-manliest-musicals.html

De listar de 8 manligaste musikalerna.
Och gissa vilken som ligger i topp? Jo, Les miserables!

Det är ju fantastiskt.

Arbetsåtgärder...

Det känns som att jag har haft mycket att göra ett tag.
Om en stund ska jag åka till stan och hälsa på arbetsförmedlingen.
Jag är rädd.
Jag avskyr att åka dit.
Men jag måste om jag ska kunna få nån praktikplats.
Jag fattar inte att det ska vara sånt problem.
Hoppas de är på bra humör idag.
Som ingen annan dag men ändå.
Usch.
Jag vill inte åka dit. Jag kommer känna mig så extremt bortkommen.
Det gör jag förresten redan.
Jaja. Sen är det dags att börja söka jobb.
Som vilken annan dag som helst.

Äsch

Usch, vad jag varit oproduktiv idag. Ja okej, jag har diskat bort diskberget och städat sovrummet men det känns ändå meningslöst.
Jag saknar att jag inte riktigt vill bry mig längre.
Jag ska bättra mig. Jag vill verkligen bättra mig.

Jag bara undrar hur jag ska klara mig den här tiden.
Jag har ju inga pengar. Ingen inkomst. Det är ju inte sant.
Suck.

Jag saknar mina vänner.
De jag aldrig träffar.
Det är så mycket som aldrig hinns med när jag är här.
Och det finns så mycket som jag borde göra. Det finns bara vissa saker jag tänker på.

Jag tycker så synd om honom. Jag önskar att det fanns nåt jag kunde göra.
Nu är jag mest irriterad. Men jag antar att hon har blivit skadad av tiden som gått. Ibland är det kanske lättare att försöka få livet att framstå som en såpa och göra allt mycket mer komplicerat än vad det är. Istället för att bara sätta sig ner och förklara alltsammans på riktigt. Kanske lever det en dramaqueen i varje person, vissa mer framträdande än andra. Jag önskar jag vågade säga något. Men jag har inget med det att göra. Jag hoppas bara att när jag inte vill vara ihop mer, kan avsluta det snyggt. Lite vuxet kanske.


Kanske är inte jag vuxen heller. Det är jag inte. Men vissa tillfällen känner jag mig vuxnare än nånsin.

Mensvärk utan mens

Jaha... så "antikrundan" idag blev också inställd eftersom bilskiten vägrade fungera när vi skulle åka. batteriet är dött igen. Så detta försöker vi givetvis åtgärda eftersom bilskrället helt enkelt måste fungera för att få vara våran bil.
Så nu har vi batteriet stående på laddning på balkongen.
Yay.

För övrigt har jag en riktigt jobbig mensvärk.
Enda saken är den att jag inte har nån mens. Jag har inte haft mens på månader, inte sen jag började med det här nya p-pillret och jag har inte ens haft ont förut, men nu, tre månader senare så börjar det.
Jag saknar mensen lite faktiskt.
Ibland är det skönt att den kommer, det är en del av att vara tjej, och det känns bara annorlunda att den är borta.
Men mensvärken är ju där istället.
Och det är jobbigt.
Och stackars Emil vet inte vad han ska göra stackarn.
Men men... mensen kanske kommer tillbaka snart nu. Och då kommer jag att avsky den lika mycket som jag saknade att den inte var här.
Jag har även tvingat mig själv att börja sy igen. Så snart har jag din klänning klar Frida! och din kjol. Så när du kommer hit har jag tänkt ha klart det.
Fast för tillfället har jag som projekt att sy en kinaklänning i skottskrutigt tyg (stavade jag det där rätt?). Ska försöka ta mig in till stan och köpa knappar. Hoppas bara bilen fungerar för jag vill inte åka skräpbussen igen. Busschauffören är otrevlig!

Helgkul

Så "antikrundan" för mig och Emil idag blev inställd eftersom vi försov oss. Alltså inte programmet på tv utan jag och Emil tänkte använda dagen idag till att titta på antika och gamla saker på loppmarknader och fyndlager.
Det är kul att göra sånt ibland faktiskt. Och speciellt efterssom jag och Emil inte gör så mycket vettigt på helgerna annars.
Men eftersom vi inte orkade upp så tidigt imorse (och som de övriga dagarna sen jag kom hem, är det vitaminerna eller?) så hann vi inte ta oss ut från lägenheten så att vi skulle hinna besöka något ställe någon längre stund.

Jaja.

Så istället gjorde vi oss iordning i onödan och nu sitter Emil och tittar på smallville och jag på That's 70's show. Eller okej, jag gör alltid en massa andra saker förutom att titta på något program. jag söker på internet efter saker och kollar bloggar och sånt när jag tittar på film.

Jag tror att tjejer ofta gör så. Gör annat och tänker på annat när de egentligen ska göra nånting helt annat.
Det är nog det som ligger bakom talesättet att "Kvinnor kan göra flera saker samtidigt".
Hehe.

Jaja.

För en stund sen ringde Thomas och berättade att vi hade biljetter till Krom senare på kvällen. Yay!
De skulle tydligen göra en föreställning på Opalen här i byn och han hade fixat gratisbiljetter åt oss.
Och Emil lovar att följa med! Jag är glad för att han följer med. Fast jag tror inte att han kommer att ha så kul tyvärr.
Ibland önskar jag att det fanns mer saker jag kunde göra för honom och följa med på mer saker för hans skull.

Jag är glad att han följer med.
nu tror föräldrarna i That 70´s show att Eric går på droger.
Jag är bra på att göra flera saker samtidigt.

Inget kul på Blocket idag för övrigt. Men men.

let's see, shall we?




Ursäkta mitt otydliga snack. Jag vet knappt själv vad jag säger.

Hemma igen

Så var man hemma igen i mitt kära Sundsvall.
Resan var lång men det gjorde typ inget.

Jag trodde givetvis att det skulle bli outhärdligt eftersom så fort som jag satt mig ner så satte sig en en smått överviktig man ner bredvid mig. Jag tänkte att "Han kommer nog inte åka lika långt som jag". Då tog han upp biljetten. Han skulle också till Sundsvall.

Jag fick lite smått panik och funderade på att gå och hämta min väska som låg längst bort i vagnen eftersom jag lagt den där för jag trodde det skulle bli fullt.
Men nu kändes det jobbigt (Jag hatar att ha mina saker långt bort så jag inte ser dom) så jag var arg. Men plötsligt reser sig snubben bredvid mig, tar sina saker och sätter sig framför mig istället. Givetvis börjar jag undra varför. (Vadå, luktar jag illa?) Givetvis vet jag ju att han flyttade på sig för att det fanns plats och det är mycket bättre att slippa sitta bredvid någon på ett tag i 3 och en halv timme! Detta fick jag givetvis bevis för senare när han kom förbi och berättade det.
Ja... kul resa.
Typ inte. Jag höll på att dö. Speciellt som jag inte ville lämna mina saker och typ använda toaletten. Men en fem timmars lång resa kräver en del.

Och en annan sak. Man ska aldrig ha på sig jeans på tåget! Inte tjejjeans iallafall. Dom skär alltid in i magen efter ett tag när man har suttit ner (Om man inte har fastat hela dagen givetvis).
Nåja.
Sitter på blocket idag som vanligt då.
Hittade ett snyggt köksbord (Nej! Inte ett rosa! Fast om jag hittar ett snyggt rosa så vill jag ha det!) fast bara med tre stolar.

Men det var snyggt iallafall. Jag har alltid gillat svart/vitt/genomskinligt. Ni kan ju ta en titt nedan. Jag vill liksom ha ett svart eller vitt köksbord men det här var snyggt det med. Det måste liksom vara lite modernt snitt på det. Fast bara tre stolar? Jag vet inte. Annonsen hittar du här: http://www.blocket.se/vi/13347740.htm?ca=4_s
Den finns i örnsköldsvik eller nåt så det är ju inte så långt bort om jag skulle ångra mig. Men jag vill ha en fjärde stol.
Jaja. Om vi lämnar blocket så kanske det går bättre.

Emil och jag ska ge oss på antikaffärer och loppmarknader i helgen. Because we can. Eller okej, för att jag är inne på ett möbelstreak och vill se snygga saker. Och så vill jag ha ett hörnskrivbord. OH! Jag hittade ju just det jag ville ha i just den nyans jag ville ha på blocket!

Se här får ni se. Det är svart från Ikea från serien Mikael som jag alltid gillat.

Håll med om att det är ganska fint. Tyvärr är det slutsålt på IKEA här i stan. Och detta finns i stockholm. Fan.

Annonsen finns här: http://www.blocket.se/vi/13832686.htm?ca=4_s

Nej, nu får jag sluta med blocket.

Rosa saker

Fortsätter min sökning efter rosa prylar.

Idag hittade jag en helt underbar rosa samsungmobil!
Ihh! Love it!
Funderar verkligen på att köpa den.
Hittade även en helt underbart snygg soffa i rosa skinnimitation!

Love it even more.
Skulle vilja ha den.

Den är ju rosa, i skinnimitation (Jag har alltid gillat såna, mina föräldrar hade skinnsoffor) och ser extremt skön ut!

annonsen finns på http://www.blocket.se/vi/13717471.htm?ca=4_s

Hos brorsan på 30årsfirande


Så brorsan har blivit 30 år.

Pappa tvingade upp mig vid nio för att vi tydligen skulle åka efter en timme.

Vad arg jag var. Det var ju sagt att jag och mamma skulle åka senare.

Men det var plötsligt ändrat för att Karin var sjuk och skulle inte komma så jag var tvungen att skynda mig med mitt iordninggörande.

Jag önskade så innerligt att jag hade haft min egen bil och en pojkvän med mig så att jag inte skulle behöva känna mig som ett litet barn som alltid åkte med föräldrarna.

Om Emil vart här hade jag sluppit det här.

Men nu var jag tvungen att samåka med föräldrarna, tidigare än väntat så jag var skitsur över att jag inte fick ordentligt med tid att göra iordning mig.

Givetvis fick jag skynda mig på.

Därav denna vackra bild på mig hemma hos Jeppe och Frida när jag ser skiförbannad ut. Eller så beror det på något annat.

Det var väl ganska trevligt hemma hos Jeppe och Frida ändå, det var fint och sparsamt inrett i vitt i hela huset och den stilen har jag alltid tyckt om.

Vitt är snyggt helt enkelt. Även om jag vill ha typ rött att liva upp det med.

Men det var ett väldigt snyggt hem.

Och så Alice, deras söta barn var givetvis center of attention hela tiden. Men Alice är så söt så det är okej.

Men det var skönt att komma tillbaka till mamma och pappas hus nu på kvällen.

Jag vill helst sitta vid datorn och söka arbetsplatser och lägenheter nuförtiden ändå.

För att få det gjort liksom.

ROSA BUBBLA!!



Det är nästan som att jag önskade att jag visste hur en bil fungerade så jag kunde köpa den här underbara rosa bubblan!! Tänk att köra runt i den?
Varför har jag inte skaffat en bilmekanikerpojkvän som kan hjälpa mig?

VILL HA!!


Bekännelser

I brist på mycket att göra så har jag idag suttit mycket på internet och kollat annonser på blocket och lokus och gud vet vad.
Som ni som läser min blogg säkert vet så letar jag och Emil lägenheter nu, (klart ni vet, jag har tjatat om det i vart och vartannat inlägg) och jag sitter konsekvent ner vid datorn varje dag för att gå igenom annonser om lägenheter.

Som ni kanske också vet så är jag intresserad av möbler nuförtiden och vill hitta ett sminkbord och ett hörnskrivbord.
Tyvärr så görs inte såna sminkbord som jag vill ha längre, och på blocket domineras annonserna av gamla 50-tals sminkbord, vilka jag tycker är extremt fula (Ni vet, såna som ser ut som skrivbord men man kan lyfta upp överdelen där det finns en spegel under.), de är kanske praktiska, men usch så fula.
Jag vill ha ett litet, svart eller vitt (jag har en förkärlek till svart, men det finns inte många såna), med tre stycken speglar, varav två ska vara svängbara. Sen ska det vara två eller tre lådor som man kan ha prylar i.
Jag har hittat en jättefin på blocket som jag bara vill ha men den finns i stockholm så i såna fall måste jag ta mig dit, och utan bil just nu när jag är i Eskilstuna så känns det jobbigt. Då måste jag typ be brorsan att åka dit och hämta det åt mig, sen får han gömma det nånstans tills jag tar mig ner till Eskilstuna igen, så jag får åka förbi Stockholm och hämta det hos honom, men då måste jag ta bilen ner, och jag tycker inte om att köra den sträckan.
Det känns kort sagt småjobbigt.
Men ändå så vill jag väldigt gärna ha det här sminkbordet, så jag måste nästan ringa upp personen som har det. Jag låter det nog gå ett par veckor, om det är kvar sen så ringer jag.

Suck. det här inlägget skulle ju inte handla om det här!
Nämligen, senare, när jag hade suttit och trånat över det här sminkbordet ett tag så tröttnar ju jag på att se samma saker jag redan sett sjutton gånger, så jag söker vidare på andra saker.
Plötsligt märker jag att många verkar vilja skänka bort sina pianon.
Åh, vad jag skulle ge för att ha ett piano tänker jag!
Men det skulle jag inte, för jag skulle aldrig, även om de skänker mig pianot och tillochmed skickar hem det till mig (vilket de aldrig gör) ringa upp dom. Skänker de bort det måste det ju vara nåt fel på det?
jag började söka mer på saker som skänktes bort. Hittade massor av knäppa saker.
Tre fullvuxna björkar, stod det på en annons. Som var nerhuggna alltså och skänktes bort. Jaså... ved, gammal lada som dom ville ha hjälp att riva ner, kattungar, vuxna djur.

En människa hade satt ut en bild på en stackars katt, hon skulle flytta ch kunde inte ha med sig katten dit hon skulle. Så hon skulle skänka bort den.
En annan skulle skänka bort sin dvärghermelinkanin eftersom de skulle flytta. en undulat som kunde prata fanns också där.
Jag har alltid varit lite emot folk som ger bort sina djur när de ska flytta eller tröttnar på dom, fast det är klart, det är ju bättre än att de bara lämnar dom.
Jag anser att skaffar man sig ett djur så är det ett åtagande som man ska stå för och ta hand om hela djurets liv. Står det på den nya lägenheten att man måste vara djurfri (vilket det ofta gör) så är det kört, du kan inte flytta dit.
Fast vem är jag att tala. När jag flyttade till sandviken för att gå på gymnasiet hade jag en kanin Min lilla söta chinchillakanin som jag var så kär i. Hon var det sötaste som fanns. Gavve kallades hon, efter Gavroche, gatupojken i Les miserables. Vi trodde det var en hane från början, eftersom hon var så otroligt liten så kunde man inte se vilket kön det var på henne förän mycket senare. Men när Frida och jag flyttade fanns det inte plats för kanin längre. Vi försökte ett tag, sen var jag tvungen att gå med på att mina föräldrar skulle få köra tillbaka henne till den före detta ägaren.
Det går inte många dagar som jag inte tänker på min Gavve.
Jag önskar verkligen att jag aldrig hade gett bort henne.
Och det är verkligen sällan som jag kan hålla tillbaka tårarna när jag tänker på hur hon måste ha tänkt (ja, jag vet inte hur djur tänker, men de märker ju av skillnad, plötsligt var jag ju inte där längre) när jag bara försvann.
Jag saknar henne varje dag och ångrar det beslutet.
Jag var 16 då. För ung för att få bestämma själv egentligen. Det var mina föräldrar som åkte och lämnade henne och sa inget till mig förän efteråt.
Jag grät inte då minns jag. Men jag har gjort det många gånger efter det.

Jag anser att det är fel att lämna bort ett djur om det bara är för en sån sak.
När man skaffar dom så ska man ta hand om dom och se till att dom har det bra tills dom inte finns längre. Det skär i hjärtat när jag tänker på Gavve. Det kommer det alltid att göra.
Jag önskar varje dag att jag hade henne här.
Men det får jag leva med.
Hon är nog död nu sen länge. Det var fem år sen jag lämnade henne ifrån mig.
Och jag tänker aldrig göra så igen.
För jag tycker att man aldrig ska göra så. Jag hade kunnat haft henne i sandviken. Det hade gått. jag fattar inte att jag inte kämpade mer för henne då. Numera har jag bara nåt dammigt fotografi stående nånstans. Den där ursöta filmen som jag inte vet var den är längre, när hon halkar ner för en planka när hon bara var en liten unge.
Förlåt mig vännen, jag saknar dig så.

Med Winnerbäck i mp3:n.

"Om du kommer hit igen har du en plats där jag kan vila..."

På tåget hem igen då. Stannar till i Gävle och byter tåg. det känns som hemma på nåt vis. Den här rutten har jag givetvis åkt förr.
Det känns som om det alltid får mig att tänka på gamla minnen när jag sitter på ett tåg. Kanske för att jag har gjort det så många gånger.
Jag var på en anställningsintervju för ett tag sen, som jag visserligen inte fick, där vi en stund diskuterade mitt flyttande, trots min unga ålder hade jag hunnit bo på en del ställen.
Natten som kom drömde jag att jag fick ett mail från dom där det stod att jag inte kunde få jobbet, eftersom jag inte var en säker anställning eftersom jag troligen skulle flytta rätt snart.
Idag vet jag inte om det var sant. Det tror jag inte.
Men jag tror att jag skulle vara en underbar anställd om jag bara fick chansen.
Eftersom jag alltid vill göra mitt bästa har jag många gånger fått tillsägningar om att jag jobbar nästan för snabbt.
Jag tror själv att det är en bra egenskap.
Vi åker förbi skutskär nu, meddelar damen framför mig som har ett litet barn i knät. En leksaksbil vid fönstret kör på min mycket sofistikerade dricka. Den är nästan tyngre än min flaska så jag måste gång på gång ta tag i flaskan.
Suck. Håll koll på era saker.
Nu backar bilen igen. Den kör säkert på min flaska om en stund igen med full kraft. det finns faktiskt bilar på hela bordet som den lilla ungen inte alls leker med. Sen ligger det också ett gäng barnböcker på bordet förutom min dator. Jag känner att jag inte vill ha min dator uppe längre nu eftersom jag är rädd att ungen ska kasta risifrutti på den.
Jaja.
Min hand luktar av Mariah Carey’s nya parfym. Den är jättetung och nån ton av marshmallows som den utlovade känner jag inte av. Till en början luktade den typ som en lushbutik, då tyckte jag nästan att den var trevlig. Nu, några timmar senare är den blytung och luktar som en tant. En tant med stil, visserligen.

Väl framme i Stockholm är det fullt med folk. Inte konstigt att jag missar om det finns några välbekanta ansikten i trängseln. Tåget är givetvis fullt. Smockfullt. Jag sätter mig bredvid en dam som verkar sova.Nej, hon var inget roligt sällskap men hon störde inte.

Jag läser en modette-tidning som jag hittade i stockholm. VARFÖR ÅH VARFÖR ska de lägga ner???
Modette är en jättebra tidning med nästan bara mode, perfekt för mig!
Suck. Gå in på deras hemsida och gråt
Kan de inte lägga ner veckorevyn istället, den har blivit halvdålig ändå sen Ebba von Sydow slutade. Jag gillade Ebba. Jag läste hennes bok i veckan och det var kul. Även om jag inte hänger på stureplan.

Plötsligt minns jag att jag skulle ringa Jimmy och säga grattis. Han fyllde ju år i förrgår, och givetvis dum som jag är kom jag inte ihåg det. Kim ringde och upplyste mig om det igår. Visst brukar jag väl komma ihåg Jimmys födelsedag? Nåt år gav Frida och jag honom schampoo och balsam, under devisen att man inte kan ha långt hår och inte använda balsam.
Jag skriver ner ett litet halvkäckt meddelande (Jo, jag vet, att säga käckt är för tanter, men äsch) och skickar iväg det. Så var det med det.

Läser en stund till och blickar nervöst mot min väska som står precis bakom mig. Jag är jättenojig om min väska nämligen. Mamma ringer och berättar att ingen är hemma. Jaja. det gör inget. Jag kommer in ändå.

De ropar ut för Eskilstuna och jag reser mig upp och samlar ihop alla mina grejer igen. Ställer mig i kön för att gå ut och tittar upp. Plötsligt ser jag ett välkänt ansikte i kön framför mig. han har sett mig också.
Jimmy! Han skulle också hem! På mitt tåg? Där ser man.
Jag är givetvis förvånad men glad att få lite sällskap hem. Han berättar om sin skola och jag berättar att jag är arbetslös. Kul.
Jaja.
Jimmy var alltid något speciellt. Han visste alltid vad han ville.
Ibland önskar jag att jag var sån.
Nåja. vi går åt skilda håll vid godisland med ett löfte om att "vi kanske ses" ett leende och hejdå.

Vi kanske ses ja.
Men just nu är jag mest intresserad av att få lägga mig i sängen jag inte har kvar och bara vila.

Hoppas du kommer hem.

Jag ska hem!

Okej, idag känns mitt öga mycket bättre. YAy! Slipper gå till doktorn!
Och kommer alltså att åka hem imorgon.
Yay! Måste bara komma på hur jag ska göra med kläder?
what the hell.
Det fixar sig.

Usch för läkarbesök

Ser ni den fina bilden härintill på mig när jag tittar in i kameran med mitt snygga vänstra öga?
Just nu skulle jag inte kunna återskapa den bilden.
Mitt fina (Mitt snygga öga, det andra är bara bihang, eller ja, mindre snyggt) öga är nämligen deformerat för tillfället av ett uppsvullet ögonlock.
Varför?
Jag har ingen aning.
Det enda jag vet är att det ser hemskt ut och jag vill inte under några omständigheter gå utanför dörren eftersom jag tycker att jag ser ut som frankensteins monster.
Det jag för tillfället skulle vilja ha är en ögonmask.
Eller en ögonlapp som en pirat.
Det skulle vara trevligt.
Jag skulle vilja ha en sån för då behöver jag inte försöka blinka vilket är ett väldigt smärtsamt företag i dagsläget.
Vi får se om jag åker hem i helgen.
med ögonlocket uppsvullet som en tennisboll (OBS! En sanning med viss modifikation, i sanningens namn så är ögonlocket bara typ dubbelt s tjockt som det andra) så känns det inte speciellt lockande att sitta på ett tåg i fem timmar tillsammans med skrikande barn som börjar gråta när de ser mig.
Om jag håller för det dumma ögat så ser jag ut precis som vanligt.
Men jag kan ju visserligen inte gå runt och hålla för ett öga. Det ser ju ännu knäppare ut.

Visserligen kunde jag stå ut med att sitta på tåget om det bara var för att åka hem. Men det gäller ju brorsans födelsedagsfirande och jag menar... Vem vill gå på en fest med ett öga som mitt? Jag ser ju helt knäpp ut och börjar snyfta bara jag ser mig själv i spegeln. (Vilket gör ännu ondare, eftersom man då kniper ihop ögonlocket och det resulterar bara i att jag börjar stortjuta.)
Jag ska ringa doktorn imorgon. Inte för att jag vill men för att jag borde.
Men får jag ett till dåligt mottagande på ett sånt där ställe så vet jag inte vad jag gör.

Jag minns den där gången jag fick åka in till Munkfors med mitt extremtuppsvullna och lila knä. Det var en stor uppoffring att ens gå dit minns jag, för att benet gick knappt att stödja på.
Väl där får jag träffa en läkare som börjar trycka på mitt ben (DET GÖR SVINONT!) och säger bara "Det är lite vätskefyllt bara men det kommer snart att gå ner. Du ska få ett recept på smärtstillande" och sen går han iväg. Jag väntar på att han ska komma tillbaka och ge mig ett recept, men jag väntar förgäves. Efter en kvart går jag ut ur rummet och ser mig förvirrat omkring. Inte en skymt av läkaren.
Jag haltar iväg bort från den dumma vårdcentralen och fattar ingenting. Då var jag riktigt ledsen och trött och förstod ingenting. Väl på apoteket säger personalen att det var ett e-recept och att receptet fanns där.
Varför sa inte läkaren det till mig och varför sa han inte ens hejdå så att jag kunde få veta att besöket var över? Jag är fortfarande arg på honom.


Ni som läser får jättegärna ringa och försöka muntra upp mig. Det är inte kul att se ut som frankenstein.
Suck.

Hur Goth är jag?


Hur goth är du?


Vadå Weekendgoth?? Det är jag väl ändå inte??
Detta stämmer ju inte in alls på mig. Jag vet ju inte ens vad slipknot är.

Starwars- Why??

Okej, jag har nu sett de första tre filmerna (eller de sista tre, det beror på hur man ser på saken)
och det finns några få små saker jag givetvis stör mig på.

1. Varför i hela fridens namn har den mörka killen en lila lightsaber när alla andra har blå eller gröna?? Jag menar liksom till och med Yoda har ett grönt! Han om någon borde väl vara speciell och ha ett lila eller rosa eller något!!

Varför??? Jag blir arg!! Måhända att grönt matchar Yoda men det spelar ingen roll!

Emil blev så arg på mig för att jag klagade på detta genom varje film, att han tillslut tog fram Wikipedia som förklarade denna orsak.

MEn vadå? Emils förklaring, när jag frågade honom om detta, sa bara "Därför att han ville ha en." Jag sa givetvis att det inte kan vara fallet, det måste finnas en orsak!
Tydligen hade Emil mer rätt än vad jag ville. Fast det var inte rollen utan rollinnehavarer som var problemet.

Tydligen ville klantpellen som innehade rollen att hans roll skulle vara lite speciell och synlig och lätt att känna igen. Han brydde sig inte om att det fanns speciella färger åt alla, nix, han skulle ha en egen färg för att hans roll skulle synas. Han ville också att hans roll skulle dö på ett spektakulärt sätt, och inte dö som nån loser.

WHAT??? jag menar, vad är det för anledning???
Yedisarna ska ju ha just gröna eller blåa för att det är så!! Om han promt ska vara lila så börjar ju folk som exempelvis mig irritera sig på detta och kan inte koncentrera sig på filmen! Han får väl se ut som alla andra!!
Nu blev jag arg.

2. Den snygga killen blev uppbränd och ful?? Varför det? Det har inte jag godkänt. Nu blir jag ännu argare. Man kan ju inte bara ta ifrån en snygg kille sina attribut på det där sättet. Vem ska jag nu titta på när Anakin den snygga har blivit Darth Vader den fula? Jag menar, titta på honom!!Han är snygg. Vem håller inte med??
Hoppas verkligen att Luke är en snygg kille (förslagsvis spelad av samma kille, men det kan jag väl glömma, eftersom de senare filmerna är inspelade på 70talet, och det är inte de andra.)


3. Yoda är den enda vettiga i hela filmen. Han kan allt och vet allt och jag tycker han är bra. Jag kommer att bli ledsen om han är en klantig docka i de kommande filmerna.

4. C3PO och R2D2 ( De två enda vettiga karaktärerna förutom Yoda, det vill säga robotarna) blir behandlade som om de inte är något värda! Varför?? De bara blir lämnade på slagfältet när alla Jedis blir räddade. Sen helt plötsligt, i tredje filmen så finns de med igen. C3PO är till och med guldpläterad. Åkte dom och hämtade robotarna eller? Detta visas ju inte!! De kan ju inte bara dyka upp om de lämnats kvar!!
Detta var således min produktiva kritik. Eller nåt. För övrigt tycker jag att filmerna var någorlunda trevliga att se på.
Mitt öga gör fortfarande ont. Aj.

Att bo med en kille, del 2

Jag måste säga att det är en del annorlunda från att bo med sin syster.
Eller med ett gäng galningar i ett hus mitt ute i ödemarken.
Jag har gjort både och, faktiskt.

Fast det värsta var nog det sista.
Det värsta som kunde hända när man bodde med Frida var att man blev så arg och förbannad att man skrek och sprang in på sitt rum för att man skulle få slippa varandra ett tag.
På Geijerskolan i huset så kunde det uppstå intriger, problem, diskberg och liknande saker.
Så okej, det är väl likadant kanske.
Jag kommer ihåg en gång när det blev så stökigt i vår lägenhet att man fick vada fram för att komma någonstans. En av dom gångerna så hände det sig att det kom en reparatör på besök. För att stänga av vår kabelteve. Han hade nycket till lägenheten, så det var ingen idé att inte öppna.
Fan. Då var det stökigt minns jag.
Vi åt lasagne den gången. Det var innan mina vegetariandagar.

Att bo med Emil är faktiskt nästan befriande faktiskt.
Martin hävdar att han har tränat upp Emil så jag ska minsann vara glad för att Emil inte är en slusk som inte kan någonting och inte förstår sig på tjejer.
Jojo.
Han kan till och med stå ut med alla mina märkliga egenheter. Jag gillar frysta saker exempelvis. Jag gillar att stoppa allt sorts godis, vindruvor, bananer, kanelbullar, allt sött helt enkelt i frysen. Det blir ju kallt och stenhårt och det är så jag vill ha det. Emil suckar varje gång jag gör så och kallar mig för knäpp. Men han accepterar det. Han kan till och med tänka sig att äta det med mig ibland.
Fantastiskt.

Emil gillar sena kvällar. Han är en nattmänniska, som gärna sitter uppe och spelar halva nätterna. Det får han inte, eftersom han ska upp tidigt, och eftersom jag helst inte vill gå och lägga mig ensam. It's a chickthink, I guess.
Eller njae, men jag vet att han ska upp tidigt och vill inte att han ska vara trött.
Själv är jag mycket mer nattpigg, men det försöker jag att inte visa för ofta.
Jag vill ju sova ändå, fast jag är sällan speciellt trött när jag går och lägger mig. Knäppt.
SUck. disken står i drivor. Måste jag fixa det igen? Hoppas inte.
Jag orkar verkligen inte.
Nej, nu ska jag gå och borsta tänderna.

Grabbarna grus och så jag och Sissela

Helgen har gått och för någon halvtimme sen så stack Sissela och Martin hem till Eskilstuna igen.
Det känns tomt, stökigt och odiskat överallt.
På golvet ligger det en kartong som innehållit en liten miniradiostyrd helikopter som Emil och Martin har köpt på teknikmagasinet.
Den har de lekt med halva gårdagen och nu på morgonen.
Den var inte ens rolig och nu är den för övrigt sönder.
Haha. Emil kraschade den för många gånger tror jag.
Jag har flyttat ut i vardagsrummet med Emils lilla dator och försöker få något gjort.
Fast jag föredrar min dator, så Emils dator mest står där.
Det mest förvånande efter denna helg tycker Emil och jag är att kokosbollarna inte blev uppätna. Sissela och Martin är godisslukare bägge två så jag fattar inte.
Fast vi hade ett gäng annat godis som försvann rätt bra.

Vi har sett ett gäng filmer och nu är jag faktiskt lite intresserad av att se Starwars-filmerna.
Jag vill bara veta vad som händer och så vill jag faktiskt se när Darth Vader säger "Luke, I am your father. And Leia is your sister!"
Eller vad han nu säger.
Nånting liknande iallafall, jag har ju inte sett den.

Det är faktiskt en av mina mörkaste hemligheter. Att jag inte sett dom filmerna.

Jag funderade på att lära mig Feeds-systemet idag som Frida har prisat ett tag.
Ni vet, när man kan se vilka sidor som har uppdaterats.
I like it.
Men jag måste ju lära mig det själv i sånna fall.
Ja, ja. Whatever.

Så gör hon ett nytt försök igen: del 2

Då var det dags igen. att städa den jämrans lägenheten.
Badrummet tog jag igår. Idag funderade jag på att fixa köket och resten av lägenheten.
Det är köket som är värst som vanligt.
Men databordet är ju rätt kört också.
Vardagsrummet är bara fullt med mina kläder från igår när jag inte kom på vad jag skulle ha på mig.
Jag menar, jag är värdelös på att bestämma mig för kläder om jag ska in till stan.
Det brukar bara bli något tillslut för att jag inte orkar bry mig.
Men innan dess måte jag packa ut alla potenciella klädesplagg och prova dom.
Igår valde jag iallafall skjorta, jeanskjol och svart munkjacka, keps och stövlar.
Det blev rätt bra faktiskt.
Det dög.

Jag tog för första gången bussen eftersom Emil hade insisterat på att ta bilen.
Jo just det, bilen funkar igen!
Jo, den la av häromdagen fullständigt och vägrade fungera.
Vi trodde att det var typ nån som snott bensin så vi bestämde oss i onsdag för att ta itu med detta problem. Vi måste ju ha en bil!
Vi var lagom nervösa helt enkelt.
det var inte bensinproblemet.
Efter att Emil hade öppnat upp huven och stått och försökt leka bildoktor samtidigt som han pratade med sin pappa var vi beredda att ge upp.
Skrället satte inte igång.
vi gick in och Emil ringde upp snubben vi köpt bilen av som faktiskt hade några tips.
Så Emil gick ut igen och fixade det som han sa åt honom att göra.
Och se på fan, bilen går igång och nu spinner hon som en katt.
Det var tydligen fukt i nåt system i bilen som gjorde att den inte gick igång.
Vi fick gasa ur fukten och så funkade allt igen.
Älskade bil, nu lever du igen!

Men jag fick ta bussen. Usch. fast ganska avkopplande.
Väl inne i stan så träffar jag Jennifer och vi går och tar en fika och snackar gamla minnen. Det var kul att få prata med en väninna igen. Emil kan inte fungera på alla områden som jag behöver i min vänskapskrets.
Han blir bara trött och nickar avvikande om jag börjar prata kläder eller smink eller försöker mig på att berätta nåt fint gammalt minne som jag plötsligt kommer på.

Så det var jättekul att se Jennifer igen.
Det var liksom... ett och ett halvt år sen va?
Tror det.
Geijerskolan, kära minne.
Pratade nån timme med Line i telefon igår också.
Jag saknar henne.
Vi upptäckte att vi kunde komma undan för ynka 95 spänn om vi bokar en månad innan.
Och då åka och hälsa på varann i Malmö respektive Sundsvall.
Vad är det, typ 100 mil?
bara 12 timmars tåg.
Men what the hell.
Det är billigt och då ska vi göra det.
Vår plan är bara att skaffa jobb och sen tar vi ledigt.
Heh... Eller nåt.

Sissela och Martin kommer upp till oss idag.
Det ska bli jättekul!.
Då ska vi dricka Mintu Black som jag och Emil hittade på systemet i vårt lilla samhälle.
hihi.
Men som sagt, måste städa lite.
Kanske först duscha lite och snygga till mig själv?
Jo.

Måste läka era sår

Så nu är Lars Winnerbäcks skiva ute och jag är överlycklig så klart. Den är givetvis jättebra.
Livet går vidare här borta i sundsvall.
Vi letar lägenhet som aldrig förr och jag har fortfarande inget jobb.
Fan också.


Hade ett enkelt samtal med en av mina vänner.Jag ville kolla upp hur allt var.
Varför känns hela den här grejen som en deja vue för mig??
Jag känner igen tonfallen, orden och hängivenheten.
Från exakt samma sak som hände för några år sen.
jag tror väl inte att hon tänker på det.
Det är säkert annorlunda för henne.

Fick inga svar egentligen, men jag tror inte att det är det det hela handlar om.
Och jag ska inte lägga mig i.
Jag önskar att jag kunde göra det men nu är det min tur att ta ett steg tillbaka.
Jag har inget med det här att göra.


Vem kunde ana...
Vilket sorgligt slut på sagan.


Förlåt för att jag ens skriver något.
Det är bara svårt att hålla tyst när det känns som att jag bryr mig.



Du är svår att leva utan
Jag är svår att leva med.

Att bo med en kille, del 1

En sak är säker. Trots att jag känner mig ensam, misslyckad och trött på en och samma gång.



Jag försöker hålla mina vanor.


Det finns inte en dag (förutom på helgerna, jag är inte miss perfekt) som jag inte har gått upp någorlunda decent tid (mellan kl 7-10), duschat, sminkat mig och satt på mig kläder. Jag kollar arbetsannonser varje dag och försöker att inte stöka ner mer än det redan är.

För övrigt duschar jag A-L-L-T-I-D varje morgon. Alltid. jag har en sån där tvångsmässig grej som gör att jag måste göra det annars känner jag mig äcklig. Jag känner mig för övrigt äcklig om jag inte ser till att snygga till mig själv innan Emil kommer hem.


Idag har jag dessutom bestämt mig för att snygga till lite grann där jag bor. speciellt för att badrummet är jätteäckligt. Eller var. Jag har rengjort.

Alltihop började med att jag ville ta bort allt damm från min dator. det hade typ legat där ett halvår ändå. Sen gick det av bara farten när jag fick igång musiken.



Trots mitt arbetslösa leverne så är det så jag gör.

Försöker att inte ramla ner i träsket alldeles. Det är mitt sätt att iallafall försöka hålla mig på en inte alltför låg nivå.




Svårare vore det om jag var helt ensam.



Ja okej, på dagarna är jag ensam, men inte resten av dagarna.



Emil och jag försöker för övrigt flytta härifrån nu.



Visst känns det knäppt?
Vi har precis kommit hit, men vi tänker inte stanna.

Vi vill bort från alla galna grannar som spelar hög musik mitt i natten, som bryter av folks tvättbokningslås (I'm on to you, äckliga alkisman!), som parkerar in folks bilar för att de inte tror att de får stå där, för att vi inte hittar till den jävla vinden och för att stan är alldeles för långt bort.

Dessutom är lägenheten för stor för oss, jag menar, det ekar i mitt eget vardagsrum! Och jag hatar alla hål i väggarna överallt. För Sjutton, var den förre hyresgästen tavelfetisischt.

Eller hur det nu stavas.



Vad har hänt nu sen sist jag berättade vad som verkligen har hänt?




Tja... Emils föräldrar var ju här. Till det så städade vi lägenheten rejält. Stackars Emil förstod inte varför jag var så nojig över det.



De hade med sig sina söta hundar. Bild här bredvid på söte Fritte som tigger citronmuffins.

Hihi.



Emil har fyllt år också. Han har fått en sån där snygg smörgåsgrill från OBH nordica från chilliserien. Av mig givetvis.
Han är man han ska ha en smörgåsgrill.



Vi har också firat vår inflytt hit till sundsvall. Fast vi får väl göra om det nästa gång vi flyttar. Moet & Chandon for the winn. Givetvis hade vi inga champagneglas, osofistikerade som vi är.


Så mina glasskålar fick den stora äran. Sen drack vi upp resten av vårt förråd av malibu coconut och coca cola.

Det var gott.
Åh. vi har också varit och hälsat på familjen Melander. De bjöd på fisksoppa. Det var gott. Fick träffa mina kära sysslingar igen också. Olof satt mest vid datorn och Nils verkade vilja gå och lägga sig. Hmhm.
Jag har fått gå på teater "Svårast är det med de värdelösa". Den var fantastisk. Nu har inte jag sett teater på länge men jag älskade den. Iallafall i slutet. Jag skulle vilja krama manusförfattaren. Och regissören.
Faktiskt.


Jag vet att det finns folk som skulle vilja se hur vi bor. Jag är inte en av dom, men det är ju för att jag bor här. Jag funderar på att lägga ut en bildserie någonstans... Vet ej vart. Vi har faktiskt tagit bilder. Faktiskt.


mest när det ligger tvätt på soffbordet men den är iallafall ren och vikt!





Dessutom är det mest Emil som tagit bilderna ser det ut som och de är väldigt suddiga. Eller så är det jag men jag brukar åtminstone ta en sju bilder så att det blir rätt. Jaja.

Här är en bild från när Emils föräldrar var här som Emil tydligen tog utan min vetskap.
En liten inblick i hur vi bor. Nu ska jag dansa vidare med mitt städande. Fast Emil lär väl komma hem snart.
Då kan jag inte spela min musik på hög volym längre.
Suck. att bo med en pojke som inte gillar Winnerbäck och musikalmusik. Suck.

Jag blundar...och håller andan lite till...

Många saker kan få mig att vilja gå upp i rök.
Förlåt att jag är så otroligt dålig på att skriva här. Jag vet inte varför. Det bara blir.
Okej jag vet.
Jag har ingen som helst inspiration och jag mår skräp.

Jag orkar inte lägga upp några bilder på lägenheten för att den ser ut som skräp och jag orkar inte städa.

jag var på arbetsförmedlingen idag och jag fattade absolut ingenting.
Jag vet inte vad jag ska göra där.
Jag förstod ingenting.
Fanfanfan.

Jag är säkert korkad eller bara helt dum.

Eller vill jag det bara inte.
Ingen har väl nånsin fått hjälp via arbetsförmedlingen?
Eller?
Suck.

Jag måste få ett jobb.

Och värdelöst går det på boendesökarfronten också. jag fattar inte att det inte ska gå att komma ihåg mitt användarnamn. jag har skrivit i varenda namn jag kunnat tänka mig men typ inget verkar finnas. jag är inte så smart. hur i helvete har jag kommit på ett användarnamn på den där dumma sidan som jag inte kommer ihåg? Jag har inte så många val. Det är typ Elin, eligin, elint eller något liknande. Det är alltid dom jag använder.
WHY OH WHY är det inget av dom??
Suck... kanske, tänker ni att det råkar vara så att de har tagit bort min användare eftersom jag sällan är inloggad? Jo, det tänkte jag också. så jag bestämde mig för att försöka göra en ny användare. Det gick inte för de har tydligen mitt dumma personnummer inlagt.
Jag kreverar.
Snart använder jag fridas och låtsas att jag är hon resten av mitt liv. suck!!! SUCKSUCKSUCK!
Jag hatar mitt liv.

I'm so tired that I'm bored

Suck. jag avskyr att inte ha något att göra.
Jag har inte något att gå upp till. det känns extremt själsdödande att bara vakna och gå upp och inte göra någonting.

Var på en anställningsintervju häromdagen som jag tror gick ganska bra.
Jag hoppas att det gick bra. Det skulle vara roligt att få höra mer från dom.
Får väl berätta mer om det när jag vet mer helt enkelt.

Jag fick ett brev från Frida i göteborg idag. Det var tydligen för stort för att slönga in i min postlåda så jag fick traska ner till byn. Inte mig emot. Jag tycker att det är rätt skönt att gå ner dit.

Tyvärr var innehållet lite ihoptryckt.
Fan.
Jaja, det var ju iallafall ingen mingvas.
Men tack Frida för att du skickade det.

Så trött.

Vi fick vår första hyra idag. och vårt första inkassobrev.
för samma hyra som vi fick brev om idag. Intressant.
Emil skulle tydligen ringa upp dom, sa han. Ja, det är bra.


Ja, vad har hänt de senaste dagarna?

1. En snubbe ringde Emils föräldrar och sa att Emil var anmäld för sexuella trackasserier. Det hela visade sig vara en busringning eftersom brottet sa sig ha begåtts i Eskilstuna under de senaste veckorna och Emil har ju som känt varit i sundsvall. Dessutom fanns inte den polismyndighet som uppgav sig stå för samtalet.

2. Vårt första inkassobrev. Yay. Är det konstigt att JAG inte får några hyrokrav men inkassobreven går till mig?

3. Min kära tvättnyckel är borttappad. Fan. jag vet ärligt talat inte var den är och Emils föräldrar kommer hit om ett par dagar. FANFANFAN.

4. Mitt hår har återfått sin vackra nyans av orange. Fan igen. Bara för att jag glömde mitt svindyra schampoo och balsam hos föräldrarna.

6. Jag har för första gången i mitt liv köpt en toalettsits. Den kostade 159 kr på IKEA.

7. OH! Jag fick höra en jätterolig nyhet igår kväll som jag bara måste höra mer om idag. Erika min vän, jag är så glad för din skull! Jag kommer till karlstad när jag har fått jobb och en vecka ledigt. Då vill jag hälsa på!


Ja, det var väl allt i mitt händelselösa liv.
Som jag kommer på iallafall.
Jag vill att Emil ska diska.
Var sjutton är killen? Han borde typ vara här nu.
Jaja.

Journalistiskt innehåll

Höga berg och djupa dalar. Här, omkring 65 mil söder om Haparanda så finns inte sånt.I Kalmar är jorden platt. Här ryms plötsligt bara skolan, och för en före detta pokerdealer så är faktumen svåra att greppa.
.
Hur gör man egentligen för att spara pengar?
Hur beter man sig som student?
Och hur i hela friden håller man sig så uppdaterad som en journalist borde vara?
//Eligin

Made by Eligin ©