Prata med folk vi inte känner? Var det inte det mamma sa till oss att INTE göra?

Jaha, så har tre veckor gått på den fem veckor långa kursen som jag går på nu.

Och givetvis så ska de ge mig en skrivuppgift nu.

En uppgift som går ut på att jag ska skriva en journalistisk text (tänk att det är till en dagtidning) som ska handla om motsatser.

Till detta ska jag intervjua två personer som tycker om de här motsatserna. exempelvis om en gillar vinter, så ska den andra gilla sommar.

men jag får inte intervjua personer jag känner! Och jag får inte intervjua folk i klassen!

Vem sjutton ska jag då intervjua?

Det är tydligen tillåtet att intervjua folk man känner lite, men jag känner ju ingen ens lite.

Fan då, nu får jag gå runt och prata med folk på stan, efterssom internetintervjuer och telefonintervjuer är INTE okej.

Nehe.

Tack då.

Min plan är att under helgen gå runt och fråga folk på högskolebiblioteket här i stan om något som jag ännu inte vet vad det är. Det gör mig sur.

Jag måste ju komma på något fort nu.

Jag har ju bara fyra dagar på mig!!!

Vad mycket enklare det hade varit om jag kunde gå via internet...

Eller vänta!

Det kanske jag kan?

Fast få till ett personligt möte? Jag menar, hur lätt är det att gå runt och fråga på måfå om folk gillar en viss sak? Jag kanske hittar 75 pers som alla gillar vintern men ingen jävel som gillar sommarn. Inte för att just det skulle hända, men ni fattar poängen.

Allt jag behöver göra är att hitta ett forum för mitt ämne, hoppas på att den är hyffsat aktiv och därefter helt enkelt FRÅGA folk om de kan tänka sig att träffa mig över en kopp kaffe för min journalistiska uppgift.

Låter fint!

Eller hur?

Trött och förvirrad.

Jag hatar att leta bostad. Jag hatar det. Det är till och med värre än att flytta.

Egentligen vill jag ju inte ens bo i Kalmar, inget blev riktigt som jag hade tänkt mig. Det känns rätt dumt nu faktiskt. Jag trodde verkligen att det skulle fungera ett tag till. Men å andra sidan är det väl lika bra att flytta igen. Jag behöver ju komma närmare stan. det behöver ju Emil också.

Jag vet bara inte riktigt vad jag ska göra i den här stan. Jag menar, det känns inte rätt just nu.

Jag vill så gärna flytta till Stockholm, men är osäker på om det går att förflytta mig dit efter sommaren. Eller om jag måste bita ihop i 3 år.

Får kolla upp det när jag har läst lite mer.

Jag är skittrött, så jag ska nog gå och lägga mig.

Mitt kära Sundsvall

Jaha, då har nästan en vecka gått på journalistlinjen i Kalmar. Jag är fortfarande sjukt nervös och vet inte vart jag ska ta vägen hälften av gångerna jag ska göra något. Idag hade vi presentation av alla, därmed även jag, där jag på något sätt lyckades framställa mig själv som en spelberoende strängnäshatare från eskilstuna.
Det är inte lätt att vara babbeldrottning. jag pratade på så mycket att jag trodde jag skulle explodera utan luft och var tvungen att kippa efter andan. Nä, men allvarligt talat. Jag måste verkligen lära mig att veta när jag ska hålla käften. Jag kunde ju sagt något trevligt om mig själv och kanske säga att jag älskade att skriva och ville pyssla med mode eller kanske jobba som krönikör, men nejdå. Suck, sundsvall kanske tränade bort mina extravaganta hand och armrörelser och gjorde mig lite mer kontrollerad som dealer, men mitt pladder är det inget fel på. Det är densamma som förut.

Jaha, då har jag klagat på det. Nu sitter jag utanför Fridas företagsekonomiföreläsning och hoppas på att hon slutar snart. Som tur är har jag lyckats koppla upp mig själv på nätet på skolan och det känns bra. min kära lilla Eee PC är fantastisk. Jag är så glad att jag köpte den, även om den kostade hela 3500 kr, men batteriet håller 6 timmar och det är underbart. inte lika bra som fridas men vem bryr sig egentligen?

Mitt kära sundsvall, hur mår ni? Jag saknar Casinot något enormt, vet inte vart jag ska göra av fingrarna när jag inte kan leka med marker eller blanda en kortlek. Eller bara snacka skit.
Jag har ju inte lärt känna folk tillräckligt bra än för att kunna snacka skit med dom. Jag hoppas på att det kommer dock.
Jag trivs i den här stan iallafall. Den är vacker och påminner om visby med kullerstensgator och en mur runt hela stan. Och just det, det blir mörkt på natten! Jag älskar det!
Fast det kanske mest beror på att jag går och lägger mig tidigare nuförtiden. Sena nätter vill jag inte veta av om jag inte får bli full i samma veva. Eller förresten, alkoholen behöver jag kanske inte varje gång. Jag kan nog bara gå ut och vara glad för att jag inte har massor av tusentals kronor att hålla reda på längre.
Det känns bra.
Men jag saknar norrland på något sätt. Jag slutade på casinot för nästan exakt 16 dagar sen, så det kanske inte är så konstigt.
Jag har även gjort mitt bästa för att glömma bort hur man räknar pott. och jag minns inte vad 17x17 är. eller jo det gör jag visst. 289. 8x17 är 136. Nu hoppas jag att det är det också. Jo det är det. Min matte ska väl inte bli så mycket sämre hoppas jag.

Vi ses om ett tag, när jag får ta mig in på kasinot igen.Då ska jag hälsa på. Jag ringer innan.
Vi ses.