Vaken, efter fem timmar.

Inatt ställdes klockan tillbaka en timme, vilket gjorde att jag fick en hel timmes extra sömn. Fast det finns fick jag inte efterssom det ack så söta kattskrället Freja hoppade upp i sängen och trängde ut mig mot kanten. Hur något så litet kan tränga ut mig vet jag inte, men det gjorde hon i alla fall. Så jag kliade henne i nacken och gick upp för att ge dem mat. Det var ju ändå dags för det. Undrar om hon kommer att göra så här igen för att få mat? Det är ju inte omojligt.

Igår jobbade jag några timmar och det var ändå lite kul. Många utklädda människor som dansade runt. Då är det fantastiskt roligt att bara sitta och titta på alla kostymer. Ingen var väl jätteoriginell men ändå.ok, nu ska jag göra mig iordning för dagen. Ursäkta för märkligt inlägg som antagligen inte är så bra redigerat. Att skriva från mobilen är rätt värdelöst.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Vit fäll och katter

Ojdå de här söta bilderna la jag upp på fel blogg. Skulle använda dem på en annan sida. Nåväl. De här fina bilderna har min syster Frida tagit, och visst är de söta mina små katter när de ligger i den vita fällen från Ikea?

Elins bitterheter

Det mest irriterande man kan råka ut för när Foto: Scanpix

man cyklar hem en halvsen kväll från skolan är att råka cykla ikapp ett par cyklande småtjejer som täcker upp hela vägen.

Man cyklar långsammare om man cyklar i grupp, visste ni det?

Och det värsta av allt är att när man försöker cykla förbi dem sådär lite smidigt men tyst så märker de inte av en för de pratar så mycket!

Så jag hängde efter dem i vad som kändes som en evighet (Ja det här hände givetvis mig) och försökte då och då göra halvhjärtade försök att ta mig förbi.

Försöken lyckades inte. Istället lyckades jag på nåt jäkla vis hamna i mitten av gruppen, vilket ledde till att jag såg ut som att jag var en del av den fnissande tjejgruppen.

En annan cyklist som jag cyklat förbi tidigare hann också ikapp eftersom den här gruppen cyklade så otroligt långsamt.

Jag kände hans ögon i nacken. Nu skrattade han säkert inombords när han såg mig fastkilad mellan fyra kacklande småtjejer. Eller så trodde han att jag var en av dem.

Fast det vore ju ännu värre.

Nu ska praktikfunderingarna förintas!

Jag ska fixa en praktikplats.

Men jag vet inte var.

Det är mitt största problem faktiskt. Jag vet verkligen inte vart jag ska vända mig. Endera är det facktidningsbranschen eller så är det dagstidningsbranschen.

Men vart ska jag åka?

Jag kan antingen åka hem och be snällt på Eskilstunakuriren, det skulle visserligen vara roligt för jag tycker verkligen att de skriver bra och intressant, Och det har jag tyckt i alla år som jag har bläddrat i den hemma hos mamma och pappa. Men å andra sidan så skulle det ju vara fantastiskt att praktisera på ett mode eller hälsomagasin. Eller inredning kanske.

Eller poker.

Ja det är verkligen inte lätt.

Så idag bestämde jag mig för att åka ner till närmaste pressbyrå och köpa lite tidningar som jag normalt inte läser men som jag är intresserad av.

Får se vart det leder.

Sturköreportage in progress and done

Texten till reportaget är så gott som klar. Jo jag vet, som vanligt så tar jag extremt lång tid på mig.

Det är typiskt. Jag gör alltid så. Fast den här gången hade jag faktiskt skrivit direkt efter att jag gjorde intervjun. Satt en timme i bilen och fick ner 4000 tecken. Bra tecken också. Det är fantastiskt vad mycket bättre man är när man just har gjort en intervju.

Idag skrev jag ihop texten. Det var inte så svårt, eftersom jag hade grundstommen klar för mig. Men formuleringarna i min första text var så mycket bättre än när jag försökte skriva idag.

Jaja, det blir bättre.

Jag har lärt mig en läxa från förr. Det är helt klart enklare att skriva direkt. Och jag får tacka min lyckliga stjärna att jag skrev de där 4000 tecknen direkt. För de 2000 tecknen jag skrev nu var inte lika bra.

Men det är okej. Jag fixar till det ännu bättre imorrn och sen skickar jag in det.

Allt går enligt planerna.

Jag behöver inte ens sitta och göra tidningsredigering imorrn.

Fast det gör jag nog ändå.

Nu väntar att välja bilder till reportaget. Jag har lite svårt för att göra det. Bilderna är inte jättebra. Jag har ett par stycken som fungerar, men jag borde ha använt manuellt fokus. Kanske går de att fixa. Jag hoppas det.

Bilderna är från Sturkö och de har min kära syster tagit som var så snäll och följde med mig på min intervju. Med på resan var också hennes pojkvän Pierre och min käre följeslagare Emil.

Och det fina huset är Thornbergs hus på kullen, där jag har spenderat större delen av mina somrar. Sturkö är fantastiskt vackert.

Funderar

Jag sitter här hemma och gör mest ingenting medan jag funderar på om jag ska åka till skolan eller inte. Eget ansvar kallas det.

Varför inte då bestämma att jag ska ta en ledig dag?

Fast... det vore nog dumt. Det är lika bra att jag åker in dit.

Vad ska jag göra här liksom? Sitta och titta på datorskärmen?

Eller skriva reportage kanske. Det skulle ju visserligen vara genomtänkt. Jag vet inte ens vad jag ska göra i skolan. Fast då vore det nog en bra idé att åka dit.

Ny telefon... yay...

Som några få utvalda vet så har jag länge irriterat mig på min telefon. Först vägrade den att sluta ladda ner ofantliga mängder internetdata på kort tid, sen så vägrade den att ansluta till ett mobilt nätverk överhuvudtaget.

Jag är minst sagt frustrerad eftersom jag gärna vill kunna använda internet när jag går i skogen. Vilket jag sällan gör, men nån gång händer det och då står jag där utan gps och utan karta mitt ute i ingenstans och vad ska jag göra då?

Skämt åsido.

Igår lämnades i alla fall skräpet in till närmaste smarta butik som kunde tänkas åtgärda problemet. Det verkade som att telefonskräpet anade att den skulle bli omhändertagen av en klokare människa, för direkt när vi gick in genom dörrarna till butiken så signalerade den att "Wow, här kan jag ansluta till det mobila nätverket!"

Tack skräptelefon.

Försäljaren kunde alltså inte hjälpa oss utan bad oss att återkomma om den skulle börja bråka igen.

Vi gick nedslagna ut ur butiken.

Och precis då tappar telefonen det mobila nätverket.

Det var liksom som om den andades ut. Men tji fick den, för jag var snabb och såg det och vände på klacken.

(Och nej, den ville inte ansluta igen när vi väl kom in i butiken igen)

Fast kanske försökte skräpet göra mig en tjänst. För när jag väl hade blivit av med telefonen och lämnat den i säkert förvar bakom disken så räckte försäljaren mig en "lånetelefon" som jag kunde ha under tiden.

Tack...

Snällt.

Verkligen uppskattat.

Jag gråter lite när jag ser den.

Jag vill ha tillbaka min Legend. Eller helst en annan som jag slipper bråka med.

Datorproblem är avhjälpta

Min dator har blivit ominstallerad idag.

Och därmed kommer man till den oundvikliga frågan. Vilken av dem? Den stora, den mellanstora (som jag förövrigt aldrig använder) eller den lilla?

Svaret är:

Den stora och den mellanstora! Anledningen? jo, men stora hade fått virus och det var inte roligt alls. Men som tur var kunde en ominstallation göras utan att jag behövde bli av med alla mina kära filer. Även om det skulle hända att alla mina

kära filer skulle dö av ett virus så skulle det inte vara världens katastrof eftersom jag normalt har dubletter av allt som är viktigt. Ibland är man smart. Fast skulle det hända något med den lilla datorn (Där dubletterna ligger) så skulle det nog bli problem. Jag kan faktiskt inte överleva utan den.

Tro mig. Jag har försökt.

Den mellanstora, som har stått i min garderob i sisådär två år (sen jag skaffade min lilla) har nu

fått börja ett nytt liv som syrrans photoshopdator. Därför har den endast photoshop och dreamweaver installerat. Får hoppas att datorn är glad åt sin nya chans till nytt arbete och inte kommer att förstöra det genom att vara seg eller nåt. Som den var förr.

Usch ja, datorer. Sladdhärvor är vad de är. Det är inte svårt att trassla in sig i dem.

Jag antar att man förstår metaforen med bilden?

Imorgon ska jag förresten göra min porträttintervju för tidningsredigeringskursen på skolan. Känns lagom nervöst faktiskt, och jag börjar bli lite rädd att jag ska säga något dumt. Som jag brukar. Fast det kanske är okej. Vilken människa i världen säger inte korkade saker ibland?

Det kommer säkert att gå bra.

Men det ska bli skönt när det väl är över och jag får komma hem med materialet och börja skriva. Och förhoppningsvis kommer jag att få ut några snygga bilder av det. Jag har stora planer redan.

Så länge det inte regnar imorgon...

Sänd i etern!

Idag hörde man i etern ett nyhetsinslag som jag har gjort.det är sjukt kul att höra sin egen röst i radion och ännu roligare att göra det i P4 kalmar.

Nyheten jag gjorde inslag på kan ni läsa mer om här och även lyssna på.

Vill ni höra hela nyhetsinslaget så går ni in här och väljer sändningen som sändes måndagen den fjärde oktober 2010 klockan 08.30.