En tidig morgon...

En tidig morgon klockan 07.11 sitter jag i köket på lägenheten. Det är Fredag. Idag kommer mamma och pappa hem igen från Sturkö. Jag förstår att det borde städas.
Jag funderar på varför vi inte har någon bättre frukost att komma med. Knäckebröd och mjölk kan bli lite tråkigt i längden.

I går kom Emil förbi och dödade några timmar åt mig. Det var kul. sen märkte jag att klockan blev mycket och jag behövde mat. Det är jättebra, nu när Frida har varit hemma en massa så har hon kunnat laga maten. Men inte igår dock. Då fick jag hjälpa till själv när klockan var kvart över nio.

Ska iväg på körlektion om en liten stund. Om en kvart börjar körlektionen. Då ska jag ut på motorväg. Jag är nervös. Fast jag minns att det är ganska enkelt. Om jag kommer ihåg allt vill säga. Jaja. Det går nog bra. får öva på rondeller i helgen. (Efter att jag druckit mig själv redlös) Skojade bara. Inte ska jag dricka mig själv redlös. Jag har bara inget att skriva.

Gah. Tidig morgon. Jag är så trött. Fast jag tyckte jag la mig någorlunda tidigt igår. Halv ett... usch. Pucko.

Raisin Noir

Jag har fått en ny vän. Hon heter Raisin Noir. Hon är tillverkad i tyskland och tillhör familjen "Le Crayon Kôhl". Hon är vattenfast. Klarar alla väder och har en sudd på ena sidan.
vi talar givetvis om min nya underbara kohlpenna från Lancôme. Vilken fantastisk penna! Och ändå köpte jag den bara för att det inte fanns någon annan i affären och min älskade gamla penna hade sagt sin sista suck några dagar tidigare.
Men Raisin Noir är inte lik någon av mina tidigare. Hon är unik. Hon kladdar inte, hon rinner inte, hon sitter som berget i vått och tort. Det kallar jag en riktig ögonpenna.
Så nu har vi gjort det klart! Jag älskar min nya Raisin Noir.

(OBS: Detta var totalt irrelevant information. Jag har nämligen absolut inget vettigt för mig.)

Eh... jo det har jag visst. Jag borde läsa körkortsteori och sen lägga mig och sova. För om jag sitter här en längre stund vet jag var det kommer sluta. Klockan ett ungefär.

Just det, Idag har jag haft min första dag på körskolan. Trevligt värre. Eller nåt. Har inte så mycket att säga om det, men jag ska ju tillbaka imorrn.

OBS! Det är livsfarligt att köra bil.

Idag har jag:

1. Cyklat på en osedvanligt fullpackad cykel.
2. Shoppat loss i Tuna park.
3. Ätit lunch/middag på Waynes Coffee
4. Åkt i en grön bil med grå... detaljer. (dock inte kört själv)
5. Besökt en badplats. (Dock inte badat)
6. Träffat en gammal vän. (till och med två)
7. Druckit en Lime-coca cola.
8. Spelat Trivial Pursuit.
9. Smörjt in mig med hudlotion.
10. Sett ett gäng Simpsonprogram.
11. Ätit upp en halv popcornpåse.
12. Pantat burkar.
13. Lagt ansiktsmask.

Jag har gjort mycket idag vill säga. Och imorrn ska jag börja ta körkort.
Eller jag ska börja min intensivkurs. Så ska Frida sitta hemma och ha maten färdig när jag kommer hem på lunch. Skitbra.
det ösregnar utanför.
Jippi. Hoppas det är sol och vackert väder imorrn så jag kan ha min nya snygga top.
Så att jag kan vara lika snygg och fräsch som Frida påstår att alla arbetare på Axelssons trafikskola är. Utseendefixerad? Inte då.
Bara för att jag lägger ansiktsmask. Men hur tror ni man ser ut efter en helg av hårt festande?
Okej, inte ens det är sant. Jag får sluta med det här.
Lägga ner bloggen.
Innan jag får bloggpolisen efter mig för dåligt uppförande.
No shit.
Eller vad gör jag för fel?

Det ösregnar utanför. Ett trivial Pursuitspel ligger på golvet. Ingen orkar bry sig om det. Haha. Jag måste städa mitt rum! Gah. Skönt att ha huset för sig själv den här veckan ändå. (Okej, det är inte sant, Frida är hemma också, men det är typ samma sak)
Ingen som tjatar om något.
Ingen som lägger sig i. Fast det ser ju helt okej ut här. Äh, vem orkar bry sig. Nu ska min ansiktsmask av så jag kan gå och lägga mig.

Den blå bollen

Den blå bollen ser ensam ut mitt på golvet nu när killarna inte är här och leker med den.
Den ser lite ledsen ut faktiskt. MEn det är väl bara som jag inbillar mig.

Det är tyst här.
Lika tyst som för ett par dagar sen.
Skumt.
Man hade liksom vant sig ett tag vid att folk var runt en. Men det är väl så det blir.

Det finns egentligen ingenting att prata om för tillfället. Bra där.
Har spelat Betapet (Vilket är bland det nördigaste du kan göra, men det är otroligt beroendeframkallande)

under en ganska lång tid. jag vann varje gång. Jag är bra.
Det är töntigare än att vara värdelös på spelet, men men, så är det.
Disken från igår är äntligen fixad.
Flaskorna (VILKA ÄR MÅNGA) är undanplockade i kassar.
Det är alltså någorlunda rent.

Jag tror bollen saknar Martin. Den ser helt ensam ut. Jag tror att Sissela har fått en konkurent. Den blå bollen. Hehe.

Nej, nu svamlar jag igen. Jag får sluta med sånt. Gah.

24timmarsmidsommarfesten

Så det blev en fest iallafall. 24timmarsmidsommarfesten för en del av oss.
Att vi orkade umgås, Frida, Niklas, Emil och jag i 24 timmar är ett smärre mysterium. Äh vadå , vi hade trevligt.
Det här var den bästa festen på länge.
Och ändå, från början hade vi inte ens trott att det skulle bli någon fest. Speciellt inte hemma hos oss.
Stackars Daniel som inget fick veta. Men det var inte meningen, Daniel, med tanke på när vi själva fick veta. Det blir med längre varsel nästa gång.

Folk började komma runt 6tiden på kvällen. Vi grillade nämligen. Jag och Frida gjorde grillspett med majs, lök och tomat. Det var ganska gott ändå.
Men Frida skämde ut oss alla genom att vara full redan då.
Jo, Frida, det var du. Det märkte man på dig. Speciellt med tanke på att jag var helnykter ända fram till åtta-niotiden på kvällen.
Men jag trivdes bra vid grillen och jag har ju ingen speciell dragning till öl heller.
Mestadels var det ju jag och grabbarna som stod ute vid grillen. Jag och en åtta killar trängdes vid grillen runt 8snåret och medan tjejerna satt inne och drack sprit.
Och så Martin som fann en ny kärlek inatt. Yogabollen. Numera kallad "den blå bollen".
Martin funderade till och med på att gå hem med bollen och lämna sin kära flickvän Sissela kvar. Okej... Kärleken mellan en man och en boll...

Anyway. Runt ettiden började folk droppa av. Jimmy och Kim kom förbi runt två (Jimmy var bara tvungen att dra i sig fem sambucashots först. En fråga är, varför?)
Hela kvällen var ett gediget lyssnande på märklig musik som Martin och Sissela hade tagit med sig. (Vilken jag fortfarande har kvar. Varför glömmer ni saker, människor?)

Det bästa med att ha fest hemma hos sig måste vara att man hittar så mycket ny mat och alkohol som man inte har köpt själv. Det värsta med att ha fest hemma är all den jävla disken. Det ska bli... eh... kul att diska allt det där.
Tack och lov är ingen hemma som kan kontrollera att jag gör det i tid.
För jag är något trött.
När Sissela och martin gått (Vilka var de sista som gick) så hamnade vi alla inne i köket och lyssnade på hur Kattis försökte lära sig gitarr. Inte speciellt underhållande.
Jag och Emil hade snackat mest hela kvällen och hade väldigt kul åt Kattis försök till framsteg. Eller ja... ett tag iallafall. Sen blev det tjatigt med hennes smått falska ackord.
När hon äntligen lagt av med det så var bara Niklas, Emil, Frida och jag kvar av de åhörande. (Eller ja, folk försvann ju innan hon började spela.) Ingen orkade ta sig hemåt så Frida och jag bäddadeut soffan. Klockan var nu fem på morgonen. När alla däckat i soffan/sängen så var det tyst ett tag i vår fina lägenhet. Fram till klockan halv två när Frida hade tröttnat på att vara den enda som var vaken. Så då sprang hon upp på övervåningen och ropade "Slöfockar!" åt oss allihop. Alla gick upp i och med det.
Vi tog oss inte iväg från lägenheten förän klockan var runt fyra när alla fick en craving för MAXmat. det vill säga hamburgare. Och jag ville testa fiskburgaren. den var god. och dessutom bjöd dom på kaffe eller te efter maten. Jag ska dit fler gånger! Emil körde oss alla på roadtrip till odlaren för att lämna av Kattis. Sen blev vi alla lämpade där vi bodde. Ungefär kvar över sex på kvällen. 24 timmar har gått. Det känns som 2 timmar. Men men. Det är väl så det går när man har roligt.

Jag hjärta mina vibrerande leksaker

Vibrerande saker är för kul. Jag och min nya vibrerande tandborste för en cirka 50 spänn fann varandra direkt. man känner sig helt förlamad i munnen. okej, det gör man inte. men det är kul. Och efteråt känns det ungefär som när man har hånglat med skäggstubbsmannen.
Ja just det, vi har alla varit där. Fast skäggstubbsmannen brukar ge en ganska behaglig peeling. Fast lite likt ett rivjärn.

Jaja. Det här är en mycket mer behaglig vibration.

Sen har jag också köpt en sån där vibrerande rakhyvel. JAG VAR TVUNGEN ATT TESTA!!
HAr inte testat än alltså. Men snart så.
I have to try it.

Ojdå. Nu ropar Frida på mig att vi måste snygga till vårt festrum så att folk kan befinna sig i lägenheten i en så kallad feststämning. För det ska det bli.

Jag och mina inre röster konfererar

Inget kul väder inte. Imorse när jag cyklade till jobbet saknade jag min ständiga följeslagare på min väg till jobbet. Det vill säga "den-fula-kvinnan-i-oranga-byxor-som-är-alldeles-för-tighta-för hennes-eh-kroppsform." Hon är min nya vän. Okej, det är hon inte. Och hon är inte min följeslagare. Vi möter bara varandra varje morgon klockan fem i sju när hon kommer... eh... rullande... klampande... och gående på min cyckelbana. Och hon har ALLTID tighta orangea tights på sig. Mindre snyggt. Men hon ska troligen iväg och jobba nånstans. Men varför vill hon visa sig så?

(Mina innersta röster bestämmer sig för att göra sig hörda om mitt ordval)

( - Ja just det, pucko, ser du så mycket bättre ut själv på morgonen fem i sju? Jag menar, hallå! svart ej välsittande t-shirt, beiga byxor (okej, dom är rätt snygga ändå) otvättat hår, inget smink och en allmän ovilja till att jobba? Jovisst, du är ju mycket bättre.)

Men jag är snygg utan smink! Okej, det var en lögn. Men jag snygg ibland utan smink. det beror på humör.

( -Det betyder att hon på arbetstider INTE är snygg.)

Okej, dags för seriositet. Funderar på ett ord som inte sagts.
Jobb idag igen alltså. Men också lönedag. Och dessutom har jag också lyxat till det lite. jag har klippt håret.
Bild kommer. Men det är typ likadant som förr säger folk. Vänta bara.
I can do it myself.
Men frisören jag hade var ju skitbra. äntligen en frisör med en hjärna. såna borde det finnas fler av.

Kanske är det bra att vara mig ändå.
fan heller. Jag klagar över mitt arbete fastän jag aldrig nånsin behövt söka ett sommarjobb eller ens ett jobb över huvudtaget, jag bara har jobbet. Vad är det liksom? tacka pappa. Utan hans företag vore jag inte så bortskämd.

( - Fast visserligen, du får ju inte pengar i handen, fastän det troligen finns pengar att ge. Du får ju pengar genom att göra nytta.)

Ja, men jag vet ju att jag aldrig skulle fått något jobb där om inte pappa ägde stället. Då skulle dom anställa nån 18årig pojk, som Fredrik. Han kan ju iallafall nåt. Eller okej, han är mer intresserad.

( - Vi talar för övrigt om en av mina medsommarjobbare)

Intressant att mina inre röster referrerar till mig som vi. Jaja, jag är kanske scitsofren.

( -Stavas det så??)

Kanske är det bra att vara någon annan. Bara för att livet aldrig är enkelt.

Skål för lättjan! Och Bols blue.

Här jobbar jag 8 timmar om dagen, på ett arbete där jag inte kan hälften av hur något fungerar, (ironiskt, med tanke på hur många kunniga arbetslösa det finns där ute)och inte känner mig det minsta glad när jag går upp på morgonen klockan kvart över sex för att hinna till jobbet till sju.
Jag borde vara glad, min lön är inte alls dålig.
Men hallå?
Finns det inget jag kan göra för att dagen ska gå fortare?
Hänga i kassan är inte mitt favoritjobb, men visst, det är väl där allt händer.
Och det är också där det mesta går fel. Men men.
Jag önskar hela tiden varje dag, varje gång jag kliver upp på morgonen, att jag ska få sova ett par timmar längre, att jag ska få sola lite i solen...

( - vilken sol?? det spöregnar ju!)
( - Tyst! Jag menar metaforiskt!)
( - metaforiskt? Du vet knappt vad ordet betyder!)
( - käften! inte förvirra folk!)

Hmm... ursäkta för mina röster i huvudet. Dom kommer alltid finnas kvar. Och jag står väl ut.

I kylen ca fem meter härifrån står en flaska Bols blue. 21% alkohol. Funderar på att dricka upp den bara för att döva tröttheten

( - Som jag absolut inte kan döva genom att gå och lägga mig. idiot!)

och längtan efter något galet. Något spontant. Men nejnejnej. Jag skojar bara. självklart ska jag inte dricka upp den. Vadå, jag är väl ingen alkoholist.

( - det var det ingen som trodde heller, klantarsle)

Okej... men det är dagen före ännu en arbetsdag och jag längtar efter att få vila mig. Har inte hunnit vila upp mig ännu och mitt sommarlov

( - sommarlov?? Mitt sommarlov börjar aldrig.)

började för två veckor sen. Men är jag ledig?

( - nej.)

Likör. Nej. Det vore att gå för långt. Det ska säkert Frida ha på midsommar. Själv ska jag väl inte dricka. Är trött på alkohol. Det finns för mycket av den varan. Fast ibland är det skönt.
Skål för alkohol.
Skål för lättja.
Skål för en annan verklighet som du enbart kan uppnå via alkohol.

( - Ja, eller kanske droger, dumskalle.)

För i den andra verkligheten blir saker otroligt annorlunda än i ett nyktert tillstånd. det är som en ny värld.
Din vän kan plötsligt betyda något helt annat, din syster blir plötsligt oerhört fnissig och nån annan blir småsur på låtsas.
Och som Frida och jag säger efter nästan varje gång: "Vem ringer?"

Det blir en lång sommar, indeed

Frida, Daniel och jag satt i rinmansparken en kvällning i (ja okej, det var i måndags) och tittade på himlen. Där fick jag prata av mig en stund.
där och då kände jag, liksom de andra två, att det skulle bli en lång sommar. Och den kommer troligen inte att bli alltför bra. Om jag inte spelar mina kort rätt. Och ni vet, jag och kortspel, där är jag alltid bara näst bäst. Ibland sämst.
Så jag kommer väl inte hoppas för mycket på det.
Nej.
Jag känner att jag slits itu förresten.
Jag vill till karlstad på midsommar. Och träffa Line, Rebecca, Johan, Erica och alla andra som jag saknar så mycket.
Men jag vill inte lämna frida kvar här i stan. Och visst vore det kul att fira midsommar med mina tjejer, och ett gäng andra som jag känner lite halvytligt. (Nåns pojkvän, nåns ex, nåns pojkväns kompis, fler vänner till pojkvänner... m.m.) fast det känns ju kul det också. På sitt sätt.

Och sanningen att säga... jag vill inte åka tåg. Jag känner en stark olust över att sätta mig på ett tåg igen. Det känns som att det är nog för tillfället. Eskilstuna är mitt allt, mitt hem, min fristad (ja, om jag bara hade en egen lägenhet och ett jobb jag älskade så skulle mitt liv vara fullbordat)

Bohemienne.No one knows where my story begins.

Bohemienne.I was born on a road that bends.

Bohemienne, bohemienne.

Come tomorrow I'll wander again.

Bohemienne, bohemienne.

Here's my fate in the lines of my hand.

För att få stanna här... just nu... det kunde väl... bli underbart? underbart...

Jag vet att jag inte kommer att stanna här för evigt. Jag vet det så väl. Jag har alltför många planer i mitt liv för att kunna stanna upp ännu. Men visst vore det underbart. Att få sakta ner på en plats (mitt palats) och där kunna bygga mig ett liv.

Fan, vad dumt det där låter.

Men det är ju för att inte alla förstår vad jag menar för ett liv.

Här får ni se en bild förresten. En bild där jag inte är särskilt snygg, jag var till och med tvungen att redigera lite (ja, tvungen och tvungen...) Det är från en fest på Gula villan, jag var hög på Cola, trött och fattade inte alls vad det var för människor jag hamnat med. men jag ler. och ser glad ut. Troligen en avledningsmanöver.

Fest i Rothofs

Igår och inatt firade Frida och jag äntligen vår efterlängtade (ja, den var efterlängtad av oss) drinkblandarfest där Frida och jag bjöd på drinkar, så länge vi fick blanda dom själva.
Vi började hemma hos oss innan vi gick vidare mot rothofsparken och satt där resten av natten.
Kul, men lämnade mig som vanligt med en smula förvirring fast i huvudet.
Illa, sånt där. jag borde sluta med sånt här ibland.

fast jag funderade ju på varför jag inte började ha fester och festa tidigare. Jag menar, innan jag var 18, vad gjorde jag då??
jaja.

Idag är jag trött, inte bakfull men full av frågor.
Damn it.
jag orkar inte prata om det nu, men... ja.

minns att vi kom hem sen, runt halv fyra sa folk, och däckade i sängen. Daniel, Sanna och jag var helt slutkörda.
På vägen hem hade Sanna gått och sjungit sin nyskapande text från en av Winnerbäcks låtar, för att göra det klart att vi skulle gå hem tillsammans vi fyra.

"Jag vill bara gå hem med er, jag vill gå hem med er.
Inga andra jävla losers som vi hängt med hela kvällen."

Man blir lite rörd.
Min lilla Sanna.
Ikväll vankas det grillfest i skogstorp, men jag är osäker på om jag ska åka dit.
Frida ville ju, och om Daniel hänger på så åker vi väl dit.
Får ringa Jimmy senare och kolla om han tar sig ut.
om han tar bilen så vore det ju ganska trevligt.
Jaja, får se.

Back to redhead

Idag har jag tillbringat större delen av dagen i min otroligt sköna säng. (okej, den är inte min utan soffan och den är inte otroligt skön, den är stenhård)
För jag var trött.
Sanna och jag är dödens trötta. Vi var på Dannes igår, och såg på VMmatchen, Sverige vann.
Sen gick vi till Hyttan och träffade Jimmy och Christian.
Fast vi gick hem runt halv ett.
Och såg på några avsnitt av simpsons.
Dagen efter vaknade vi vid halv tio eller nåt.

Nu är Daniel här och ligger och drygar sig med Sanna.
Jag har färgat håret rött. eller rödare, för er som tycker att jag redan är rödhårig.
Ikväll blir det fest hos Frida och mig.
Det ska bli kul. Vi ska blanda drinkar.
Nu är snart Frida klar med sminket.
Vi ska gå ner på stan strax.
Hejdå.

Jag vill bara gå hem med dig...

Jag sjöng med i en låt i söndags.
Jag vet inte en bättre låt för tillfället, för den här har fastnat i huvudet.
Sitter etsat för tillfället.

här kommer våren
det har jag lärt mig
det blir rätt ensamt bland alla löven
ja, det blir rätt deppigt
så här på kvällen är det ohyggligt.

jag vill bara gå hem med dig
jag vill gå hem med dig
Innan eftertänksamheten har raserat hela natten
vill jag gå hem med dig, jag vill bara gå hem med dig.
Genom vårens första rodnande natt.

Du är den enda
Du är den bästa
Som jag har letat
som jag har väntat
äh, det är så enkelt
nu vill jag ha dig
ja, vad kan jag säga mera?

jag vill bara, jag vill bara, jag vill bara...



Vi grillade i söndags också.
Jimmy, jag, Kim och Frida.
Fast det var mest Jimmy som grillade. Det var rätt roligt.
ja, jag försökte ju hjälpa till iallafall. Eller okej, jag ville bara inte ha bränd majs.
Vegetarian som jag är.
Men men. Vi hade kul ute i rothofsparken den kvällen.
Och sen gick vi hem.
Och spelade det där dumma spelet, eskilstunaspelet. Minsann.
Jimmy vann. som vanligt när vi spelar spel.
Och jag kom på tvåa. som vanligt när vi spelar spel.
Och Kim kom trea och Frida kom sist. Vilket inte är vanligt när vi spelar spel. Det brukar vara tvärt om. Jaja.
De gick väl hem nån gång vid elva skulle jag tro.
Sen kunde jag inte sova.
Men det är väl klart, min dygnsrytm var väl något rubbad. och så vaknade jag runt tre på natten av... något.
Äh, och?
orkade ju jobba iallafall.

Studentfirande För Daniel

Lovely.
Visst har det gått någon dag, men inget kan hindra mig från att berätta om Daniels underbara student.
Så därja, nu var Daniel också vuxen.
Kan vi kalla det.
Han var så fin i sin vita kostym som matchade hans mössa.
Studentmössan.
Frida och jag blev bjudna på studentmottagning hemma hos Daniel och fick där träffa hans kusiner. Det var jättekul!
Men barn är smått irriterande.
Jaja.
Senare på kvällen gick vi hem till oss och delade på en flaska vin. Sen tog vi oss bort mot... Rolling Rock. Kvällens IT-ställe som jag kallar det.
Alltså, inte I-T utan IT "The one" the thing" ni vet.
Jaja,hursomhelst så tog vi oss in där.
Frida och jag drack drinkar hela kvällen. Det var kul.
Vi dansade ett tag på schlagerbaren, men sen tog Frida och jag oss ner till dansstället på undervåningen. Det var det misstag. Plötsligt hade vi tappat bort både Daniel och Emma.
Till slut tappade jag bort Frida också.
Äsch, tänkte jag i mitt mycket druckna sinne, jag kan väl ha kul ändå.
Träffade alltså lite nytt folk, gick och dansade med min nya vän "17åringen" och hans kompis. Det var kul. Dom kom från nyköping.
Sen tappade jag bort dom och åter ensam igen hittade jag Kim.
Han var rätt full.
Sen hittade jag Frida igen och vi började tävla om hur många killar vi hånglat respektive hälsat på.

det var kul iallafall.

I slutet av kvällen stod vi lika.
Haha. Det var en kul kväll.
Äh, who cares.Fan att vi inte hittade Daniel igen. Det hade jag velat. Menmen, sånt här händer väl. Han tog väl tvåbussen hem som han sa.
Frida och jag var hemma runt 3 på natten. en ganska bra tid. Och ingen baksmälla, tack gode gud.

Jag hade absolut ingen koll på klockan då. Men jag hade otroligt kul. Hoppas att Daniel och Emma hade det kul ändå fastän vi tappade bort varandra.
Saknar dig, nästa gång tar vi nåt nyktert. Eller åtminstone gången efter det.

Vuxendomen

Vuxenhet. att vara vuxen. att bli vuxen.
Detta konfronterades jag med igår.
När jag träffade mina kusiner.
jag förstår inte, hur kan de växa upp så snabbt och skaffa 20 barn och pojkvän och allt på en gång? I don't get it.
Jag kände mig lite ensam där, som troligen enda singeln vid bordet. Nej just det, kusin tobias hade inte någon med sig.Nej, han är ju yngre än mig. Och kusinbarnet Jennifer hade ju inte heller någon, men hon är ju bara 12 eller nåt.

Jaja, men resten. Jag kände mig som en liten fågel, eller nej, en utböling.
För att jag inte hade det dom har.
För att jag inte stadgat mig, skaffat pojkvän och barn, villa på landet, vovve och volvo.
Jag är ju bara 20 år!
Jag måste väl få leka av mig lite?
Jo, det får jag nog.
Men det känns som om dom inte förstår varför jag inte gör som dom.
Till och med storasyster Karin är numera på deras sida.
Ja, hon har ju två barn, villa och pojkvän, stor bil och stor tomt.
Ingen vovve, men hey, Mange är ju hundrädd.

Nej, jag är inte avundsjuk, visst är jag glad för deras skull.
Men visst kände jag mig lite ensam.
Sex and the city. Single for life.
That's me.

Kanske är jag en skådespelare ändå... i själen.

Jag har alltid funderat på hur bra jag egentligen är som skådespelare.
Jag menar, min lärare säger att jag flackar med blicken på scenen, och att jag inte helt och fullt lägger mitt hjärta i en roll.
Igår spelade jag en föreställning av Sigurd Fafnisbane.
Ingen repetition, jag har ju spelat den förr, så jag bara åkte dit och körde på.
Nya motspelare, ny klänning, nytt.
Men fan, vad jag trivdes.
Jag gjorde äntligen ett riktigt bra framträdande, i min enda sanna roll, skulle jag tro, för det är den här rollen som jag passar för, och som jag faktiskt älskar.
Aslög är en härligt teatralisk roll med mycket frihet och om man kan den, så är det helt otroligt att spela den.
Och igår så gjorde jag verkligen det.
Jag var så jäkla bra igår. Faktiskt.
Jag tyckte det - jag behövde ingen som sa det till mig, för det kändes i ryggmärgen.
Att jag verkligen kunde använda mig av all min kunskap, all min teknik och all min känsla och verkligen lysa lite.
Glänsa.
För jag kan om jag vill.
Och jäklar, vad jag ville.

Egentligen fattar jag inte varför jag nånsin skulle vilja lämna den rollen. Den är ju min.
Och jag blir bara bättre i den. Trots den smått töntiga klänningen.
Och den var aningen stor.
Men men.
Sånt är livet.

Ibland så vill jag bara känna att det klaffar. Att jag funkar.
Det är det jag lever för.

Fråga förresten: New dress vs the old dress? Vilken är snyggast? Ps. den "nya" klänningen är den då jag ser glad ut på. ds.

Sista föreställningen

Då var sista föreställningen av "Min Sanna Identitet" slut.
Och det är skönt.
Nu är det bara en vecka kvar av skolan, och tre dagar kommer jag ändå att spendera hemma för släktträff och Sigurdspelen.
Ska spela en föreställning ändå.

"En enda föreställning"

Som Rebecca sa.
NU sitter jag i mitt rum, Erica ligger och sover fortfarande men jag ska åka iväg och enbart 30 minuter, och problemet är att jag nästan är helklar. Damn you, effektivitet!
Jag ska bara torka håret.
Det skulle sitta fint med lite vatten.
Ja, det är väl den enda frukosten jag får.
Skulle tro det. Har ju inget annat alls.
Förutom lite köttfri köttfärsås i kylen och lite morötter.
Nej... det blir inte min frukost.
Jag klarar mig nog.
Men datorn blir kvar.
Jag har inte hjärta att släpa på allt, har för mycket skräp som borde hem före datorn. Datorn är en sista hands hemskickning.
Och även om jag skulle klara av att klara mig utan den (Alldeles utomordentligt bra skulle jag klara mig) så har jag inte plats att ta med fyra väskor när jag åker nu. Det räcker bra med tre.
Och förhoppningsvis kan jag klara mig med en tillbaka.

Nu ringer Ericas klocka.
vilket jäkla ljud.
Suck.
Men REAGERA DÅ MÄNNISKA!!
NU är hon trött den lilla stackarn.
Jaja.

A swedish girl in London

Rebecca och jag har börjat misstänka att vi kanske får åka själva till London nästa år.
Jag har tvekat ett tag, sa från början bara på kul att jag kanske ville hänga på när Line och Rebecca snackade om det.
Sen har vi tittat en del efter lägenheter, mest på kul.
Men nu på senare tid har jag kommit på att jag mer än gärna vill åka.
Att jag egentligen skulle kunna strunta i örebro högskola och Västerberg, bara för att få åka.
Och jag tror Rebecca känner likadant.
Line vill nog gärna följa med, skulle jag tro, men nu när hon kommit in på Bjärnums musikteaterskola så misstänker jag lite smått att hon kommer att börja där istället.
Synd egentligen. Vi skulle kunna ha så himla kul ihop, vi tre.

Men jag tror att det kommer att bli så, att i Augusti, så sätter vi oss, Rebecca och jag, på en båt och flyr över atlanten mot London.
Sen ska vi bosätta oss där för ett tag, ett halvår, kanske mer, kanske mindre, kanske för alltid.
För funkar det, vem vet?
Vi blir två swedish girls in london.
Och ärligt talat, varför skulle det inte funka?
Det är ju ändå vi två.