Skål för lättjan! Och Bols blue.

Här jobbar jag 8 timmar om dagen, på ett arbete där jag inte kan hälften av hur något fungerar, (ironiskt, med tanke på hur många kunniga arbetslösa det finns där ute)och inte känner mig det minsta glad när jag går upp på morgonen klockan kvart över sex för att hinna till jobbet till sju.
Jag borde vara glad, min lön är inte alls dålig.
Men hallå?
Finns det inget jag kan göra för att dagen ska gå fortare?
Hänga i kassan är inte mitt favoritjobb, men visst, det är väl där allt händer.
Och det är också där det mesta går fel. Men men.
Jag önskar hela tiden varje dag, varje gång jag kliver upp på morgonen, att jag ska få sova ett par timmar längre, att jag ska få sola lite i solen...

( - vilken sol?? det spöregnar ju!)
( - Tyst! Jag menar metaforiskt!)
( - metaforiskt? Du vet knappt vad ordet betyder!)
( - käften! inte förvirra folk!)

Hmm... ursäkta för mina röster i huvudet. Dom kommer alltid finnas kvar. Och jag står väl ut.

I kylen ca fem meter härifrån står en flaska Bols blue. 21% alkohol. Funderar på att dricka upp den bara för att döva tröttheten

( - Som jag absolut inte kan döva genom att gå och lägga mig. idiot!)

och längtan efter något galet. Något spontant. Men nejnejnej. Jag skojar bara. självklart ska jag inte dricka upp den. Vadå, jag är väl ingen alkoholist.

( - det var det ingen som trodde heller, klantarsle)

Okej... men det är dagen före ännu en arbetsdag och jag längtar efter att få vila mig. Har inte hunnit vila upp mig ännu och mitt sommarlov

( - sommarlov?? Mitt sommarlov börjar aldrig.)

började för två veckor sen. Men är jag ledig?

( - nej.)

Likör. Nej. Det vore att gå för långt. Det ska säkert Frida ha på midsommar. Själv ska jag väl inte dricka. Är trött på alkohol. Det finns för mycket av den varan. Fast ibland är det skönt.
Skål för alkohol.
Skål för lättja.
Skål för en annan verklighet som du enbart kan uppnå via alkohol.

( - Ja, eller kanske droger, dumskalle.)

För i den andra verkligheten blir saker otroligt annorlunda än i ett nyktert tillstånd. det är som en ny värld.
Din vän kan plötsligt betyda något helt annat, din syster blir plötsligt oerhört fnissig och nån annan blir småsur på låtsas.
Och som Frida och jag säger efter nästan varje gång: "Vem ringer?"