Slaget om pensionärerna!

Sitter här på biblioteket med några klasskompisar. Seminariet på torsdag är överhängande och ärligt talat vet jag inte vad jag ska göra med mig själv. Det är så svårt och att läsa ut böcker tar ju en evighet.

Ibland önskar jag att jag bara kunde få tänka själv.

Drevjournalistik? Anti-etablissemangsvridning? Låt mig få hitta på mina egna ord, tack! Låt mig få förstå det jag skriver!

Politik är ett idiotiskt påhitt för såna som mig. Jag vill så gärna tycka att det är intressant och häftigt och så där viktigt som de där som kan något om det.

De som vet vad alla partier står för och vet vem de sympatiserar med.

Allt jag kan säga är "Vet du att förra gången moderaterna vann ett val så höjdes statskassan med 100 miljoner?"

Jag vet ju inte ens om det är sant. Jag kan inte bekräfta uppgiften. Är det inte så att statskassan höjs rätt mycket varje år ändå?

Suck.

Det är sannerligen inte lätt att inte vara intresserad av politiken.

Det enda som är roligt är ju när journalisterna framställer politiken som något kul, men då framställs det ju som ett spel som faktiskt kan missgynna politiken.

Då är det ju mindre kul, speciellt eftersom mycket av de texterna är enahanda och förklarar bara en liten del av ett partis ståndpunkter.

Har ni läst det där om "Slaget om pensionärerna!"? Det är ju helt underbart roligt. Moderaterna lovar sänkta skatter för pensionärerna med 5 miljarder nästa år. Då kommer socialdemokraterna och säger "Vi lovar att sänka skatterna för pensionärer ännu mer än moderaterna!"

Och så håller det på.

Men vad får jag veta av det här? Gynnar det mig? Inte särskilt, nej.

Missgynnar det mig? Troligen. Vart ska de där pengarna komma från istället om inte från pensionärerna?

Så varför tycker jag att det är kul?

Därför att det framställs som ett spel!

Gah.

Jäkla politik.