Kan inte alla bara sluta?

Jo...
Jag har sett dom ofta här... och undrat vad det är för speciellt med kärleken...?

Jag undrar och vet ändå. Det är så mycket.

men ibland önskar jag bara alla andra så långt bort. Dom som har en massa problem. Dom som var som jag var en gång i tiden.
Dom som var jag en gång tiden.
Det var då.

Nu är nu.

En helt ny tid med en helt ny värld och ett helt nytt sätt att leva.
Med förebrående blickar om samma sak "Vadå, du är ju inte singel, vad bryr du dig?"

Nej, men ibland måste jag tänka som vanligt.

Och det händer när jag har varit ensam för länge. När min älskling inte sitter vid min sida.
eller någon över huvud taget.
Kul ikväll. Det var Kim avslutningsfest. Nu åker han. På fredag åker han till stockholm. Jag kommer att sakna honom. Nu är det bara resten kvar. När ska jag få tid att träffa dom igen?
Alla bara åker...
Hur många blir det kvar av det som var?