Gott nytt slut


Jaha, då var det äntligen dags att se till att det här året tar slut.
Det har inte varit det bästa året, varken lyckligaste, roligaste, trevligaste eller rikaste.
Snarare värsta, hemskaste, ondaste, tråkigaste året hittills.
Och nu vill jag faktiskt bara bli av med det.
Jag känner mig lite ensam i år, Ingen av Sissela och Kattis kommer att vara hemma och fira med mig i Eskilstuna.Sissela ska jobba och Kattis har farit till Örebro.Inte för att jag klandrar henne precis, jag skulle nog gjort samma sak.
Ken är inte heller hemma. Men det är väl också förståeligt. Han är ju i Norge och snart ska han och Benedicte ha barn.

I år är annorlunda på grund av många saker.
Folk reser bort, det känns mer och mer som att det bara är jag och Emil som kommer hem hit, de flesta verkar vilja bort.
Kanske jag också skulle vilja om jag inte redan var borta...

Niklas, käre vän, ikväll kommer vi antagligen allihop att tänka på dig.

Fin bild, eller hur? Det tog vi alldeles nyss.

Sagan

Här är min fina saga som jag skrev i tisdags för skolan. Jag tyckte personligen den var extremt bra. Men det brukar ju jag tycka iförsig. Vi fick givna förutsättningar för den, så det är därför som den handlar om det den gör.
Andra fick skriva science fiction och tantsnusk och liknande, men jag fick alltså i uppgift att skriva en saga.

Den stora julfesten i den lilla stugan
Det var en gång en liten man som bodde i en liten stuga med sin lilla katt Fläckis. Där bodde de alldeles ensamma. Den lille mannen tog sig bara ner till staden en gång i kvartalet, när hans förråd av mat tog slut. Därför hade han en liten traktor, som tog honom dit han ville.
Men en dag när julen började närma sig, tänkte den lille mannen att ”nog skulle det vara trevligt att träffa mina vänner igen.”
”Du får väl ordna en julfest då”, jamade Fläckis.
Sagt och gjort, den lille mannen skickade ut mängder av inbjudningskort till alla sina nära.
När dagen till slut kom hade den lille mannen förberett allt.
Han hade lagat mat och städat i den lilla stugan. Han hade till och med torkat av de gamla fönstren och köpt en julskinka.
”Men granen då´”, jamade Fläckis. ”Vart har du gjort av granen?”
”Just ja, granen!” Utbrast den lille mannen. ”Den har jag helt glömt bort!”
Den lille mannen började gräla på Fläckis. ”Varför sa du ingenting? Gästerna är ju snart här!”
”Mjau”, sa Fläckis. ”Det kunde ju inte jag veta att du skulle glömma den.”
Den lille mannen suckade djupt. ”Jaja, då får jag väl bege mig ut i skogen.”
Den lille mannen tog sin överrock och sina varmaste vinterstövlar, ty det var kallt utomhus. Ut ur den lilla stugan begav han sig sedan, och sprang med snabba steg bort till den lilla traktorn. Ute hade det nämligen börjat snöa kraftigt, och att gå till fots var inte att tänka på.
Den lilla traktorn tultade på i maklig takt nerför kullen med ett förfärligt ljud från motorn. Inte kunde man tro att en sådan liten traktor kunde föra så mycket oväsen.
Plötsligt stannade den lilla traktorn, och vägrade starta igen. Det var nämligen så att den lille mannen i all hast hade glömt att fylla på bensin efter hans senaste tur in till staden.
Den lille mannen svor och grälade på den lilla traktorn, men vad hjälpte väl det, för utan bränsle ville den inte röra sig ur fläcken. Den lille mannen fick ge upp och bege sig iväg till fots istället med sin yxa över axeln.
Hemma i stugan började allt mer människor samlas. Alla den lille mannens vänner och släktingar hade rest både långväga och nära ifrån, och stod nu utanför stugan med julklappar och glögg.
Men inifrån stugan var det alldeles tyst. Fläckis hade nämligen somnat på soffan efter att ha ätit upp julskinkan som stod på spisen.
Vännerna gick runt stugan och knackade på alla rutor. Tillslut hittade de den lilla traktorn som nu var lätt att se, ty det växte inga träd på en kilometers avstånd från stugan.
Till slut ringde de polisen, som med buller och bång åkte ut till stugan så fort de bara kunde trots att det var julaftonskväll. Hela kvällen och hela juldagen letade de efter den lille mannen, men de fann inte ett spår efter honom.
Precis när de började misströsta och trodde att den lille mannen var borta för alltid, hörde de ett ljud utanför stugan. Det var ett släpande ljud, som om någon drog något efter sig. Alla rusade ut ur stugan, och möttes av den lilla mannen som med ett leende på läpparna kom dragandes på den största gran som någon någonsin hade sett. Den var så stor att den var två gånger högre än den lilla mannen själv. Det visade sig att den lilla mannen hade gått vilse i skogen och glömt bort tiden, då han inte hade haft en klocka med sig. Alla började klappa händerna och skratta och var så glada åt den lilla mannens återkomst.
”Nu ska det bli julfest!” utropade den lille mannen, alldeles rörd av att så många hade kommit till hans lilla stuga. Tillsammans klädde de granen som med nöd och näppe gick in i den lilla stugan, och snart började stugan dofta av julmat igen. Den lille mannen fick mängder av julklappar av alla sina vänner och Fläckis fick en ny leksaksmus som han for över golvet med och lekte. Alla var de överens om att detta var den bästa julfest som de någonsin varit på.
Snipp, snapp, snut, så var denna saga slut.

Den lilla sagan

Nu sitter jag här och skriver en saga. Den är fruktansvärt bra ska ni veta. den handlar om en liten man som har en liten katt som heter Sven och en liten traktor. Tillsammans bor de i en liten stuga.
hela historien kretsar kring att den lille mannen bjuder alla sina vänner på julfest.

Som ni förstår så är detta en saga. Jag själv älskar den och älskar alla underbara klyschor i den. Det här är en kickass saga ska ni veta!
(Och nej, jag fick inte bestämma handlingen helt själv, jag var tvungen att förhålla mig till vissa regler)
I övrigt sitter Emil och spelar WoW. Själv är jag ganska nöjd av att sitta här med min saga. Ska nog värma lite glögg nu också så jag hamnar riktigt i julstämning.
för det är precis vad den här sagan handlar om. Den äger.
Ok, nu ska jag försöka slutföra den och sluta rita dumma bilder på sagan i Paint. Och ja jag vet, mina paintskills är inte så märkvärdiga, menmen.

På lektion

Nu är jag på lektion och kursintroduktion för en ny kurs.
Vi sitter och skriver och försöker så gott det går att lägga ifrån oss vår journalistiska anda och lägga ner att skriva som journalister.
Det här är en kurs för mig det!
(Jag vet, det är ironiskt, jag pluggar ju faktiskt till journalist!)
Först skulle vi skriva en massa dikter som ,ja, jag är ju inte vidare bra på sånt.
Men jag försökte iallafall!
Fast det blev inte bra...
Nåväl. Jag kunde åtminstone skriva en hel historia på 63 ord, där varje ord började på S!
Seriöst?
Jo, det stämmer.
Visserligen var det inte så bra eller speciellt innehållsrik men jag tyckte den var gullig.

Säkert, sade samen stort.
Sången saknar sömnen, säkert skyr sådant somliga smycken som somnat.
Säkert ska Sara själv sova sen.
Samen skrattade, slog sin sked. Säger samen så, sa Sara sen.
Som saltvattnet står stilla, som solen skiner, ska sången säkert somna sen.
Sådant ska sardinen skriva. Somliga sover sent samt stilla. Så sitt som så, Same snällt, snart somnar säkert samen själv.
På något vis påminner den om Sigurdsteatern. Jag saknar teatern ganska mycket faktiskt.
Jag skulle faktiskt vilja ha in en fot där igen.
Fast det har jag inte tid med. Plus att jag är ganska långt bort.
Nu kommer läraren igen. Rasten är slut.

datorer

Såhär ser min dator ut. Visst är den fin? Smink, en modetidning och spegel. lite trångt blir det ibland, menmen.
Emils datorplats är nördig värre.
Jag menar, titta bara!


Pokertid är vintertid

Idag har jag gjort praktiskt tentamen i Bild och Form.
det kändes enkelt, så vi kan väl hoppas att det gick bra.
Det var lite kul iallafall, roligaste tentan hittills, men det var väl bara för att jag tycker att jag kan photoshop och Indesign sen länge.

jag har påbörjat en ny pokertid i mitt liv för övrigt.
Jag har nämligen bestämt mig för att köpa ett par nya skor.
Eller jag vill köpa ett par.
Men det är såhär, att jag faktiskt inte kan avvara typ 1000 kr för ett par snygga stövlar.
Så därför får jag helt enkelt spela ihop det på mitt mycket försiktiga sätt.

Som ni alla säkert vet så är jag inte den som spelar för stora pengar, utan istället föredrar att spela lite och säkert.
Så därför lär det väl ta nån vecka eller två innan jag har spelat ihop det.
Men snart så!

Preem is the shit!

Unga kvinnliga bensinmacksanställda kan ingenting
En aning politiskt inkorrekt må jag säga och fruktansvärt selektivt uttalande.
Jag menar, "alla" unga kvinnliga bensinmacksanställda kanske inte är så hemska som jag menar.
Men just nu känns det så!
Jag har inte lyckats få ett enda vettigt svar på en mack om det är en ung tjej som jobbar där.
Varför?
Jag vet inte. Man tycker ju att man borde veta nånting om bilar om man ska jobba på en bensinmack.

Vad kan ha hänt för att få mig att göra detta påhopp?
Jo, idag gick bilen sönder.
Inte motorn eller något sånt som får bilen att gu, utan istället så bestämde sig sidorutan på förarsidan sig för att vägra fungera. Den hoppade helt enkelt ur sitt spår, och vred sig fel så att den fastnade nånstans inne i dörren.
Det var kallt, vinden blåste in i bilen och varken Emil eller jag visste vad vi skulle ta oss till. klockan halv sex på en lördagkväll, hmm, är någon vettig bilmekaniker vaken tro?
svaret var "nej".

Vi körde runt till ett antal bensinmackar, där unga tjejer jobbade. Var och en sa ungefär "Det finns en kille som kan något på det här stället mitt ute i ingenstans."
Jaha?
vad kan vi göra med den informationen? Inget!
Till slut, när vi var lagom irriterade och trötta och beredda att klippa sönder en presenning för att kunna täcka för det öppna fönstret så svängde vi in på Preem.
Där fanns det en kille som visste precis vad som skulle göras.
Fast det trodde ju inte jag. Jag lämnade Emil och den här killen för att titta på problemet, helt övertygad om att han var ännu en av de där dumma unga killarna och tjejerna som inte kunde ett dugg om nånting.
Så fel jag hade.
Men han såg ju inte ut som någon som kan något om bilar.
Folk som kan något om bilar är lite småfeta, stora, gärna ha norrländsk dialekt, högt hårfäste och i den övre medelåldern. Dessutom ska de gärna vara lite lagom smutsiga, med gråa naglar så man vet att de pysslar med bilar.
Så såg inte den här killen ut.
Men han fixade minsann problemet.
Och visste vad vi kunde göra för att undvika det igen.
Tack till honom! Jag ska alltid tanka på hans Preem från och med nu!

Journalistiskt innehåll

Höga berg och djupa dalar. Här, omkring 65 mil söder om Haparanda så finns inte sånt.I Kalmar är jorden platt. Här ryms plötsligt bara skolan, och för en före detta pokerdealer så är faktumen svåra att greppa.
.
Hur gör man egentligen för att spara pengar?
Hur beter man sig som student?
Och hur i hela friden håller man sig så uppdaterad som en journalist borde vara?
//Eligin

Made by Eligin ©