En dröm om giftermål, och inget vacker sådant.

Igår kväll pratade jag med Emil om giftermål. Jag sa till honom att han inte bara fick gå ner på knä en dag med en ring i handen och fria bara för att vi råkat vara tillsammans kanske två år precis. Det är alldeles för snart.
Jag sa att jag ville prata om en sån sak så att vi båda kunde vara säkra på att jag skulle säga ja.

(obs, det är inte som att jag ofta pratar om giftermål! jag vill bara försäkra mig om en del saker ibland så att jag inte behöver leva i rädsla)

Inatt drömde jag en dröm inte så långt bort från detta specifika snack.
Jag såg den som en gammal film, ni vet, lite gulnad i kanterna och ett brungrått ljus över den. Jag såg två av våra nära vänner gifta sig. Det var inget vackert bröllop, det var mer en alldagligt trist händelse. Ingen av oss som var bjudna verkade speciellt pratglada eller glada eller någonting. Vi sa nåt om att de hade tur som hittat tillbaka till varann igen. Men brudparet verkade lyckliga och jag var glad för deras skulle minns jag i drömmen. Efteråt åkte jag och Emil hem därifrån. Det var inte alls speciellt långt bort, men jag vet inte vilken stad det var. Lägenheten vi bodde i var en trerummare verkade det som, varav två av rummen låg i en lång korridor. Lägenheten var i princip omöblerad. I sovrummet var det enda som fanns en säng med vita lakan. Jag tror att de var vita men på grund av ljuset så såg de mer gråbruna ut. Vi somnade.

Sen vaknade jag av att någon verkade skotta snö utanför. Jag minns speciellt eftersom Emil yttrade ett irriterat mummel och sen utbrast "men va fan...". men jag somnade om rätt snabbt igen. och kom tillbaka till samma dröm.

Vi vaknade i det där gråa sovrummet. Jag vet att det inte var morgonen efter på grund av ett samtal vi hade. Vi pratade om giftermålet mellan våra vänner och hörde dom komma in genom dörren (de skulle tydligen på besök hos oss) .Då minns jag att jag sa att "nu var det minnsan inte bara dom som var nygifta" occh det lät som att det handlade om oss, att vi var nygifta.

Det var min dröm inatt.
Usch.
Det verkade så... ointressant. allting i drömmen var så ointressant. Jag vill aldrig att något ska vara så.

katter som pratar

Emil skickade mig den här jätteroliga filmen med två katter som pratar. Nu är ju inte det här katternas riktiga röster som ni säkert förstår. Men det var kul.
Önskar jag kunde veta vad Zoltan jamar om till och från.

Skoproblem

Sådär, då var jag redo att åka iväg till min anställningsintervju. Jag är givetvis livrädd.
Zoltan är givetvis ingen hjälp, han sitter bara och tittar ut genom fönstret och ibland vänder han sig om för att titta vad jag gör.
Japp.

Jag har nu plattat håret och sminkat mig, Fast jag har ätit dåligt de senaste veckorna av nån anledning (för att jag inte haft nån vettig mat) så mitt ansikte är lite härjat av småblemmor som funntis där i nån vecka nu. Som tur är så täcker mitt hår en del av det. (Det är alltså inte mycket, bara lite ett elakt sätt för min kropp att säga till mig på att jag måste börja äta lagad mat då och då och sluta äta så mycket pasta. Om ändå...

Jag har valt att ha håret på halvuppsättning och valt min vita skjorta ihop med mina blåa jeans. Jag ser iallafall normal ut. Nu till skovalet...

Okej, jag vet att mina röd-svarta gympaskor är skönt men grejen är att de ser hemska ut till vilken outfit som helst...
Mina rosa converseklackar känns lite väl utstickande efterssom folk alltid pekar på mig om jag har såna skor. Iförsig så är de ett bra sätt att få folk att lägga märke till en.
Fast då blir jag ihågkommen som tjejen med de galna skorna.
Mina stövlar är bara att glömma efterssom jeansen är smått bootcut och därför inte går att lägga innanför skaften på stövlarna. Utanpå stövlarna ser det bara tantigt ut tycker jag och dessutom känner jag mig så mycket längre än allla andra. Om man har skaftet synligt på stöveln så kapar det ju av benet och man är plötsligt inte så lång.
Mina svarka höga kängor är tabu för allt utom skogspromenaden. Möjligen om jag måste gå en lång sträcka utomhus i kallt väder i kjol.
Mina svarta låga kängor används enbart om jag måste stå upp länge.
Mina vagabondstiletter ska enbart användas vid fina tillfällen INOMHUS.

Fan att man inte har ett par decent skor att använda.
Fan. Jag går nog med de röd-svarta gympaskorna. De ser väl inte så bra ut men sticker iallafall inte ut otroligt mycket.
Sen när slutade det vara okej för tjejer att ha gympaskor? För det känns som att det är så.

utan smink

Varför finns det inget att berätta som är nytt?
Det är inget som har hänt.

Frida sa att hon kanske skulle komma förbi idag. Jag tror inte hon gör det, för då skulle hon ha sagt till typ nu.
Nåväl, det gör inget. Jag har inte sminkat mig än ändå.

Damnit. Nu hoppade Zoltan upp i sängen. Och jag som inte har bäddat... det betyder att jag måste byta lakan snart. Katthår i sängen är inte underbart. Dessutom har jag fått för mig att det förenklar att man blir allergisk. Eller ja... nej, det gör det säkert inte.
Men nu har vi i vilket fall katthår överallt.

"when in rome"

Sådär ja. Nu är klockan sen och inte mycket händer.

Frida ringde igår och frågade om jag ville hänga på till Luleå. Det var samma dag så jag kände inte direkt för att leta upp en sovsäck (som jag inte har) och liggunderlag (som jag inte har) och hänga på. Jag behöver lite mer tid än så.
menmen.

Ikväll ser jag och Zoltan på en film, nämligen "When in Rome". Fast nu verkar inte Zoltan tycka det är så intressant. Han la just ner huvudet mot mig och försöker sova.

Fast det är klart. Han har haft en jobbig dag. Han har jamat efter mat hela dagen och nu är han väl trött. Vi ger honom lite mat på morgonen och på kvällen. och egentligen borde det räcka. Grejen är att Zoltan gillar att vara hög på whiskas och det får han inte äta för oss. så nu när vi istället ger honom Pussi-mat istället så surar han.
Jaja. Han äter ju iallafall, men inte allt och så ber han om ny sen.
Knäppkatt. Men han är söt.

Den här filmen är rätt mesig. Men jag kände för att titta på tvillingarna Olsen av nån anledning. Jag såg en del av den här filmen när jag var på spa för nåt år sen och har velat se klart den.

jaja.
Godnatt.

Sönderslagna rutor och så Frida som vägrar svara i telefon när mamma ringer

Så igår kom det folk och tittade på lägenheten. Yay. De vill tydligen ha den redan den 1 januari. I love it. kanske till och med går tidigare? Jag vet inte, men jag hoppas på att nån vill ha lägenheten. Jag vill in till stan.

Givetvis så har jag städat hela lägenheten (Jo, Emil hjälpte till lite också, ca 15 minuter innan hyresvärd och lägenhetskollare skulle komma) så det finns inte så mycket att göra här. Eller inte så mycket att gräma sig över iallafall.

Zoltan är just nu på sitt mest irriterande humör. Han ska lägga sig framför en och ivägen för en så att man blir arg och dessutom fäller han en massa hår. jag måste byta lakan och börja bädda det första jag gör varje morgon för att slippa plågan med katthår i sängen. Men klart han ska få ligga i sängen då och då. Och klart jag kelar med vanligtvis när han kommer och ska lägga sig framför datorn eller tidningen eller boken eller vad man nu gör. Bara inte när jag skriver!

Nu har han lagt sig en bit bort och känner sig ratad. Jaja. Nu får han göra det.

Mamma ringde och sa att det är nån idiot som har varit och slagit sönder en av fönsterrutorna ut mot vägen. Specialbeställda rutor som ska hålla för knytnävsslag och dylikt. Nån idiot har helt enkelt tagit med sig en yxa eller något för att slå sönder rutorna i mina föräldrars hus.
Så nu är mamma livrädd och det förstår jag. Det skulle jag också vara.

Och så svarade inte Frida i telefon så mamma var livrädd för att det hade hänt något med henne. Så givetvis började jag ringa till Pierre och Fridas andra mobil och Daniel för att få Frida att svara så att jag kunde berätta för henne att hon kanske borde ringa hem till mamma när hon har varit borta och sen lyckas komma innanför dörren till sin lägenhet i Göteborg.
Ett par gånger om året så ringer mamma och är rädd för att Frida inte svarar och att det kan ha hänt något. För att Frida inte behagar svara i telefon regelbundet.
Ibland får jag tag på henne, vanligtvis får jag tag på Pierre. Och när jag får tag på nån av dom så får jag vanligtvis ett lugnande svar som jag kan vidarebefordra till min mamma.
Men nu har jag gett mamma Pierres telefonnummer. Så nu kan jag ta det lugnt.

För övrigt, min poll känns jobbig. Så nu tycker ni att jag ska ha rött eller rosa hår? Okej... Någon som tycker jag ska ha svart hår? Kommentera ett inlägg och berätta det i såna fall.

Allmänt rabblande

Daniels och Fridas bloggar har varit avstängda sen gud vet när. Min poll i vänstra hörnet har inte fått speciellt stor uppmärksamhet, dessutom är jag feg.



Japp. Där har ni dagens fakta.
Daniels och Fridas bloggar är troligen dåligt uppdaterade eftersom dom fortfarande är på gotland (eller jag vet inte, ingen berättar någonting för mig. Jag känner mig helt isolerad här i Norrland).

Min poll har inte fått nån uppmärksamhet (eller jo, från fyra pers, undrar vilka?) därför att inte så många läser min blogg. Det här är ju ingen blogg som folk läser liksom.

Som att någon random människa skulle sätta sig ner en dag och tänka "Hmm, jag ska nog börja läsa en blogg om en helt främmande människa och lära mig vad hon gör om dagarna."

Freaky!

Det kanske är därför bloggindustrin är så stor, Elin, för att din teori är värdelös och felaktig. Visst finns det väl folk som vill läsa helt främmande människors bloggar om sig själva, men jag undrar bara vilka det är.


Jag är ju inte intresserad av att läsa Johanna von Silverhagens blogg om hennes liv i Eslöv. Eller? (OBS! jag vet inte vem eller om Johanna von Silverhagen ens existerar, jag hittade på det helt själv.) Kul det vore att heta Silverhagen förresten... Jaja, nog om det.


Jag är feg för att jag inte vågar ringa upp till arbetsgivare och visa framfötterna. Gör alla det? Ringer alla upp arbetsgivare för att få jobb? Finns det ingen som är så feg som jag?


Jag försökte faktiskt ringa. Men när jag väl vågade trycka på grönlurknappen så var det upptaget. Fan. Sen klarade jag inte av att samla mod igen.


Imorgon ska jag.


So long then. Eller gör som ödlan. Vinka.

Sammanfattning för att texten försvann

Suck. Här skrev jag alldeles nyss ett någorlunda vettigt inlägg om allt möjligt och så råkar jag komma mot en knapp och allt försvinner!

Fan också.

Jaja, det bestod mest av nedanstående sammanfattning:

Jag vill/behöver ha ett jobb. Mest vill. Promenad med Zoltan. Zoltan trött.
Zoltan lite lik Tusse. Zoltan 3 nummer mindre än Tusse.
Jag saknar Tusse.
Emils dataspelande. Jag sitter i mellanrummet av lägenheten.

Jepp. Det var det.

Snö.

Snön har kommit till Sundsvall. Den anlände samtidigt som oss.
Det vet jag efterssom jag körde 40 mil i snö. Nästan. det slutade då och då.
Och idag låg det som ett tunt täcke över omgivningarna.



Som ni ser på bilden är Zoltan något intresserad av snön. Eller så var det för att en fågel flög förbi.





Han verkar finna sig ganska bra hos oss. Dock så rycker han till varje gång han hör något konstigt i huset vilket är rätt ofta. Och när Emil kom hem idag så smög han direkt och gömde sig under sängen, fastän vi hade det så bra. Jag tror inte det är så smart att lämna honom så mycket ensam de närmaste dagarna.

Så det ska jag inte göra heller. Nån av oss ska helt enkelt vara här de första dagarna.



När Emil kom hem så började han givetvis leka med sin helikopter. Och Zoltan, som verkligen är sin husses katt (De är så lika, de äter samma saker och gör samma saker!) lekte givetvis med honom. Om jag ändå hade fått en bild på båda två lekandes med den dumma helikoptern som jag givetvis inte gillar. Men den här är minst lika mycket värd. Visst är han söt??

Han lyckades pricka in helikoptern ett par gånger, så förhoppningsvis dör den dumma saken snart. Alltså helikoptern.

Nu sms:ar Frida om nåt. Som att jag skulle veta vad killen med rastaflätorna heter i Notre Dame de Paris! jag får väl ta reda på det... det kan ju inte vara så svårt...Japp ,se där, Wikipedia är fantastiskt. Clopin heter hans roll.

bilddagboken

För dessa dagar som jag har varit hemma finns nu bilder ute på bilddagboken.
vilken adress?

Tja...
Får väl kolla upp det antar jag.

http://eligin.bilddagboken.se/

Får väl länka dit på min sida sen tror jag.

Och Daniel, glöm fan inte bort imorgon!
Kl 11 sharp. annars bjuder du mig på fika.
Och nej, om du är där så bjuder inte jag dig på fika. Jag vill bara bota din glömska!
Okej du behöver inte bjuda mig på fika.

Ja just det. Har alltså fått feedback på mitt fina poll jag hade här för ett tag sen och som fortfarande ligger kvar för att jag inte vill vara okej med resultatet.

Jag menar... varför håller ingen med mig? Det är ju bara jag som röstat som mig. (Jag röstade från två olika datorer) Jag lovar att det skulle vara flera om ni hade sett filmerna!!

Och vem är det som tycker att det är rimligt att han har ett lila lightsaber när ingen annan har det och alla andra har blå eller gröna!!?
Jag vill gärna prata med den här personen.

Jaja. nu tar jag ner det här pollet.

Pärlplattor

Händelserik helg kan man säga.
Och det har varit skönt på samma gång. Att få träffa sina vänner här i eskilstuna är ju bara för underbart!

Igår efter festen hemma hos Martin och Sissela kom vi hem strax efter halv fyra på natten. Oh my god jag var trött, för på morgonen skulle vi givetvis upp till tio för att mamma och Emil och jag skulle gå på pingstkyrkans loppis. Den var stängd givetvis. Det är ju allhelgonahelgen!
Så vi fick låna bilen (eftersom våran bil för tillfället är på service och troligen kommer få stanna där ett antal veckor. Fan)och åka hem till Emils föräldrar för att få träffa dom och djuren lite innan vi skulle åka tillbaka till sundsvall.
VI sticker sen hem och äter lite och Emil sticker iväg till Jonas och Therese där de ska spela rollspel. Detta börjar dom väl med nångång runt tre tror jag.
Själv stannar jag hemma ett tag tills jag på nåt outgrundligt sätt kommer på hur MIRC fungerar och lyckas prata ihop mig med Markus och Sissela om att vi också ska åka över till Jonas och Therese för att se på film.
(Nu har jag givetvis glömt hur man kommer in på MIRC, jag har till och med försökt!) Så jag lånar bilen igen och hämtar upp de andra och även Kattis som ville följa med.
Där lägger man pärlplattor (Jag skojar inte! Jag har bildbevis, men Emil har kameran) för brinnande livet. Det ska bli en jättelång stor pärlplatta på 20 meter.

Givetvis känner jag mig lite pysslig just denna dag så jag ger mig i kast med en platta. Det går givetvis jättebra, trots att jag är skittrött då jag inte sovit så mycket och dessutom måste försöka mig på att följa något slags mönster som ska föreställa nån trappa i plattan.
Hihi vad nyttig jag känner mig!
Sen gör jag en till platta. Markus blir glad för att jag hjälper till.
Det var lite roligt.
Vi såg lite filmer också. En halvdålig men smått rolig (Jag såg inte hälften eftersom jag lade pärlplatta) som hette "Death on a funeral". Vi såg också "Kärlek på menyn" som jag velat se länge. Den var extremt förutsägbar.

RUnt halv ett börjar jag bli riktigt trött, så Sissela och jag bestämmer oss för att strunta i killarna och istället ge dom lite dåligt samvete (Ja okej iallafall jag) så vi sticker hem. Stackars Emil. Han lär väl ringa om sisådär en timme. Hoppas fan på det annars tänker jag sova och då kommer stackarn inte in. Jag vågar inte somna ifall jag lyckas somna så djupt att jag inte hör när han ringer och det vill jag helst inte utsätta honom för.
Så jag får väl vara vaken nu tills han kommer hem. Hoppas verkligen att det inte dröjer för länge.

Men men. Pärlplattor! Det är kul. Men man får ont i nacken.

Ny frisyr

Sådär, då har man hunnit med att sätta sig i frisörstolen och fått en ny frisyr. Yay!
Emil har också fått en ny frisyr så hans långa hår är ett minne blott. Nästan. Luggen är kvar.
Bilder kan jag väl ta sen.

Ja...
Annars så ska vi åka iväg och kolla bilen om en stund och ikväll blir det fest med gänget. Eftersom vi för en gångs skulle är hemma i eskilstuna så ska det bli jättekul.
Nu bråkar Emil om att han inte vill bädda sängen. Men han gör det ändå.