Såna hade jag


Sitter och tittar på tradera efter något roligt och vad hittar jag?

Ett par skor som jag hade för några år sen. När jag köpte dom kostade dom 600, nere från 1200 och dom var stencoola.
Fast jag använde dom knappt. Frida använde dom mer. så jag gav dom till henne i utbyte mot hennes bruna snörstövlar. Tror det var något liknande iallafall.

Undrar om hon har dom kvar?

Jag har iallafall de bruna snörstövlarna kvar. Fast jag använder dom knappt.
De var inte lika bra kvalitet som de här vita. Bianco brukar vara bättre på kvalitet än Din sko. Fast så är Din sko billigare också.

Utan frys i stockholm?

Har just upptäckt att större delen av alla studentlägenheter med pentry i stockholm inte har frys. Varför? Och hur lever man då? Det måste ju vara svindyrt att laga mat om man måste köpa färskt hela tiden? Eller?

Inte ens ett frysfack. Bara en kyl med kokmöjligheter. Vilket i de flesta fall innebär en kokplatta med 2 plattor och kanske i enstaka fall en ugn. Men du kan inte använda båda plattorna och ugnen samtidigt...
Men jag struntar väl i ugn!!

Ge mig en frys för sjutton! Åtminstone ett frysfack!!

Personligen förstår jag inte hur man gör utan frys utan att ruinera sig själv, så alla studenter i stockholm får gärna upplysa mig om detta.

Och jovisst skulle man kunna hyra en lägenhet med kök, fast det är ju jätteroligt med tanke på att det kostar en sisådär 2000 spänn mer än en lägenhet på samma storlek med pentry.
jag funderar ju nästan på att köpa en frys.

Nä, nu börjar jag snart gråta.

"Ryktet om min död är betydligt överdrivet"

Som Dr. David Livingstone sa år 1871 har jag nästan lite lust att säga själv.
Igår när jag kom till jobbet visste nästan alla redan att jag och Emil skulle sluta. fast vi ännu inte ens lämnat in papper på det.

Men jag tror att de flesta väntade sig det.
Vi har pratat om det länge nu, och jag vet ju själv att om jag stannar kvar här nu så kommer jag aldrig kunna komma härifrån.
Visst kunde jag ha sökt Sundsvalls journalistutbildning som högre prioritet. Men det dumma med det vet jag ju redan, jag skulle troligen inte kunna fokusera på att plugga när jag kunde jobba och tjäna pengar.

Sen har det ju varit det där med få pass ett tag. som gjorde att både jag och Emil tyckte att nu får det vara nog. Det här är inte vad någon av oss vill göra i framtiden. det har varit helt fantastiskt roligt att jobba här under 1,5 år, och fortfarande är det det bästa jobb jag haft.

Jag ska söka till stockholms kasino som ett extrajobb, och verkligen ha det som ett extrajobb och inte försöka leva på det. För det funkar inte riktigt här.

Om jag inte kommer in i Kalmar. för då åker jag dit. Helt klart.


Så nu är vi mitt uppe i en flyttplanering samtidigt som vi båda försöker klämma in så mycket jobb som möjligt mellan städningen så att vi ska ha pengar så det räcker de första månaderna när vi flyttat. Sen så ska jag ju söka studiebidrag och säkert lån också. Men pengar brukar ordna sig. Det hoppas jag det gör nu också.

garderobskoll

Jag hade en tråkig dag igår (och idag också förresten) så jag bestämde mig för att gå igenom mina kläder. om ni visste vilka galna saker jag hittade. Endel var gammalt och luktade usch, eftersom det legat högst upp i min garderob sen vi flyttade in.
Endel hade fått äran att ligga bland mina andra kläder, men var ändå kvarlevor från högstadiet.
Ja eller hur, jag vet vad ni tänker. Hur i H-vete lyckas man spara på kläder sen dess om man flyttar runt som jag? sentimentalitet, antar jag.
Hur som haver, nu ligger allt i en salig röra på mitt golv, Emil fick mig att gå med på att sälja en del av kläderna till välgörenhet, de som inte är för trasiga vill säga.

Jag bestämde mig också för att göra en förteckning över vad det är för kläder jag äger (Ni vet, som de säger i alla stilböcker att man ska göra) så att jag vet vad jag behöver och inte.
Det uttråkade mig rätt fort eftersom det var roligare att prova kläder.

Tänkte därför lägga ut några av bilderna, även fast jag ser helt knäpp ut på de flesta bilderna. Jag menar, det kanske inte är någon som tittar ändå?

Fast det kanske är naivt att skriva så. En vacker dag kanske jag blir berömd och då kommer folk att lägga upp de här bilderna världen över. Skriva "Vad tänkte hon?" och "It's out, people, Elin is playing World of Warcraft!" Ja, ni ser väl lika bra som jag den där affischen som sitter där. Jag hade ju ingenstans att göra av den ju! Men jo, här får ni en inblick i min garderob. Den vita skjortan klarade för övrigt inte gallringen och ligger nu i slänghögen. Den är för liten och för urringad. Och det var den även när jag köpte den. Usch. Fattar inte vad jag tänkte med. Kjolen däremot har jag alltid gillat. jag gillar på något vis kjolar med höga midjor.

Den färglada kjolen här till höger har jag enbart använt en gång, och det var på min avslutning i tvåan i gymnasiet. Den skär sig med allt, till och med med sig själv, och går endast att matcha med vitt.. Därför gjorde jag ett dåligt försök att matcha den med något annat. Gick inte. Men problemet är att jag verkligen inte kan slänga den. Även fast den är för lång, för färglad och för galen. Men det kanske går att korta av den? Fast jag skulle inte använda den ändå. Den hamnar ändå högst upp i garderoben med mina andra galna kjolar som jag äger och aldrig kommer att använda igen. Utom möjligtvis på maskerad. Topen däremot är hyffsat ny och är söt.

ursäkta den här vulgobilden på mig. Men jag tyckte det var så fruktansvärt kul att jag fortfarande hade kvar den där gamla H&M-korsetten. Så jag matchade den med en kjol med hög midja (eftersom korsetten är helt galet kort). Jag tycker om den där kjolen, den är jättevid i höfterna och smalnar av hur mycket som helst vid benen så man till och med måste ta kortare steg när man går. Tyvärr är den lite för stor i midjan. Får hålla in den i ryggen för att det ska se bra ut. Men den var så billig så jag får väl helt enkelt sy in den lite där.

Och nej, jag slängde inte korsetten. av någon anledning gillar Emil den. så den får ligga kvar i garderoben och ta plats.

För övrigt har jag hur många tshirts som helst. Och massor av kjolar. jag har faktiskt hur mycket kläder som helst. Det är helt galet. Här trodde jag att jag inte hade något att ta på mig överhuvudtaget och så har jag hur mycket som helst. Det är faktiskt tur att jag ska gå modevetenskap på universitetet. Då kanske jag kan få lite perspektiv på hur man ska se ut.

Faktiskt...

Intressant att man kan vara uttråkad när man ska åka till jobbet om 25 minuter. Det finns liksom inget att vara uttråkad på. jag menar, jag har gjort ganska mycket idag om jag får säga det själv.

Jag har städat köket (med Emils hjälp givetvis) och lagat lasagne (Med Emils hjälp såklart) och... Hmm, jag har faktiskt inte gjort så mycket mer.

Jag började städa köket när jag insåg att det skulle ta åtskilliga timmar att gå igenom allt om inte Emil hjälpte mig. Så det tog ett tag men nu är det skinande rent.
Och lasagne behövde jag till jobbet. Och att äta som lunch såklart.
Nu behöver jag bara städa runt min dator för där ligger det fullt med smink och borstar och nagellack och jag vet inte vad. Det ser hemskt ut faktiskt.

Usch, jag har faktiskt till och med tröttnat på WoW. Och det trodde jag inte skulle hända så snart.
Men Emil spelar inte och då orkar inte jag spela mer än när jag är fruktansvärt uttråkad. Visst kan det fortfarande vara kul att kolla forum och läsa på mer om hur alla dumma klantar som tämjde Worgenpetet nu är skitsura för att det inte går att använda.

Men sånt bryr ju inte ni er om antar jag.
Men jag tycker sånt är kul, plus att jag tycker det är roligt att se hur olika guilds dödar en specifik boss och fundera på hur vi i vårat guild ska göra, men just nu så gör vi ju ingenting så varför orka?
Nä usch, om jag inte börjar tycka det här är roligt igen så blir det här sista månaden jag betalar för det. Om ni undrar vilken av de där gubbarna som är min på bilden så är det den lilla rödhåriga med en stor pistol till vänster om den jättelika kon i mitten. Och vargen bakom kon är mitt söta pet. Hela anledningen till att jag ens spelar det här spelet. För att Petsen är söta.

Faktiskt.
Just nu vill jag bara veta vart jag kommer in och på vilken skola. Eller om jag kommer in. Usch, såna tankar är jättejobbiga att bära på. För nu vill jag verkligen härifrån.

Faktiskt...

Saltad och bränd

Idag har varit en halvtaskig dag måste jag säga.


Jag har än en gång nojat över hur mitt liv ska bli och även över om jag överhuvudtaget kommer att komma in på någon skola.
Vilket ledde till att jag glömde bort att äta. Vilket ledde till att jag snodde ihop något snabbt med makaroner och vegetarisk färs som jag hade liggande.
Så när jag skulle salta makaronerna så tog jag i lite för hårt och vips så hoppade locket på saltkaret bort och därmed typ hälften av allt salt i det.

YAY!

Salta makaroner...

Jag fick givetvis panik och slet fram ett durkslag för att kunna hälla av makaronerna så fort som möjligt så inte saltet skulle koka in så mycket. Så jag hällde av vattnet fort men glömde ta bort fingrarna från durkslaget.

Så jag brände mig.
På pekfingret.

Smart Elin.

sen var makaronerna ganska al dente och givetvis fortfarande svinsalta.

Bra.

Så jag blev arg på allt och åt upp det ändå för att jag inte orkade göra mer makaroner. Och så ville jag straffa mig själv för det dumma påhittet att stressa.

Så drack jag upp två drinkar med Pisang Ambon likör och cola (likören köpte jag enbart för att den var lila och skulle smaka viol). Så jag blev lite lätt salongsberusad.

Det var det enda bra som hände på hela dan. Och jo just det jag köpte en bok jag velat läsa i evigheter. Skönhetsbibeln av Karina Ericsson Wärn.

Hoppas den är bra. För nu ska jag läsa den. Och smörja in mig med brun utansolwipes så att jag itne ser ut som ett spöke imorrn på jobbet.

Förlovad?

Tänk om man skulle vara förlovad?
Nej, jag är inte det men tänk om jag vore det?

I ett land där hela befolkningen får bröllopsfeber på sommaren och speciellt denna sommar då kronprinsessan äntligen förlovat sig, är det svårt att inte någon gång fundera på det.

det är ett ämne som kommit på tal flera gånger den senaste tiden. Sen mamma fick höra att man nog skulle fejka att man var gift när man åker utomlands för att slippa den värsta uppmärksamheten för galna män som vill stöta på skandinaviska ovetande tjejer.

Okej, tänkte jag, kanske inte är en så dum tanke trots allt.
Emil och jag har ju diskuterat det ett par gånger (Inte så mycket om att förlova oss, mer om själva förlovningsgrejen) och kommit fram till att vi inte vill gifta oss precis än.

Mina tankar om att förlova sig kanske är fruktansvärt gammalmodig. killen friar, man får en tjusig ring att visa upp för alla, ett år senare gifter du dig, sen skaffar du barn, bor i villa och har allt under kontroll.

Men för att få det så måste man väl ha allt under kontroll innan man gifter sig? Eller?

För att ha kontroll måste jag ha utbildning, fast jobb och en ljus framtid. Så måste även min man. Vi måste ju ha en ny volvo, ingen skruttig en som kanske slutar fungera när jag ska köra mina barn Marius och Freya till skolan.Och villan måste ju ligga i ett fint område, inte i nån förort till Eskilstuna där droger och slagsmål flanerar på lokalnyheterna.

Är det så? Man kanske inte måste ha allt under kontroll för att förlova sig? man kanske inte måste gifta sig inom ett år, man kanske bara vill lova varann något och visa upp för världen att man har bestämt sig för varandra? Kanske inte ens det behövs? Det kanske bara är en symbolisk handling nuförtiden för att visa sin kärlek? Du kanske inte ens behöver gifta dig på flera år efter att du har förlovat dig?

Anledningen till mina förvirrade tankar beror på vad som hände hos min käre pojkväns familj för någon vecka sen.
När vi berättade att vi troligtvis skulle behöva fejkförlova oss inför resan till Tunisien så utbrast både hans mamma och mormor "Vadå, är inte ni förlovade?".

Tja, nej. Det är vi inte. Det är inte han, det är jag som har klargjort min rädsla för att binda upp mig och barn och allt som har med att fastna nånstans. Det är därför jag gråter och skriker som ett barn om min mens skulle vara några dagar sen. För då skulle hela den här självständiga, jämlika fasaden som jag skulle vilja upprätthålla förstörd. Bara sådär.

Så han har inte friat. Han tar inte upp det. jag tror att han inte skulle ha något emot att förlova sig. Till skillnad från mig är min pojkvän fantastiskt lugn och sansad inför ett liv som gift. Även om han inte vill ha det precis just nu så vet han att han vill ha det, och skulle inte säga nej om jag nån gång skulle vilja stanna upp.

Så efter en stunds diskussion då jag försökte lägga skulden på min söta pojkvän så berättade hans mormor att hon hade förlovningsringar från sin förra förlovning som har legat oanvändna och hon ville ge dom till oss. De var fantastiskt vackra faktiskt. Ringen som Emil fick var nästan oanvänd och riktigt riktigt fin. Den som jag fick var använd men passade perfekt och var fortfarande oerhört vacker. Ingen röd sten som jag fantiserat om, den var enkel i guld. Med gravyr och mönster som med tiden suddats ut en del. Det gjorde inget.

Men vill jag förlova mig? jag använder faktiskt ringen ibland.
Men förlovning känns fortfarande avlägset. Även fast jag skulle vilja uppleva ett frieri, och vara säker på att jag ville säga ja.
Kanske händer det inom den närmaste framtiden?
Eller om några år?

Såhär är det. Jag är ganska kluven över vad jag tycker om hela konceptet med giftermål. Och förlovning är att ta ett steg närmare det. Och jag är inte helt säker på att jag vill det. Än.

men jag vill också ha en ring.

Fotnot: Den första bilden hittade jag på Wikipedia, därav länken från den bilden. Tyvärr fanns inte samma text att länka på svenska så ni får stå ut med norska.
Den mittersta bilden är faktiskt en bild på ringarna Emil och jag fick. Om ni tittar noga så ser ni att det står Mary på den ena ringen, och Bror på den andra. Mary är Emils mormor. Länken är till sidan om äktenskap på Wikipedia.
Den sista bilden hittade jag på google, minns ej exakt vart men jag ändrade den med förbudskylt för att passa min sida. Länken är till wikipedias sida om förlovning.

Så läs på länkarna nu om ni vill bli smartare.

Charlie

Jag kom att tänka på den här låten för ett tag sen, och har haft strofen från refrängen i huvudet i evigheter.
Kom ihåg mig själv för 12 år sen när jag och klasskompisarna i högstadiet sjöng den och gungade på gungorna på skolgården.
Det var från 1997 års melodifestival, den första som jag såg. Live iallafall.

Vi spelade in hela festivalen. sen såg jag och min syster den om och om igen. Tills vi tröttnade.
Sen såg vi den aldrig igen.

Här var min favoritlåt.


Jag medger att den inte är bäst längre. om den ens var det då.
Men jag tyckte om den.

Dumma filmer

ja sitter då här och laddar upp ett gäng bilder från veckan hemma i eskilstuna. Hittade även två dumma filmer med exakt samma tema. jag har tråkigt så jag filmar Emil och han försöker få mig att sluta filma eller få filmen tråkig genom att vara tråkig.
Så här är dom.



och

På vägen upp mot norrland...

Jaha, då har den kommit. den dagen då vi åker tillbaka till Norrland igen.
Det har varit kul att vara hemma, känns inte som att jag har hunnit med ett dugg och att tiden gått hur fort som helst. Hade velat göra mer och träffa mer folk. Men behöver väl mer tid för sånt kanske.

Emil längtar efter sin dator.

Tur att det inte är lika varmt ute nu. Jag hoppas det blir en lugn resa.
Och att pappa hinner hem innan vi sticker.
Och just ja, bilder kommer inom kort. Ska bara komma hem först.

Jobb

Varför glömde jag den dumma sladden till kameran hemma för? Jag har tagit en massa ja okej, inte massa men ändå) bilder och vill ju lägga upp några av dom här och på bilddagboken.
Men så blir det inte förän jag kommer hem.

Idag har jag även hjälpt pappa litegrann med att trycka och vika upp cirka 400 tshirts på hans företag. det tog en hel massa tid men som tur var var Emil söt nog att komma ut med lite mat till mig runt tretiden. då var jag hyfsat trött och ville mest ge upp allt, hade närmare 100 tshirtar kvar att trycka upp och eftersom tryckmaskinen tog hela 15 sekunder på sig per tshirt och därför gick det ju inte att skynda på processen så himla mycket. samt att jag försökte att vika tshirtarna samtidigt som jag tryckte dom vilket resulterade i att jag stressade sjukt mycket för att hinna vika en (helst två, en av de anställda hade redan tryckt upp 137 tshirts, men inte vikt dom) medan maskinen tryckte den andra. Jag var ungefär lika seg som den gamla maskinen var.

(kom du ihåg den, Frida? Dom har bytt ut den gamla och skaffat en ny som bara tar 15 sec på sig, den förra tog ju hela 20 sekunder! Fast den stressade ju ihjäl en med ett högt ljud så att man var tvungen att avbryta allt man gjorde innan och springa och öppna locket så att inte tshirten skulle brännas sönder, den här gör inte det! Den lyfter locket själv!)

Men efter ett tag fick jag upp farten.

Ja nä, det här var ju inte ett så intressant inlägg, jag vet.
Men det är vad jag har gjort idag. Och det kändes bra med tanke på att jag har haft ganska dåligt med jobb den senaste månaden på casinot.
Men imorrn bär det av hemåt mot sundsvall!

Daniel är här

Daniel och jag har ätit brunch på Waynes idag. det var trevligt.

Daniel lär mig också att använda massa konstiga program jag aldrig kommer använda. plus att han envisas med att kalla mina föräldrars soffa för oxblodsröd.
Nåväl.
Nu ska vi åka till mälarbaden och titta på min familjs gamla hus som står där.
det ska bli trevligt. sen ska jag slänga av daniel hemma hos honom.
Nu ska vi se om bloggen uppdateras som den ska.

Journalistiskt innehåll

Höga berg och djupa dalar. Här, omkring 65 mil söder om Haparanda så finns inte sånt.I Kalmar är jorden platt. Här ryms plötsligt bara skolan, och för en före detta pokerdealer så är faktumen svåra att greppa.
.
Hur gör man egentligen för att spara pengar?
Hur beter man sig som student?
Och hur i hela friden håller man sig så uppdaterad som en journalist borde vara?
//Eligin

Made by Eligin ©