Sanna in town and flyttning on the agenda

Det var ett tag sen jag skrev. Men jag har ju just kommit hem från Teneriffa utan solbränna så jag tycker väl att jag kan få lite särbehandling för detta otroliga felsteg.
Nåväl.
Sanna är i stan, hon kom igår. Det vill säga fredag.
Emil och jag har flyttat i helgen, eller snarare han och Ken som har flyttat ihop.
Men jag bor ju typ hos dom ändå.
I love it here.
Jag sitter i deras lägenhet nu redan och ska sova här i natt.
Ja, Sanna med såklart.
Hon sover på madrass i vardagsrummet.
Emil blåste upp den helt själv (galningen), en tvåpersonsmadrass.
Han är knäpp.
Men hjälpsam.
Han är söt.

Så Frida har åkt till Karlstad nu också.
Det var mindre kul.
Vi ska ju fira nyår här och jag ville verkligen ha henne här.
Skräp.
Jaja.

Tenerife in action

Jag är här.
I teneriffa.
Det är ett fint ställe detta.
Och halvvarmt är det med.
Och jag kan inte skriva en bokstav jag vill använda.
Gah.
Ni vet, ett A med en prick över.
Men ä och ö finns om man försöker.
Jaja.
Det är jobbigt att skriva här.
Jag vill ägna mig (a med en prick) t min älskling nu.
2, 5 minuter kvar.
gah.
kostar pengar.

Okej, pappa betalade en euro till.
Great.
Som jag kunde slösa på Emil, sa han.
Säg tack sen, Emil.
Till pappa alltså.

Annars har väl inget hänt här.
ätit lite.
Tapas. inte så gott. Men men.
Jag gillar inte tapas riktigt.
Inte min grej.
Menmen.
Min tid börjar rinna ut igen.
01.37 minuter kvar.
Suck. Får fortsätta på nåt cafè imorrn.
Den här datorn är skit.

Så nu bär vi av

Snart åker vi till teneriffa.
Rent otroligt.
Jag längtar, samtidigt längtar jag efter min pojkvän, men det vägrar jag erkänna, för jag träffade ju honom för bara några timmar sen så det behöver jag inte göra.
Dessutom är det onödigt med saknad.
Jag får ju se honom om tio dagar ändå.
Äh crap.

Klart jag saknar honom.
Redan.
Men men.
Sånt är livet.

Ska gå och lägga mig typ nu.
behöver sova tror jag.
ska bara ringa upp Emil och säga godnatt.
Sluta med Emiltjatet!
Ja okej då.

Hur som helst. Teneriffa.
Sol. bad. Värme. Hela julen.
Jippi.

The wonders of the juicepress

I love the juicepress!

Den är jättefin och står här precis i mitt kök.
Ja okej, den är inte min egentligen, den är mina föräldrar men ändå.
Den står här uppe för jag älskar den.
(Eller för att jag snodde den mitt framför ögonen på mina dödsjuka föräldrar.)
(Ja okej, dom är inte dödsjuka, bara lite förkylda, och dom var inte hemma vid tillfället.)

Ode till Juicepressen

Åh du juicepress, vart har du varit hela mitt liv?

Jag väntade och väntade men du hittade inte hit.

Ja okej, det var inget bra poesi av det där, men men.
Det har varit en långsam vecka. Så what to do?

Ja just det, vi har fått en elektrisk juicepress hemma.
(Fast det kanske ni förstod, vad vet jag?)
Den är underbar och jättefin och fungerar nästan som den på stadshotellet i Katrineholm. Förutom att den är lite sämre och häller inte upp juicen i ett glas på en gång. Menmen, man kan ju inte få allt.

Idag har också Emil och jag och Ken gjort en liten resa till torshälla och tillbaka. och till Torshälla igen. Med släp och fem bokhyllor. Plus en soffa och ett databord. Inte allt på en gång givetvis.
Vi har alltså hämtat lite saker till Emils och Kens lägenhet som de får snart.
Ingen vet när.

Jag har också gjort lite pepparkakor, ja, Emil hjälpte mig med de sista (eller de mittersta) men det var ändå jag som började.
Så nu har jag en burk pepparkakor stående i köket som inte går att stänga.
Damn.

Hur som helst, back to the juicepress.
Vi köpte ett dussin apelsiner, Emil och jag, eller mest han för att jag skulle visa honom the wonders of the juicepress.
Han var föga imponerad.
Jag vet inte varför.
Han blir tydligen inte imponerad av elektriska grejer.
I don't get it.

december kall som en vårdag

En tyngd har lyfts.
Igen.
Grupparbete klart.
Igen.
Jobb idag på IP. Igen.
Men denna gång börjar jag inte förän efter lunch. efterssom jag sa att jag hade tandläkartid.
Vilket jag trodde. Men jag ringde upp och kollade, och där var det minsann ingen tid för mig. Tiden är på torsdag.
gah.
Jag hade missförstått förståss.
Så jag ska åka ner till IP strax.
Eller ja... jag ska ju äta lite lunch först så jag slipper det sen.
Lika bra att åka snart, så jag får allting klart.
Jag fattar inte att Fredrik inte hann med det där. Fast han kanske fick annat att göra när jag hade åkt.
Det regnar som vanligt.
Eller ja, det låter som det iallafall.
Imorse vaknade jag och Emil vid 08.00.
Försent.
Emil börjar nämligen jobbet vid 8.
Så han fick skynda på rätt rejält.
Själv orkade jag inte bry mig så mycket utan spenderade tiden med att se honom sätta på sig kläder i en rasande fart.
Han är för söt.
Jag saknar pengar!!
Gah vad jag avskyr att vara pank.

Som att stå ensam på en bro

Jag känner mig lite överkörd.
Fast jag försöker intala mig själv att det är okej.
Du bryr dig ju inte om den där skiten ändå.
Du läser bara den här kursen för att du inte har nåt bättre för dig och du tyckte det verkade intressant.
Var det det?
Nej, bara dyrt. För studiepengar får jag inte och fakturan för böckerna kan jag inte betala.

Emil är på julfest.
Han kommer hit runt tre inatt.
Mamma och pappa är på nåt jag vet inte vad i Västerås.
jag har huset för mig själv ikväll.
Och jag ska plugga.
Men det känns inte som nån mening.
Jag känner mig överkörd. Men det gör inget.
Då blir ju iallafall uppgiften gjord.
Bara en dag kvar, sen slipper jag grupparbeten.
För alltid.
Just ja, jag skulle bli regissör.
Fan.
Jag saknar er.
Högskolan är skit.
Gå aldrig dit. Det blir bara fel.
Och du känner dig ailienerad.

Minns ni bilden?
Då, för länge sen när vi just slutat gymnasiet. Var det inte så?
Eller kanske året innan.
Daniel, Frida och jag tar bilder.
S enkelt det var en gång.

Bort eller varför stanna kvar??

Vet ni...ibland är det nog jag som är galen.
Jag vet inte varför inte allt är svart eller vitt.
Jag önskar jag visste.
Jag önskar jag visste vad jag tänker på när jag vänder mig om.
Vad jag menar med det?
Den som det visste.

Omöjliga frågor som söker svar.

Vi alla går omkring med frågor.
Fast svaren fick vi nog när vi var små.

En sak är säker.
Men det har den alltid varit. Och kommer troligen så förbli.

Jag kanske inte är det som så många tror jag är.

Jag har möblerat om i mitt rum. Jag behövde förändring.
Jag förstår inte varför, men jag antar att det är något speciellt med sådant.
Det är en dröm att få vara här.
Det är en dröm att få åka bort.
Jag vill bort.
Men ändå stanna kvar.
Det finns så mycket jag skulle vilja göra med mitt liv.
Kanske därför jag ofta får en sån här... längtan bort.
Jag vill utomlands, se världen, jobba, skaffa nya vänner, vara någon annanstans.
Inte sitta uppe på övervåningen i mina föräldrars hus.

Det finns något jag måste göra.

Och troligen snart.

Jag har gjort så mycket i mitt liv.

Man har bråttom dit, sen är man här. Igen.

Minnen

För ett par dagar sen satt jag i Emils rum (eller var det veckor, jag minns inte.) och läste ett meddelande i en blogg. Längst ner fanns det en länk till en inspelning av en sång.
Jag laddade ner den, jag ville så gärna höra.
Men det var inte som jag tänkt mig.
Jag lyssnade på klippet om och om igen, lät det bara gå om hela tiden, tills jag fick tårar i ögonen.
Det var sen jag började maila dig igen.
Det påminde mig om hur mycket jag saknade dig.
Och att du allt som oftast går igenom samma dileman som jag.
Jag hörde en så stor sorg i din röst den gången. Men jag kunde inte stänga av.

Din röst är skön att bara lyssna på ibland.
Jag har aldrig tänkt på det förut, men jag antar att det är först nu du börjat göra små inspelningar.
Nu sitter jag i mitt rum igen, och lyssnar på "My all" i datorn medan jag borde göra något helt annat än det här. Men jag tror att det är några saker du borde veta.
Det här är något av det bästa jag hört dig göra.
Jag känner visserligen gråten i halsen när jag lyssnar. Men det gör jag för att så många minnen kommer upp.
Tack för allt.
Nu ska jag plugga.

Om något vi alla vet om

Så var jag tillbaka igen.
Jag känner för att skriva igen.
Kanske för att det äntligen händer något i mitt liv igen.
Även om det bara är för att jag är tillbaka på IP ett tag.
Har spenderat morgonen med att packa paket till julen, åt IP alltså.
Sen spenderade jag eftermiddagen åt att göra klart lite diffusorer.
Hann med 150 stycken.
Ska göra 1000 stycken.
Gah.
Jag har räknat ut att jag borde hinna med ca 150 per timme om jag bara försöker och inte gör något annat.
jag har hunnit med 237 stycken på en timme förr, men det var reckordfort. Om jag då jobbar i 150 st/timme policyn, så bör jag från 08.00-16.oo hinna med...

(räknar i huvudet, 150+150=300, 300+300=600. det är 4 timmar. 9,10,11,12... jovisst, om jag inte sätter på packningarna på slangarna. Men det måste jag ägna mig åt i en timme först. Om jag börjar sju då? Då bör jag hinna med 600 stycken innan lunch. Sen sticker jag på lunch en timme, mellan 12.00-13.00. 14,15,16. Tre timmar. Det betyder 450 till. det betyder att jag hinner med)

...1050 stycken om jag jobbar ordentligt.

Och jag har redan hunnit med 150, så jag behöver inte ens jobba så snabbt. Eller jag behöver inte börja jobba så tidigt.

Fast jag vet att detta bara är önskedrömmar. Jag kommer aldrig orka jobba så pass fort eftersom jag behöver en kvart extra varje timme för att fylla på kopplingar, byta lådor, hämta in nya pallkragar och pallar... så det är troligare att jag hinner med 100 stycken i timmen.
Och då hinner jag bara med...

(Hmm... det var en blåst bild jag har valt... Jag ser antingen demonisk eller galen eller bara blåst ut... That's interesting...)

(Huvudräkning igen. från 07.00-16.00. 9 timmar. minus lunch en timme. och en kvarts frukost. Fast det skiter vi i. 8 timmar betyder...)

...800 stycken. Om jag bara jobbar lite snabbare en timme så borde jag hinna klart imorgon. Om jag börjar sju och jobbar hela dagen alltså.

För övrigt träffade jag på en gammal vän på jobbet idag, precis när jag skulle gå hem. Vi brukar inte prata om honom. Men jag ska ändå ge lite kännetecken så kanske någon vet vem jag pratar om. Han brukade sjunga med Frida och mig på Blå ängeln och Dannes.
Vi minns hans underbara version av "Bed of Roses."
Kanske en sångtext som du känner igen, Frida, kommer här nedan.

"No, I won't let you down again..."

Jag antar att det påminner dig iallafall.
Japp, han är i stan fortfarande. Jobbar på Westergrens sen tre veckor tillbaka.
Och han mindes att han var skyldig mig pengar. Lovely.

Men han är ändå en av dom vi sällan talar om. En av dom som vi tenderar att glömma bort, men ingen som vi nånsin skulle tycka illa om.
Han är inte som "Han vi aldrig talar om".

Han är en vän. Men kommer härmed att benämnas som "Han vi lämnat bakom oss".
Eller vem vet?
Kanske är han en vän igen trots allt?

Kanske går vi ner till Dannes igen och sjunger några gånger för gammal vänskaps skull.
Han sa nåt om det när han gick.
Varpå jag direkt sprang ner till Göran för att berätta för honom vem som just kommit in.
Göran vet vem jag menar.
Det är bra att ha Göran på IP igen. Jag saknar honom annars. Vi har liksom vant oss vid att han finns i eskilstuna numera.
Kusin Göran. Eller bror. Vad vi än kallar honom.

Bröllop för bror

Min bror är nu den lyckligaste mannen i världen.
Han har just gift sig med kvinnan han älskar.

Jag är så glad för hans skull.
Och för hans nyblivna frus skull.
Och deras ofödda barn.

Som brudens mamma sa, "Jag har inte mist en dotter, jag har fått en son".

Jag skulle vilja säga "Jag har inte förlorat en bror, jag har fått en syster."
Fast jag har redan två systrar, och jag har redan en som heter Frida Thornberg, men what the hell.

Bröllopet var underbart. Jag önskar dom all lycka i framtiden.
Välkommen till familjen, Frida.

Jag är väl rätt säker på att ingen av dom kommer att läsa det här. Men jag vill ändå ha det nerskrivet, för att få läsa det senare.

Middagen var fantastisk för övrigt. På bröllopet alltså. Och desserten delicious! Speciellt den där citronkakan, jag vill ha det receptet! God! underbart god.
Fast jag vill ju inte bli fet.

Så har man träffat Jeppes (brorsans) gamla lumparpolare, studentkompisar och även Fridas vänner, och hennes familj.
Det var kul.

Så nu är det min tur att gifta mig då. Ja, det går ju i ålderordning, först Karin, sen Jesper... do the math.

Haha.

Jag skojar bara med dig, Emil.
Jag har 10 år till på mig.
Bara inte Frida hinner före...