Om något vi alla vet om

Så var jag tillbaka igen.
Jag känner för att skriva igen.
Kanske för att det äntligen händer något i mitt liv igen.
Även om det bara är för att jag är tillbaka på IP ett tag.
Har spenderat morgonen med att packa paket till julen, åt IP alltså.
Sen spenderade jag eftermiddagen åt att göra klart lite diffusorer.
Hann med 150 stycken.
Ska göra 1000 stycken.
Gah.
Jag har räknat ut att jag borde hinna med ca 150 per timme om jag bara försöker och inte gör något annat.
jag har hunnit med 237 stycken på en timme förr, men det var reckordfort. Om jag då jobbar i 150 st/timme policyn, så bör jag från 08.00-16.oo hinna med...

(räknar i huvudet, 150+150=300, 300+300=600. det är 4 timmar. 9,10,11,12... jovisst, om jag inte sätter på packningarna på slangarna. Men det måste jag ägna mig åt i en timme först. Om jag börjar sju då? Då bör jag hinna med 600 stycken innan lunch. Sen sticker jag på lunch en timme, mellan 12.00-13.00. 14,15,16. Tre timmar. Det betyder 450 till. det betyder att jag hinner med)

...1050 stycken om jag jobbar ordentligt.

Och jag har redan hunnit med 150, så jag behöver inte ens jobba så snabbt. Eller jag behöver inte börja jobba så tidigt.

Fast jag vet att detta bara är önskedrömmar. Jag kommer aldrig orka jobba så pass fort eftersom jag behöver en kvart extra varje timme för att fylla på kopplingar, byta lådor, hämta in nya pallkragar och pallar... så det är troligare att jag hinner med 100 stycken i timmen.
Och då hinner jag bara med...

(Hmm... det var en blåst bild jag har valt... Jag ser antingen demonisk eller galen eller bara blåst ut... That's interesting...)

(Huvudräkning igen. från 07.00-16.00. 9 timmar. minus lunch en timme. och en kvarts frukost. Fast det skiter vi i. 8 timmar betyder...)

...800 stycken. Om jag bara jobbar lite snabbare en timme så borde jag hinna klart imorgon. Om jag börjar sju och jobbar hela dagen alltså.

För övrigt träffade jag på en gammal vän på jobbet idag, precis när jag skulle gå hem. Vi brukar inte prata om honom. Men jag ska ändå ge lite kännetecken så kanske någon vet vem jag pratar om. Han brukade sjunga med Frida och mig på Blå ängeln och Dannes.
Vi minns hans underbara version av "Bed of Roses."
Kanske en sångtext som du känner igen, Frida, kommer här nedan.

"No, I won't let you down again..."

Jag antar att det påminner dig iallafall.
Japp, han är i stan fortfarande. Jobbar på Westergrens sen tre veckor tillbaka.
Och han mindes att han var skyldig mig pengar. Lovely.

Men han är ändå en av dom vi sällan talar om. En av dom som vi tenderar att glömma bort, men ingen som vi nånsin skulle tycka illa om.
Han är inte som "Han vi aldrig talar om".

Han är en vän. Men kommer härmed att benämnas som "Han vi lämnat bakom oss".
Eller vem vet?
Kanske är han en vän igen trots allt?

Kanske går vi ner till Dannes igen och sjunger några gånger för gammal vänskaps skull.
Han sa nåt om det när han gick.
Varpå jag direkt sprang ner till Göran för att berätta för honom vem som just kommit in.
Göran vet vem jag menar.
Det är bra att ha Göran på IP igen. Jag saknar honom annars. Vi har liksom vant oss vid att han finns i eskilstuna numera.
Kusin Göran. Eller bror. Vad vi än kallar honom.