Minnen

För ett par dagar sen satt jag i Emils rum (eller var det veckor, jag minns inte.) och läste ett meddelande i en blogg. Längst ner fanns det en länk till en inspelning av en sång.
Jag laddade ner den, jag ville så gärna höra.
Men det var inte som jag tänkt mig.
Jag lyssnade på klippet om och om igen, lät det bara gå om hela tiden, tills jag fick tårar i ögonen.
Det var sen jag började maila dig igen.
Det påminde mig om hur mycket jag saknade dig.
Och att du allt som oftast går igenom samma dileman som jag.
Jag hörde en så stor sorg i din röst den gången. Men jag kunde inte stänga av.

Din röst är skön att bara lyssna på ibland.
Jag har aldrig tänkt på det förut, men jag antar att det är först nu du börjat göra små inspelningar.
Nu sitter jag i mitt rum igen, och lyssnar på "My all" i datorn medan jag borde göra något helt annat än det här. Men jag tror att det är några saker du borde veta.
Det här är något av det bästa jag hört dig göra.
Jag känner visserligen gråten i halsen när jag lyssnar. Men det gör jag för att så många minnen kommer upp.
Tack för allt.
Nu ska jag plugga.