Lite blandad halvfakta

Emil och jag har tittat på en lägenhet i Nacksta idag. Helt jättefin lägenhet! Så nu har vi sagt upp lägenheten vi har. Och bredbandet. So it's finally happening.
Yes.
Jaja. Vi flyttar väl ett tag efter årskiftet.


Emil och jag pratar om att hämta upp Zoltan nu för övrigt.
Vi får se hur det blir. Vi saknar honom, speciellt Emil.

Magnus Carlsson i Eskilstuna - och vi missar det!

NEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!
Magnus Carlsson var på Harrys i eskilstuna i fredags och vi missade det!!!


Here.
See it and weep.




Fan.

Rosa stilettklackade converse!!

Hihi...Jag har just lagt ett litet bud på ett par högklackade converse på tradera. Ungefär som mina egna fast rosa!! YAY!
Jag älskar dom givetvis och fan ta dom som bjuder över mig nu.
Då blir jag faktiskt riktigt ledsen.

http://www.tradera.com/Skit_coola_hogklackade_converse_look_a_like-auktion-50433864

Där kan ni ju kolla på dom om ni vill.
Jag säger inte mitt maxbud iallafall.
Folk stirrar visserligen alltid på mig när jag går runt med mina egna men det är ju visserligen bara kul och sa jag att jag älskar dom?

Hehe. Emil förstår inte att jag vågar bjuda på något alls tror jag. Men det är ju ett stort nöje för mig att hänga på blocket och tradera nuförtiden. Har även precis upptäckt lägstabudetauktioner, men det verkar jobbigt så det orkar jag inte med.

Ja... annars så tänker jag skaffa praktik.
Det går nästan före jobb just nu. Jag vet inte.
Men jag vill verkligen åka ut på praktik och visa vad jag går för.

Och på frågan om jag har pengar så, ja, tillräckligt för att skämma bort mig lite.

hihihi

haha...detta inlägg vill jag rikta till min syster Frida som faktiskt kommer tycka det här är lite kul.
Gå in på den här sidan!

http://www.cracked.com/article_15165_8-manliest-musicals.html

De listar de 8 manligaste musikalerna.
Och gissa vilken som ligger i topp? Jo, Les miserables!

Det är ju fantastiskt.

Arbetsåtgärder...

Det känns som att jag har haft mycket att göra ett tag.
Om en stund ska jag åka till stan och hälsa på arbetsförmedlingen.
Jag är rädd.
Jag avskyr att åka dit.
Men jag måste om jag ska kunna få nån praktikplats.
Jag fattar inte att det ska vara sånt problem.
Hoppas de är på bra humör idag.
Som ingen annan dag men ändå.
Usch.
Jag vill inte åka dit. Jag kommer känna mig så extremt bortkommen.
Det gör jag förresten redan.
Jaja. Sen är det dags att börja söka jobb.
Som vilken annan dag som helst.

Äsch

Usch, vad jag varit oproduktiv idag. Ja okej, jag har diskat bort diskberget och städat sovrummet men det känns ändå meningslöst.
Jag saknar att jag inte riktigt vill bry mig längre.
Jag ska bättra mig. Jag vill verkligen bättra mig.

Jag bara undrar hur jag ska klara mig den här tiden.
Jag har ju inga pengar. Ingen inkomst. Det är ju inte sant.
Suck.

Jag saknar mina vänner.
De jag aldrig träffar.
Det är så mycket som aldrig hinns med när jag är här.
Och det finns så mycket som jag borde göra. Det finns bara vissa saker jag tänker på.

Jag tycker så synd om honom. Jag önskar att det fanns nåt jag kunde göra.
Nu är jag mest irriterad. Men jag antar att hon har blivit skadad av tiden som gått. Ibland är det kanske lättare att försöka få livet att framstå som en såpa och göra allt mycket mer komplicerat än vad det är. Istället för att bara sätta sig ner och förklara alltsammans på riktigt. Kanske lever det en dramaqueen i varje person, vissa mer framträdande än andra. Jag önskar jag vågade säga något. Men jag har inget med det att göra. Jag hoppas bara att när jag inte vill vara ihop mer, kan avsluta det snyggt. Lite vuxet kanske.


Kanske är inte jag vuxen heller. Det är jag inte. Men vissa tillfällen känner jag mig vuxnare än nånsin.

Mensvärk utan mens

Jaha... så "antikrundan" idag blev också inställd eftersom bilskiten vägrade fungera när vi skulle åka. batteriet är dött igen. Så detta försöker vi givetvis åtgärda eftersom bilskrället helt enkelt måste fungera för att få vara våran bil.
Så nu har vi batteriet stående på laddning på balkongen.
Yay.

För övrigt har jag en riktigt jobbig mensvärk.
Enda saken är den att jag inte har nån mens. Jag har inte haft mens på månader, inte sen jag började med det här nya p-pillret och jag har inte ens haft ont förut, men nu, tre månader senare så börjar det.
Jag saknar mensen lite faktiskt.
Ibland är det skönt att den kommer, det är en del av att vara tjej, och det känns bara annorlunda att den är borta.
Men mensvärken är ju där istället.
Och det är jobbigt.
Och stackars Emil vet inte vad han ska göra stackarn.
Men men... mensen kanske kommer tillbaka snart nu. Och då kommer jag att avsky den lika mycket som jag saknade att den inte var här.
Jag har även tvingat mig själv att börja sy igen. Så snart har jag din klänning klar Frida! och din kjol. Så när du kommer hit har jag tänkt ha klart det.
Fast för tillfället har jag som projekt att sy en kinaklänning i skottskrutigt tyg (stavade jag det där rätt?). Ska försöka ta mig in till stan och köpa knappar. Hoppas bara bilen fungerar för jag vill inte åka skräpbussen igen. Busschauffören är otrevlig!

Helgkul

Så "antikrundan" för mig och Emil idag blev inställd eftersom vi försov oss. Alltså inte programmet på tv utan jag och Emil tänkte använda dagen idag till att titta på antika och gamla saker på loppmarknader och fyndlager.
Det är kul att göra sånt ibland faktiskt. Och speciellt efterssom jag och Emil inte gör så mycket vettigt på helgerna annars.
Men eftersom vi inte orkade upp så tidigt imorse (och som de övriga dagarna sen jag kom hem, är det vitaminerna eller?) så hann vi inte ta oss ut från lägenheten så att vi skulle hinna besöka något ställe någon längre stund.

Jaja.

Så istället gjorde vi oss iordning i onödan och nu sitter Emil och tittar på smallville och jag på That's 70's show. Eller okej, jag gör alltid en massa andra saker förutom att titta på något program. jag söker på internet efter saker och kollar bloggar och sånt när jag tittar på film.

Jag tror att tjejer ofta gör så. Gör annat och tänker på annat när de egentligen ska göra nånting helt annat.
Det är nog det som ligger bakom talesättet att "Kvinnor kan göra flera saker samtidigt".
Hehe.

Jaja.

För en stund sen ringde Thomas och berättade att vi hade biljetter till Krom senare på kvällen. Yay!
De skulle tydligen göra en föreställning på Opalen här i byn och han hade fixat gratisbiljetter åt oss.
Och Emil lovar att följa med! Jag är glad för att han följer med. Fast jag tror inte att han kommer att ha så kul tyvärr.
Ibland önskar jag att det fanns mer saker jag kunde göra för honom och följa med på mer saker för hans skull.

Jag är glad att han följer med.
nu tror föräldrarna i That 70´s show att Eric går på droger.
Jag är bra på att göra flera saker samtidigt.

Inget kul på Blocket idag för övrigt. Men men.

let's see, shall we?




Ursäkta mitt otydliga snack. Jag vet knappt själv vad jag säger.

Hemma igen

Så var man hemma igen i mitt kära Sundsvall.
Resan var lång men det gjorde typ inget.

Jag trodde givetvis att det skulle bli outhärdligt eftersom så fort som jag satt mig ner så satte sig en en smått överviktig man ner bredvid mig. Jag tänkte att "Han kommer nog inte åka lika långt som jag". Då tog han upp biljetten. Han skulle också till Sundsvall.

Jag fick lite smått panik och funderade på att gå och hämta min väska som låg längst bort i vagnen eftersom jag lagt den där för jag trodde det skulle bli fullt.
Men nu kändes det jobbigt (Jag hatar att ha mina saker långt bort så jag inte ser dom) så jag var arg. Men plötsligt reser sig snubben bredvid mig, tar sina saker och sätter sig framför mig istället. Givetvis börjar jag undra varför. (Vadå, luktar jag illa?) Givetvis vet jag ju att han flyttade på sig för att det fanns plats och det är mycket bättre att slippa sitta bredvid någon på ett tag i 3 och en halv timme! Detta fick jag givetvis bevis för senare när han kom förbi och berättade det.
Ja... kul resa.
Typ inte. Jag höll på att dö. Speciellt som jag inte ville lämna mina saker och typ använda toaletten. Men en fem timmars lång resa kräver en del.

Och en annan sak. Man ska aldrig ha på sig jeans på tåget! Inte tjejjeans iallafall. Dom skär alltid in i magen efter ett tag när man har suttit ner (Om man inte har fastat hela dagen givetvis).
Nåja.
Sitter på blocket idag som vanligt då.
Hittade ett snyggt köksbord (Nej! Inte ett rosa! Fast om jag hittar ett snyggt rosa så vill jag ha det!) fast bara med tre stolar.

Men det var snyggt iallafall. Jag har alltid gillat svart/vitt/genomskinligt. Ni kan ju ta en titt nedan. Jag vill liksom ha ett svart eller vitt köksbord men det här var snyggt det med. Det måste liksom vara lite modernt snitt på det. Fast bara tre stolar? Jag vet inte. Annonsen hittar du här: http://www.blocket.se/vi/13347740.htm?ca=4_s
Den finns i örnsköldsvik eller nåt så det är ju inte så långt bort om jag skulle ångra mig. Men jag vill ha en fjärde stol.
Jaja. Om vi lämnar blocket så kanske det går bättre.

Emil och jag ska ge oss på antikaffärer och loppmarknader i helgen. Because we can. Eller okej, för att jag är inne på ett möbelstreak och vill se snygga saker. Och så vill jag ha ett hörnskrivbord. OH! Jag hittade ju just det jag ville ha i just den nyans jag ville ha på blocket!

Se här får ni se. Det är svart från Ikea från serien Mikael som jag alltid gillat.

Håll med om att det är ganska fint. Tyvärr är det slutsålt på IKEA här i stan. Och detta finns i stockholm. Fan.

Annonsen finns här: http://www.blocket.se/vi/13832686.htm?ca=4_s

Nej, nu får jag sluta med blocket.

Rosa saker

Fortsätter min sökning efter rosa prylar.

Idag hittade jag en helt underbar rosa samsungmobil!
Ihh! Love it!
Funderar verkligen på att köpa den.
Hittade även en helt underbart snygg soffa i rosa skinnimitation!

Love it even more.
Skulle vilja ha den.

Den är ju rosa, i skinnimitation (Jag har alltid gillat såna, mina föräldrar hade skinnsoffor) och ser extremt skön ut!

annonsen finns på http://www.blocket.se/vi/13717471.htm?ca=4_s

Hos brorsan på 30årsfirande


Så brorsan har blivit 30 år.

Pappa tvingade upp mig vid nio för att vi tydligen skulle åka efter en timme.

Vad arg jag var. Det var ju sagt att jag och mamma skulle åka senare.

Men det var plötsligt ändrat för att Karin var sjuk och skulle inte komma så jag var tvungen att skynda mig med mitt iordninggörande.

Jag önskade så innerligt att jag hade haft min egen bil och en pojkvän med mig så att jag inte skulle behöva känna mig som ett litet barn som alltid åkte med föräldrarna.

Om Emil vart här hade jag sluppit det här.

Men nu var jag tvungen att samåka med föräldrarna, tidigare än väntat så jag var skitsur över att jag inte fick ordentligt med tid att göra iordning mig.

Givetvis fick jag skynda mig på.

Därav denna vackra bild på mig hemma hos Jeppe och Frida när jag ser skiförbannad ut. Eller så beror det på något annat.

Det var väl ganska trevligt hemma hos Jeppe och Frida ändå, det var fint och sparsamt inrett i vitt i hela huset och den stilen har jag alltid tyckt om.

Vitt är snyggt helt enkelt. Även om jag vill ha typ rött att liva upp det med.

Men det var ett väldigt snyggt hem.

Och så Alice, deras söta barn var givetvis center of attention hela tiden. Men Alice är så söt så det är okej.

Men det var skönt att komma tillbaka till mamma och pappas hus nu på kvällen.

Jag vill helst sitta vid datorn och söka arbetsplatser och lägenheter nuförtiden ändå.

För att få det gjort liksom.

ROSA BUBBLA!!



Det är nästan som att jag önskade att jag visste hur en bil fungerade så jag kunde köpa den här underbara rosa bubblan!! Tänk att köra runt i den?
Varför har jag inte skaffat en bilmekanikerpojkvän som kan hjälpa mig?

VILL HA!!


Bekännelser

I brist på mycket att göra så har jag idag suttit mycket på internet och kollat annonser på blocket och lokus och gud vet vad.
Som ni som läser min blogg säkert vet så letar jag och Emil lägenheter nu, (klart ni vet, jag har tjatat om det i vart och vartannat inlägg) och jag sitter konsekvent ner vid datorn varje dag för att gå igenom annonser om lägenheter.

Som ni kanske också vet så är jag intresserad av möbler nuförtiden och vill hitta ett sminkbord och ett hörnskrivbord.
Tyvärr så görs inte såna sminkbord som jag vill ha längre, och på blocket domineras annonserna av gamla 50-tals sminkbord, vilka jag tycker är extremt fula (Ni vet, såna som ser ut som skrivbord men man kan lyfta upp överdelen där det finns en spegel under.), de är kanske praktiska, men usch så fula.
Jag vill ha ett litet, svart eller vitt (jag har en förkärlek till svart, men det finns inte många såna), med tre stycken speglar, varav två ska vara svängbara. Sen ska det vara två eller tre lådor som man kan ha prylar i.
Jag har hittat en jättefin på blocket som jag bara vill ha men den finns i stockholm så i såna fall måste jag ta mig dit, och utan bil just nu när jag är i Eskilstuna så känns det jobbigt. Då måste jag typ be brorsan att åka dit och hämta det åt mig, sen får han gömma det nånstans tills jag tar mig ner till Eskilstuna igen, så jag får åka förbi Stockholm och hämta det hos honom, men då måste jag ta bilen ner, och jag tycker inte om att köra den sträckan.
Det känns kort sagt småjobbigt.
Men ändå så vill jag väldigt gärna ha det här sminkbordet, så jag måste nästan ringa upp personen som har det. Jag låter det nog gå ett par veckor, om det är kvar sen så ringer jag.

Suck. det här inlägget skulle ju inte handla om det här!
Nämligen, senare, när jag hade suttit och trånat över det här sminkbordet ett tag så tröttnar ju jag på att se samma saker jag redan sett sjutton gånger, så jag söker vidare på andra saker.
Plötsligt märker jag att många verkar vilja skänka bort sina pianon.
Åh, vad jag skulle ge för att ha ett piano tänker jag!
Men det skulle jag inte, för jag skulle aldrig, även om de skänker mig pianot och tillochmed skickar hem det till mig (vilket de aldrig gör) ringa upp dom. Skänker de bort det måste det ju vara nåt fel på det?
jag började söka mer på saker som skänktes bort. Hittade massor av knäppa saker.
Tre fullvuxna björkar, stod det på en annons. Som var nerhuggna alltså och skänktes bort. Jaså... ved, gammal lada som dom ville ha hjälp att riva ner, kattungar, vuxna djur.

En människa hade satt ut en bild på en stackars katt, hon skulle flytta ch kunde inte ha med sig katten dit hon skulle. Så hon skulle skänka bort den.
En annan skulle skänka bort sin dvärghermelinkanin eftersom de skulle flytta. en undulat som kunde prata fanns också där.
Jag har alltid varit lite emot folk som ger bort sina djur när de ska flytta eller tröttnar på dom, fast det är klart, det är ju bättre än att de bara lämnar dom.
Jag anser att skaffar man sig ett djur så är det ett åtagande som man ska stå för och ta hand om hela djurets liv. Står det på den nya lägenheten att man måste vara djurfri (vilket det ofta gör) så är det kört, du kan inte flytta dit.
Fast vem är jag att tala. När jag flyttade till sandviken för att gå på gymnasiet hade jag en kanin Min lilla söta chinchillakanin som jag var så kär i. Hon var det sötaste som fanns. Gavve kallades hon, efter Gavroche, gatupojken i Les miserables. Vi trodde det var en hane från början, eftersom hon var så otroligt liten så kunde man inte se vilket kön det var på henne förän mycket senare. Men när Frida och jag flyttade fanns det inte plats för kanin längre. Vi försökte ett tag, sen var jag tvungen att gå med på att mina föräldrar skulle få köra tillbaka henne till den före detta ägaren.
Det går inte många dagar som jag inte tänker på min Gavve.
Jag önskar verkligen att jag aldrig hade gett bort henne.
Och det är verkligen sällan som jag kan hålla tillbaka tårarna när jag tänker på hur hon måste ha tänkt (ja, jag vet inte hur djur tänker, men de märker ju av skillnad, plötsligt var jag ju inte där längre) när jag bara försvann.
Jag saknar henne varje dag och ångrar det beslutet.
Jag var 16 då. För ung för att få bestämma själv egentligen. Det var mina föräldrar som åkte och lämnade henne och sa inget till mig förän efteråt.
Jag grät inte då minns jag. Men jag har gjort det många gånger efter det.

Jag anser att det är fel att lämna bort ett djur om det bara är för en sån sak.
När man skaffar dom så ska man ta hand om dom och se till att dom har det bra tills dom inte finns längre. Det skär i hjärtat när jag tänker på Gavve. Det kommer det alltid att göra.
Jag önskar varje dag att jag hade henne här.
Men det får jag leva med.
Hon är nog död nu sen länge. Det var fem år sen jag lämnade henne ifrån mig.
Och jag tänker aldrig göra så igen.
För jag tycker att man aldrig ska göra så. Jag hade kunnat haft henne i sandviken. Det hade gått. jag fattar inte att jag inte kämpade mer för henne då. Numera har jag bara nåt dammigt fotografi stående nånstans. Den där ursöta filmen som jag inte vet var den är längre, när hon halkar ner för en planka när hon bara var en liten unge.
Förlåt mig vännen, jag saknar dig så.

Med Winnerbäck i mp3:n.

"Om du kommer hit igen har du en plats där jag kan vila..."

På tåget hem igen då. Stannar till i Gävle och byter tåg. det känns som hemma på nåt vis. Den här rutten har jag givetvis åkt förr.
Det känns som om det alltid får mig att tänka på gamla minnen när jag sitter på ett tåg. Kanske för att jag har gjort det så många gånger.
Jag var på en anställningsintervju för ett tag sen, som jag visserligen inte fick, där vi en stund diskuterade mitt flyttande, trots min unga ålder hade jag hunnit bo på en del ställen.
Natten som kom drömde jag att jag fick ett mail från dom där det stod att jag inte kunde få jobbet, eftersom jag inte var en säker anställning eftersom jag troligen skulle flytta rätt snart.
Idag vet jag inte om det var sant. Det tror jag inte.
Men jag tror att jag skulle vara en underbar anställd om jag bara fick chansen.
Eftersom jag alltid vill göra mitt bästa har jag många gånger fått tillsägningar om att jag jobbar nästan för snabbt.
Jag tror själv att det är en bra egenskap.
Vi åker förbi skutskär nu, meddelar damen framför mig som har ett litet barn i knät. En leksaksbil vid fönstret kör på min mycket sofistikerade dricka. Den är nästan tyngre än min flaska så jag måste gång på gång ta tag i flaskan.
Suck. Håll koll på era saker.
Nu backar bilen igen. Den kör säkert på min flaska om en stund igen med full kraft. det finns faktiskt bilar på hela bordet som den lilla ungen inte alls leker med. Sen ligger det också ett gäng barnböcker på bordet förutom min dator. Jag känner att jag inte vill ha min dator uppe längre nu eftersom jag är rädd att ungen ska kasta risifrutti på den.
Jaja.
Min hand luktar av Mariah Carey’s nya parfym. Den är jättetung och nån ton av marshmallows som den utlovade känner jag inte av. Till en början luktade den typ som en lushbutik, då tyckte jag nästan att den var trevlig. Nu, några timmar senare är den blytung och luktar som en tant. En tant med stil, visserligen.

Väl framme i Stockholm är det fullt med folk. Inte konstigt att jag missar om det finns några välbekanta ansikten i trängseln. Tåget är givetvis fullt. Smockfullt. Jag sätter mig bredvid en dam som verkar sova.Nej, hon var inget roligt sällskap men hon störde inte.

Jag läser en modette-tidning som jag hittade i stockholm. VARFÖR ÅH VARFÖR ska de lägga ner???
Modette är en jättebra tidning med nästan bara mode, perfekt för mig!
Suck. Gå in på deras hemsida och gråt
Kan de inte lägga ner veckorevyn istället, den har blivit halvdålig ändå sen Ebba von Sydow slutade. Jag gillade Ebba. Jag läste hennes bok i veckan och det var kul. Även om jag inte hänger på stureplan.

Plötsligt minns jag att jag skulle ringa Jimmy och säga grattis. Han fyllde ju år i förrgår, och givetvis dum som jag är kom jag inte ihåg det. Kim ringde och upplyste mig om det igår. Visst brukar jag väl komma ihåg Jimmys födelsedag? Nåt år gav Frida och jag honom schampoo och balsam, under devisen att man inte kan ha långt hår och inte använda balsam.
Jag skriver ner ett litet halvkäckt meddelande (Jo, jag vet, att säga käckt är för tanter, men äsch) och skickar iväg det. Så var det med det.

Läser en stund till och blickar nervöst mot min väska som står precis bakom mig. Jag är jättenojig om min väska nämligen. Mamma ringer och berättar att ingen är hemma. Jaja. det gör inget. Jag kommer in ändå.

De ropar ut för Eskilstuna och jag reser mig upp och samlar ihop alla mina grejer igen. Ställer mig i kön för att gå ut och tittar upp. Plötsligt ser jag ett välkänt ansikte i kön framför mig. han har sett mig också.
Jimmy! Han skulle också hem! På mitt tåg? Där ser man.
Jag är givetvis förvånad men glad att få lite sällskap hem. Han berättar om sin skola och jag berättar att jag är arbetslös. Kul.
Jaja.
Jimmy var alltid något speciellt. Han visste alltid vad han ville.
Ibland önskar jag att jag var sån.
Nåja. vi går åt skilda håll vid godisland med ett löfte om att "vi kanske ses" ett leende och hejdå.

Vi kanske ses ja.
Men just nu är jag mest intresserad av att få lägga mig i sängen jag inte har kvar och bara vila.

Hoppas du kommer hem.

Jag ska hem!

Okej, idag känns mitt öga mycket bättre. YAy! Slipper gå till doktorn!
Och kommer alltså att åka hem imorgon.
Yay! Måste bara komma på hur jag ska göra med kläder?
what the hell.
Det fixar sig.

Usch för läkarbesök

Ser ni den fina bilden härintill på mig när jag tittar in i kameran med mitt snygga vänstra öga?
Just nu skulle jag inte kunna återskapa den bilden.
Mitt fina (Mitt snygga öga, det andra är bara bihang, eller ja, mindre snyggt) öga är nämligen deformerat för tillfället av ett uppsvullet ögonlock.
Varför?
Jag har ingen aning.
Det enda jag vet är att det ser hemskt ut och jag vill inte under några omständigheter gå utanför dörren eftersom jag tycker att jag ser ut som frankensteins monster.
Det jag för tillfället skulle vilja ha är en ögonmask.
Eller en ögonlapp som en pirat.
Det skulle vara trevligt.
Jag skulle vilja ha en sån för då behöver jag inte försöka blinka vilket är ett väldigt smärtsamt företag i dagsläget.
Vi får se om jag åker hem i helgen.
med ögonlocket uppsvullet som en tennisboll (OBS! En sanning med viss modifikation, i sanningens namn så är ögonlocket bara typ dubbelt s tjockt som det andra) så känns det inte speciellt lockande att sitta på ett tåg i fem timmar tillsammans med skrikande barn som börjar gråta när de ser mig.
Om jag håller för det dumma ögat så ser jag ut precis som vanligt.
Men jag kan ju visserligen inte gå runt och hålla för ett öga. Det ser ju ännu knäppare ut.

Visserligen kunde jag stå ut med att sitta på tåget om det bara var för att åka hem. Men det gäller ju brorsans födelsedagsfirande och jag menar... Vem vill gå på en fest med ett öga som mitt? Jag ser ju helt knäpp ut och börjar snyfta bara jag ser mig själv i spegeln. (Vilket gör ännu ondare, eftersom man då kniper ihop ögonlocket och det resulterar bara i att jag börjar stortjuta.)
Jag ska ringa doktorn imorgon. Inte för att jag vill men för att jag borde.
Men får jag ett till dåligt mottagande på ett sånt där ställe så vet jag inte vad jag gör.

Jag minns den där gången jag fick åka in till Munkfors med mitt extremtuppsvullna och lila knä. Det var en stor uppoffring att ens gå dit minns jag, för att benet gick knappt att stödja på.
Väl där får jag träffa en läkare som börjar trycka på mitt ben (DET GÖR SVINONT!) och säger bara "Det är lite vätskefyllt bara men det kommer snart att gå ner. Du ska få ett recept på smärtstillande" och sen går han iväg. Jag väntar på att han ska komma tillbaka och ge mig ett recept, men jag väntar förgäves. Efter en kvart går jag ut ur rummet och ser mig förvirrat omkring. Inte en skymt av läkaren.
Jag haltar iväg bort från den dumma vårdcentralen och fattar ingenting. Då var jag riktigt ledsen och trött och förstod ingenting. Väl på apoteket säger personalen att det var ett e-recept och att receptet fanns där.
Varför sa inte läkaren det till mig och varför sa han inte ens hejdå så att jag kunde få veta att besöket var över? Jag är fortfarande arg på honom.


Ni som läser får jättegärna ringa och försöka muntra upp mig. Det är inte kul att se ut som frankenstein.
Suck.

Hur Goth är jag?


Hur goth är du?


Vadå Weekendgoth?? Det är jag väl ändå inte??
Detta stämmer ju inte in alls på mig. Jag vet ju inte ens vad slipknot är.

Starwars- Why??

Okej, jag har nu sett de första tre filmerna (eller de sista tre, det beror på hur man ser på saken)
och det finns några få små saker jag givetvis stör mig på.

1. Varför i hela fridens namn har den mörka killen en lila lightsaber när alla andra har blå eller gröna?? Jag menar liksom till och med Yoda har ett grönt! Han om någon borde väl vara speciell och ha ett lila eller rosa eller något!!

Varför??? Jag blir arg!! Måhända att grönt matchar Yoda men det spelar ingen roll!

Emil blev så arg på mig för att jag klagade på detta genom varje film, att han tillslut tog fram Wikipedia som förklarade denna orsak.

MEn vadå? Emils förklaring, när jag frågade honom om detta, sa bara "Därför att han ville ha en." Jag sa givetvis att det inte kan vara fallet, det måste finnas en orsak!
Tydligen hade Emil mer rätt än vad jag ville. Fast det var inte rollen utan rollinnehavarer som var problemet.

Tydligen ville klantpellen som innehade rollen att hans roll skulle vara lite speciell och synlig och lätt att känna igen. Han brydde sig inte om att det fanns speciella färger åt alla, nix, han skulle ha en egen färg för att hans roll skulle synas. Han ville också att hans roll skulle dö på ett spektakulärt sätt, och inte dö som nån loser.

WHAT??? jag menar, vad är det för anledning???
Yedisarna ska ju ha just gröna eller blåa för att det är så!! Om han promt ska vara lila så börjar ju folk som exempelvis mig irritera sig på detta och kan inte koncentrera sig på filmen! Han får väl se ut som alla andra!!
Nu blev jag arg.

2. Den snygga killen blev uppbränd och ful?? Varför det? Det har inte jag godkänt. Nu blir jag ännu argare. Man kan ju inte bara ta ifrån en snygg kille sina attribut på det där sättet. Vem ska jag nu titta på när Anakin den snygga har blivit Darth Vader den fula? Jag menar, titta på honom!!Han är snygg. Vem håller inte med??
Hoppas verkligen att Luke är en snygg kille (förslagsvis spelad av samma kille, men det kan jag väl glömma, eftersom de senare filmerna är inspelade på 70talet, och det är inte de andra.)


3. Yoda är den enda vettiga i hela filmen. Han kan allt och vet allt och jag tycker han är bra. Jag kommer att bli ledsen om han är en klantig docka i de kommande filmerna.

4. C3PO och R2D2 ( De två enda vettiga karaktärerna förutom Yoda, det vill säga robotarna) blir behandlade som om de inte är något värda! Varför?? De bara blir lämnade på slagfältet när alla Jedis blir räddade. Sen helt plötsligt, i tredje filmen så finns de med igen. C3PO är till och med guldpläterad. Åkte dom och hämtade robotarna eller? Detta visas ju inte!! De kan ju inte bara dyka upp om de lämnats kvar!!
Detta var således min produktiva kritik. Eller nåt. För övrigt tycker jag att filmerna var någorlunda trevliga att se på.
Mitt öga gör fortfarande ont. Aj.

Att bo med en kille, del 2

Jag måste säga att det är en del annorlunda från att bo med sin syster.
Eller med ett gäng galningar i ett hus mitt ute i ödemarken.
Jag har gjort både och, faktiskt.

Fast det värsta var nog det sista.
Det värsta som kunde hända när man bodde med Frida var att man blev så arg och förbannad att man skrek och sprang in på sitt rum för att man skulle få slippa varandra ett tag.
På Geijerskolan i huset så kunde det uppstå intriger, problem, diskberg och liknande saker.
Så okej, det är väl likadant kanske.
Jag kommer ihåg en gång när det blev så stökigt i vår lägenhet att man fick vada fram för att komma någonstans. En av dom gångerna så hände det sig att det kom en reparatör på besök. För att stänga av vår kabelteve. Han hade nycket till lägenheten, så det var ingen idé att inte öppna.
Fan. Då var det stökigt minns jag.
Vi åt lasagne den gången. Det var innan mina vegetariandagar.

Att bo med Emil är faktiskt nästan befriande faktiskt.
Martin hävdar att han har tränat upp Emil så jag ska minsann vara glad för att Emil inte är en slusk som inte kan någonting och inte förstår sig på tjejer.
Jojo.
Han kan till och med stå ut med alla mina märkliga egenheter. Jag gillar frysta saker exempelvis. Jag gillar att stoppa allt sorts godis, vindruvor, bananer, kanelbullar, allt sött helt enkelt i frysen. Det blir ju kallt och stenhårt och det är så jag vill ha det. Emil suckar varje gång jag gör så och kallar mig för knäpp. Men han accepterar det. Han kan till och med tänka sig att äta det med mig ibland.
Fantastiskt.

Emil gillar sena kvällar. Han är en nattmänniska, som gärna sitter uppe och spelar halva nätterna. Det får han inte, eftersom han ska upp tidigt, och eftersom jag helst inte vill gå och lägga mig ensam. It's a chickthink, I guess.
Eller njae, men jag vet att han ska upp tidigt och vill inte att han ska vara trött.
Själv är jag mycket mer nattpigg, men det försöker jag att inte visa för ofta.
Jag vill ju sova ändå, fast jag är sällan speciellt trött när jag går och lägger mig. Knäppt.
SUck. disken står i drivor. Måste jag fixa det igen? Hoppas inte.
Jag orkar verkligen inte.
Nej, nu ska jag gå och borsta tänderna.

Grabbarna grus och så jag och Sissela

Helgen har gått och för någon halvtimme sen så stack Sissela och Martin hem till Eskilstuna igen.
Det känns tomt, stökigt och odiskat överallt.
På golvet ligger det en kartong som innehållit en liten miniradiostyrd helikopter som Emil och Martin har köpt på teknikmagasinet.
Den har de lekt med halva gårdagen och nu på morgonen.
Den var inte ens rolig och nu är den för övrigt sönder.
Haha. Emil kraschade den för många gånger tror jag.
Jag har flyttat ut i vardagsrummet med Emils lilla dator och försöker få något gjort.
Fast jag föredrar min dator, så Emils dator mest står där.
Det mest förvånande efter denna helg tycker Emil och jag är att kokosbollarna inte blev uppätna. Sissela och Martin är godisslukare bägge två så jag fattar inte.
Fast vi hade ett gäng annat godis som försvann rätt bra.

Vi har sett ett gäng filmer och nu är jag faktiskt lite intresserad av att se Starwars-filmerna.
Jag vill bara veta vad som händer och så vill jag faktiskt se när Darth Vader säger "Luke, I am your father. And Leia is your sister!"
Eller vad han nu säger.
Nånting liknande iallafall, jag har ju inte sett den.

Det är faktiskt en av mina mörkaste hemligheter. Att jag inte sett dom filmerna.

Jag funderade på att lära mig Feeds-systemet idag som Frida har prisat ett tag.
Ni vet, när man kan se vilka sidor som har uppdaterats.
I like it.
Men jag måste ju lära mig det själv i sånna fall.
Ja, ja. Whatever.

Så gör hon ett nytt försök igen: del 2

Då var det dags igen. att städa den jämrans lägenheten.
Badrummet tog jag igår. Idag funderade jag på att fixa köket och resten av lägenheten.
Det är köket som är värst som vanligt.
Men databordet är ju rätt kört också.
Vardagsrummet är bara fullt med mina kläder från igår när jag inte kom på vad jag skulle ha på mig.
Jag menar, jag är värdelös på att bestämma mig för kläder om jag ska in till stan.
Det brukar bara bli något tillslut för att jag inte orkar bry mig.
Men innan dess måte jag packa ut alla potenciella klädesplagg och prova dom.
Igår valde jag iallafall skjorta, jeanskjol och svart munkjacka, keps och stövlar.
Det blev rätt bra faktiskt.
Det dög.

Jag tog för första gången bussen eftersom Emil hade insisterat på att ta bilen.
Jo just det, bilen funkar igen!
Jo, den la av häromdagen fullständigt och vägrade fungera.
Vi trodde att det var typ nån som snott bensin så vi bestämde oss i onsdag för att ta itu med detta problem. Vi måste ju ha en bil!
Vi var lagom nervösa helt enkelt.
det var inte bensinproblemet.
Efter att Emil hade öppnat upp huven och stått och försökt leka bildoktor samtidigt som han pratade med sin pappa var vi beredda att ge upp.
Skrället satte inte igång.
vi gick in och Emil ringde upp snubben vi köpt bilen av som faktiskt hade några tips.
Så Emil gick ut igen och fixade det som han sa åt honom att göra.
Och se på fan, bilen går igång och nu spinner hon som en katt.
Det var tydligen fukt i nåt system i bilen som gjorde att den inte gick igång.
Vi fick gasa ur fukten och så funkade allt igen.
Älskade bil, nu lever du igen!

Men jag fick ta bussen. Usch. fast ganska avkopplande.
Väl inne i stan så träffar jag Jennifer och vi går och tar en fika och snackar gamla minnen. Det var kul att få prata med en väninna igen. Emil kan inte fungera på alla områden som jag behöver i min vänskapskrets.
Han blir bara trött och nickar avvikande om jag börjar prata kläder eller smink eller försöker mig på att berätta nåt fint gammalt minne som jag plötsligt kommer på.

Så det var jättekul att se Jennifer igen.
Det var liksom... ett och ett halvt år sen va?
Tror det.
Geijerskolan, kära minne.
Pratade nån timme med Line i telefon igår också.
Jag saknar henne.
Vi upptäckte att vi kunde komma undan för ynka 95 spänn om vi bokar en månad innan.
Och då åka och hälsa på varann i Malmö respektive Sundsvall.
Vad är det, typ 100 mil?
bara 12 timmars tåg.
Men what the hell.
Det är billigt och då ska vi göra det.
Vår plan är bara att skaffa jobb och sen tar vi ledigt.
Heh... Eller nåt.

Sissela och Martin kommer upp till oss idag.
Det ska bli jättekul!.
Då ska vi dricka Mintu Black som jag och Emil hittade på systemet i vårt lilla samhälle.
hihi.
Men som sagt, måste städa lite.
Kanske först duscha lite och snygga till mig själv?
Jo.

Journalistiskt innehåll

Höga berg och djupa dalar. Här, omkring 65 mil söder om Haparanda så finns inte sånt.I Kalmar är jorden platt. Här ryms plötsligt bara skolan, och för en före detta pokerdealer så är faktumen svåra att greppa.
.
Hur gör man egentligen för att spara pengar?
Hur beter man sig som student?
Och hur i hela friden håller man sig så uppdaterad som en journalist borde vara?
//Eligin

Made by Eligin ©