Förlovad?

Tänk om man skulle vara förlovad?
Nej, jag är inte det men tänk om jag vore det?

I ett land där hela befolkningen får bröllopsfeber på sommaren och speciellt denna sommar då kronprinsessan äntligen förlovat sig, är det svårt att inte någon gång fundera på det.

det är ett ämne som kommit på tal flera gånger den senaste tiden. Sen mamma fick höra att man nog skulle fejka att man var gift när man åker utomlands för att slippa den värsta uppmärksamheten för galna män som vill stöta på skandinaviska ovetande tjejer.

Okej, tänkte jag, kanske inte är en så dum tanke trots allt.
Emil och jag har ju diskuterat det ett par gånger (Inte så mycket om att förlova oss, mer om själva förlovningsgrejen) och kommit fram till att vi inte vill gifta oss precis än.

Mina tankar om att förlova sig kanske är fruktansvärt gammalmodig. killen friar, man får en tjusig ring att visa upp för alla, ett år senare gifter du dig, sen skaffar du barn, bor i villa och har allt under kontroll.

Men för att få det så måste man väl ha allt under kontroll innan man gifter sig? Eller?

För att ha kontroll måste jag ha utbildning, fast jobb och en ljus framtid. Så måste även min man. Vi måste ju ha en ny volvo, ingen skruttig en som kanske slutar fungera när jag ska köra mina barn Marius och Freya till skolan.Och villan måste ju ligga i ett fint område, inte i nån förort till Eskilstuna där droger och slagsmål flanerar på lokalnyheterna.

Är det så? Man kanske inte måste ha allt under kontroll för att förlova sig? man kanske inte måste gifta sig inom ett år, man kanske bara vill lova varann något och visa upp för världen att man har bestämt sig för varandra? Kanske inte ens det behövs? Det kanske bara är en symbolisk handling nuförtiden för att visa sin kärlek? Du kanske inte ens behöver gifta dig på flera år efter att du har förlovat dig?

Anledningen till mina förvirrade tankar beror på vad som hände hos min käre pojkväns familj för någon vecka sen.
När vi berättade att vi troligtvis skulle behöva fejkförlova oss inför resan till Tunisien så utbrast både hans mamma och mormor "Vadå, är inte ni förlovade?".

Tja, nej. Det är vi inte. Det är inte han, det är jag som har klargjort min rädsla för att binda upp mig och barn och allt som har med att fastna nånstans. Det är därför jag gråter och skriker som ett barn om min mens skulle vara några dagar sen. För då skulle hela den här självständiga, jämlika fasaden som jag skulle vilja upprätthålla förstörd. Bara sådär.

Så han har inte friat. Han tar inte upp det. jag tror att han inte skulle ha något emot att förlova sig. Till skillnad från mig är min pojkvän fantastiskt lugn och sansad inför ett liv som gift. Även om han inte vill ha det precis just nu så vet han att han vill ha det, och skulle inte säga nej om jag nån gång skulle vilja stanna upp.

Så efter en stunds diskussion då jag försökte lägga skulden på min söta pojkvän så berättade hans mormor att hon hade förlovningsringar från sin förra förlovning som har legat oanvändna och hon ville ge dom till oss. De var fantastiskt vackra faktiskt. Ringen som Emil fick var nästan oanvänd och riktigt riktigt fin. Den som jag fick var använd men passade perfekt och var fortfarande oerhört vacker. Ingen röd sten som jag fantiserat om, den var enkel i guld. Med gravyr och mönster som med tiden suddats ut en del. Det gjorde inget.

Men vill jag förlova mig? jag använder faktiskt ringen ibland.
Men förlovning känns fortfarande avlägset. Även fast jag skulle vilja uppleva ett frieri, och vara säker på att jag ville säga ja.
Kanske händer det inom den närmaste framtiden?
Eller om några år?

Såhär är det. Jag är ganska kluven över vad jag tycker om hela konceptet med giftermål. Och förlovning är att ta ett steg närmare det. Och jag är inte helt säker på att jag vill det. Än.

men jag vill också ha en ring.

Fotnot: Den första bilden hittade jag på Wikipedia, därav länken från den bilden. Tyvärr fanns inte samma text att länka på svenska så ni får stå ut med norska.
Den mittersta bilden är faktiskt en bild på ringarna Emil och jag fick. Om ni tittar noga så ser ni att det står Mary på den ena ringen, och Bror på den andra. Mary är Emils mormor. Länken är till sidan om äktenskap på Wikipedia.
Den sista bilden hittade jag på google, minns ej exakt vart men jag ändrade den med förbudskylt för att passa min sida. Länken är till wikipedias sida om förlovning.

Så läs på länkarna nu om ni vill bli smartare.