Vi sitter och skriver och försöker så gott det går att lägga ifrån oss vår journalistiska anda och lägga ner att skriva som journalister.
Det här är en kurs för mig det!
(Jag vet, det är ironiskt, jag pluggar ju faktiskt till journalist!)
Först skulle vi skriva en massa dikter som ,ja, jag är ju inte vidare bra på sånt.
Men jag försökte iallafall!
Fast det blev inte bra...
Nåväl. Jag kunde åtminstone skriva en hel historia på 63 ord, där varje ord började på S!
Seriöst?
Jo, det stämmer.
Visserligen var det inte så bra eller speciellt innehållsrik men jag tyckte den var gullig.
Säkert, sade samen stort.
Sången saknar sömnen, säkert skyr sådant somliga smycken som somnat.
Säkert ska Sara själv sova sen.
Samen skrattade, slog sin sked. Säger samen så, sa Sara sen.
Som saltvattnet står stilla, som solen skiner, ska sången säkert somna sen.
Sådant ska sardinen skriva. Somliga sover sent samt stilla. Så sitt som så, Same snällt, snart somnar säkert samen själv.
Sången saknar sömnen, säkert skyr sådant somliga smycken som somnat.
Säkert ska Sara själv sova sen.
Samen skrattade, slog sin sked. Säger samen så, sa Sara sen.
Som saltvattnet står stilla, som solen skiner, ska sången säkert somna sen.
Sådant ska sardinen skriva. Somliga sover sent samt stilla. Så sitt som så, Same snällt, snart somnar säkert samen själv.
På något vis påminner den om Sigurdsteatern. Jag saknar teatern ganska mycket faktiskt.
Jag skulle faktiskt vilja ha in en fot där igen.
Fast det har jag inte tid med. Plus att jag är ganska långt bort.
Nu kommer läraren igen. Rasten är slut.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar