Problem?

Det finns nog något att berätta, men egentligen är sanningen den att jag inte vill sova.
Roulette är ganska uttröttande av någon anledning.

Kan det verkligen vara så att jag känner mig skyldig för att ha gjort något i ett spel som iallafall inte spelar någon roll för någon det verkliga livet?
bara för såna som jag aldrig träffat, som jag inte ens vet namnet på.

Egentligen är det nog dumt, precis som Ken säger.

Men ibland är det skönt att prata med folk som inte bryr sig om vem man är.
Och ibland är det skönt att vara någon annan än den man är.
Fast för det mesta är jag ändå mig själv. För jag gör så. Jag vill organisera och känna mig viktig. Det är väl inget fel i det?

"Minns du igelkottarna under verandan? Den sommaren, det var då jag förstod, att jag skulle dö, att vi alla måste dö." (varför minns jag inte vart det citatet kommer ifrån?)

On my way, Google!