Plantan tar kål på mig!

Här sitter jag och sköter den jäkla blomman var och varannandag, den får stå i fönstret för solljus, jag sprejar den med vatten och vattnar den varannan dag. Och så gör skräpet så här mot mig? Den är ju gul i bladet!!Och inte ser den speciellt lycklig ut heller, trots mina strapatser. Jag till och med renar luften åt blomstackarn. Skitblomma säger jag bara.

Här har jag ansträngt mig för att komma ihåg blomman men den vägrar v

äxa och se glad ut. Det är ju så att man vill gråta.

Det var min kära syster Frida som kom och lämnade blomman. Hon bad mig sju gånger om att komma ihåg att vattna den och se till så att den inte blev klöst på. Den har inte blivit klöst på, den har blivit vattnad. Det är inte mitt fel om den dör.

Men jag ska minsann ta och be syrran att komma och hämta den, jag vill faktiskt inte ha på mitt ansvar att blomman faller ihop och dör för mig.

Frida, om du ser det här, åk hit och hämta din blomma om du vill se den i livet. Den gör mig deprimerad.

Istället lägger jag upp lite trevligare bilder på Frida som har börjat slappna av rejält här hemma, trots att hon är lite småsur på oss eftersom vi blev tvungna att hålla fast henne och rengöra hennes öga. När väl den pinan var klar fick hon ögondroppar för att hålla geggan borta från hennes ögon. Stackars liten. Men hon satt så fint och snällt mellan Emils ben och gjorde inte motstånd eller stretade emot.