Barfota i stadens buller

Jag gjorde teoriprovet för körkortet idag.
Det gick skitbra. 61 rätt. Man tackar sin lyckliga stjärna och att man faktiskt höll sig rejält över medel.
Eller iallafall rejält över godkänt. Haha. Suckers som inte klarade av det för femtiosjunde gången. Det finns säkert såna också.

Hur som helst. Jag känner mig lite smått ensam.
Fast jag mår så himla mycket bättre nu. Plötsligt kan jag äta igen.
Jag mår bra nu. Eller bättre. Ja, jag kommer väl aldrig att må så bra som jag gjorde när jag var liten, då allt var perfekt. Eller var det det?

Varför minns man bara det fina i livet? Jag avskyr det fina i livet. Det finns alltid nån hållhake nånstans.

Hmmm...

jag ska hålla mitt löfte och läsa den där boken jag köpte för några dagar sen. En shopaholics bekännelser.
Låter som en bok som passar mig som handen i handsken.

Jag skickade sms till alla jag trodde var intresserade av att jag skrivit godkänt på teoriprovet. Plus några till. Ett par stycken ringde jag istället. Jag älskar uppmärksamheten.

har städat hela huset idag för övrigt.

Och gått ner på stan med Frida. För att träffa lite folk där som inte visste om att jag visste att de var där. Men vi kom försent.
Fan egentligen. Jag hade gärna sett deras min och hade gärna lyssnat på lite kommentarer från vissa håll. Vissa håll. Haha. Jodå, nog väntar jag mig kommentarer alltid.
När som helst kommer telefonen att ringa. Från ett nummer jag raderat så sent som i förrgår.
Haha. Ja, det telefonsamtalet kommer nog närsomhelst. Med en förfrågan om fika.

Men istället för det så gick mina skor sönder. Helvete, tänkte jag. Och satte ihop dom med en säkerhetsnål. Den säkerhetsnålen var rätt värdelös och gick upp hela tiden och skar in i min fot så jag var inte så glad.

Finns MQ i Karlstad? Hmm... Varför minns jag aldrig nåt? Det måste finnas där.

Så jag tog tillslut av mig skorna (Efter vilda påhejningar av Frida) ((Okej, inte så vilda påhejningar)) och sen slängde jag dom i närmaste papperskorg. Sen köpte vi en fruktsoda på Netto.
Så nu är jag ett par skor fattigare.
Måste köpa nya sandaletter alltså. Jag måste bli längre så jag slipper stå på tå för att kyssa min Emil. Eller så att han måste böja sig ner.

Okej, det är inte därför jag behöver nya skor. Jag behöver nya skor för att kunna gå. I stan. Snyggt.
Jag är på jakt efter nya skor. Vi kan lämna det där.