Vissnande rosor

Är egentligen något av det finaste som finns.
Ser på rosorna som Frida och jag fått av våran vän Annelie, och tänker att livet är visst inte så hemskt trots allt.
Inte alls.
Faktum är att allt är mycket bättre än nånsin.

Jag sitter här i vardagsrummet på övervåningen.

(Ni vet, där alla våra fester brukar hålla hus, numera är det istället en sovplats för de tillfälliga gästerna som hälsar på ibland. Det vill säga min storasyster och hennes båda barn.)

Jag tittar på mina ben som är ovanligt snygga i spegeln. Återfuktade och fina. Ansiktet däremot... hmm... lite glansigt kanske. borde fixa en snod och gå och tvätta av det. Vad är klockan? 00.49 minsann.

Idag har varit en riktigt bra dag faktiskt. Jag älskar helger. Synd att Emil behövde åka till jobbet sen. jaja.

Jag älskar mitt nya skohalsband förresten. Det jag köpte igår. trots min allt mer tomma kassa. Jag måste börja jobba igen snarast möjligt. Men när? jag har ju ingen lust.
Hur som helst, det är alltså ett halsband, med en stövelberlock på. Den är så snygg. jag kan äntligen ha nåt att byta emellan, istället för att enbart ha mitt favorithalsband (det med en massa rektanglar som ligger kors och tvärs och kostade sisådär 350 spänn)

jaja. måste tvätta av mitt ansikte. och fundera på att sova.