Reporter, jag?

Ibland undrar jag om det här reporterlivet är något för mig. Jag menar, visst är jag intresserad och har frågor men, jag är inte den som går ut och letar efter något som händer.

Jag är inte den som skriver fantastiska intervjuartiklar heller.

Det jag kan göra egentligen är att skriva reportage. och fiktiva berättelser. Och manus. Men jag är ingen nyhetsreporter.

Men då tänker jag så här. Behöver jag vara det? Det var ju faktiskt inte därför som jag sökte hit. Men det är ändå det jag får göra. Jag vill ju pyssla med den där lite "ytligare" journalistiken inom mode och populärkultur. Recensera filmer och pjäser, skriva vad som är inne just nu och skriva krönikor likt Linda Skugge. Hennes krönikor älskar jag. Men så har jag alltid gillat Linda Skugge också.

Varför tror jag inte att jag kan bli reporter?

Ja, låt mig framföra en anekdot.

Häromdagen gick jag och min kära vän Nadia runt och försökte få intervjuer på olika ställen, efter en del misslyckanden blev vi ombedda att gå till huset över gatan och "bara knacka på vilken dörr som helst" så skulle vi få napp.

Sagt och gjort. Efter alltför lång tid hittade vi tillslut en dörr som ledde in till en korridor med världens akustik (Det ekade överallt). Vi gjorde som vi blivit tilllsagda och gick runt i huset och tillslut hittade vi en dörr som stod öppen.

Nervösare har jag väl aldrig varit (Jo, det har jag), men jag hade ju Nadia med mig så jag ville ju inte verka feg så jag öppnade dörren och klev in och fastän det kändes HELT GALET och på alla sätt fel så tog jag modet till mig och begav mig neråt korridoren till den första dörren som stod öppen. Och där satt det faktiskt en människa, och han gick med på att bli intervjuad och det blev faktiskt en väldigt bra intervju också om jag ska vara helt ärlig (Jag blir bättre på det här med intervjuer i alla fall).

Men förstå så nervös jag varit över en sån liten grej?

Det var ju ingenting.

Egentligen.

Men det är fruktansvärt jobbigt att komma in oanmäld. Så ska väl inte en reporter känna?

Jag får helt enkelt bli kolumnist eller typ redigerare. Det känns som vettiga yrken för mig.

Ja, det eller modebloggare. Men jag är ju inte en sån som orkar med att uppdatera hela tiden.