Hos brorsan på 30årsfirande

Så brorsan har blivit 30 år.

Pappa tvingade upp mig vid nio för att vi tydligen skulle åka efter en timme.

Vad arg jag var. Det var ju sagt att jag och mamma skulle åka senare.

Men det var plötsligt ändrat för att Karin var sjuk och skulle inte komma så jag var tvungen att skynda mig med mitt iordninggörande.

Jag önskade så innerligt att jag hade haft min egen bil och en pojkvän med mig så att jag inte skulle behöva känna mig som ett litet barn som alltid åkte med föräldrarna.

Om Emil vart här hade jag sluppit det här.

Men nu var jag tvungen att samåka med föräldrarna, tidigare än väntat så jag var skitsur över att jag inte fick ordentligt med tid att göra iordning mig.

Givetvis fick jag skynda mig på.

Därav denna vackra bild på mig hemma hos Jeppe och Frida när jag ser skiförbannad ut. Eller så beror det på något annat.

Det var väl ganska trevligt hemma hos Jeppe och Frida ändå, det var fint och sparsamt inrett i vitt i hela huset och den stilen har jag alltid tyckt om.

Vitt är snyggt helt enkelt. Även om jag vill ha typ rött att liva upp det med.

Men det var ett väldigt snyggt hem.

Och så Alice, deras söta barn var givetvis center of attention hela tiden. Men Alice är så söt så det är okej.

Men det var skönt att komma tillbaka till mamma och pappas hus nu på kvällen.

Jag vill helst sitta vid datorn och söka arbetsplatser och lägenheter nuförtiden ändå.

För att få det gjort liksom.