Catwalk på fristadstorget

Då jag och Emil gått och lagt oss i extrasängen på undervåningen på kvällen igår, så vaknade vi upp väldigt utvilade.
Eller ja... typ.
Sängen var skön. Det var en luftmadrass.

Vi åt lite frukost och sen stack Emil iväg till jobbet.
Jag gjorde mig snart iordning och satte mig än en gång vid datorn på nedervåningen och började skriva klart mina personliga brev till de olika skolor jag söker.
Jag är mycket duktig, eftersom jag till och med skriver ett nytt brev till varje skola.
När jag kommit ungefär halvvägs läser jag att jag måste ha ett passfoto till en utbildning.
What?
Jaha.
Då får jag väl gå ner på stan och ta en bild.
Fan.
Jag gör ju det såklart. Jag har ändå ett par ärenden att uträtta.
För det första måste jag gå till en skomakare och be honom förbarma sig över min stackars älsklingssko som klacken nästan ramlat av på.
TÄnkte komplettera mitt nagellacksförråd också och nu även ta lite kort.
Jag ser rätt bra ut, konstaterar jag innan jag går ner på stan.
På väg till affären märker jag hur svårt det var att gå med andra skor än dom jag brukar gå med.
Suck. Då måste jag ju vänja mig att gå i såna här igen. Gah.
Jag tar rätt lång tid på mig att bestämma vart jag ska gå för att ta kort.
Först går jag till Cityhuset, men där står två dumma tjejer vid automaten. Suck.
Jag bestämmer mig för att inte vänta på dom utan går bort mot gallerian istället.
Där har dom ju även nagellacket "Viva glam" som jag tänkte prova.

Jag överväger nästan att gå genom kungspassagen, innan jag kommer på att jag faktiskt vill gå via fristadstorget.

En så vacker dag som denna är det nämligen catwalk för alla som går där.
Det spelar ingen roll om du varken har vackra ben, bröst, ansikte, naglar eller hållning. Går du där blir du garanterat uttittad av alla som sitter vid fontänen eller vid parkbänkarna på torget.
Jag älskar att gå där.
Det är sällan jag inte känner för att gå där.
Jag brukar till och med ibland sätta mig där med en latte och titta på folk som går förbi.
Många är konstiga, fula eller feta.
Fast det finns även vackra människor att se på såklart.
Det är faktiskt det mest sevärda som finns i eskilstuna.
Är du i stan en varm vardag, så måste du gå till fristadstorget och sätta dig nånstans vid fontänen.

Jag kommer iallafall bort till gallerian, där jag upptäcker att det bara är en färgfotoautomat där.
Suck!!
Jag vill inte ha ett färgfoto. Jag kommer i såna fall se ut som en idiot.
Så jag går tillbaka till cityhuset.
Där upptäcker jag givetvis att det också bara är färgfoto.
Vad har hänt med världen? Vem vill ha ett färgfoto?
Jag sätter mig iallafall surt på pallen i automaten och lägger i pengar i myntfacket.

När jag får bilderna uppmärksammar jag många saker.

1. Jag ser för en gångs skull bra ut när jag ler med öppen mun. På en bild.
2. Jag lutar alltid huvudet mer och mer för varje bild.
3. Jag har gropig hud vid sidan av ansiktet när jag lutar huvudet så.
4. Jag blir väldigt blek med den här blixten.
5. Dom duger.

Så jag börjar gå hemåt igen när plötsligt telefonen ringer.
Det är Emil som, smart som han är, har glömt lunch. Han ber mig komma dit med lunch och äta med honom. Det gör jag givetvis.
Så jag springer bort till spicy hot och snart sitter jag på Emils jobb och beklagar mig över mina bilder som faktiskt inte är så hemska.
Men tillräckligt.
Sen går jag hem, Skriver klart ännu ett personligt brev och bestämmer mig för att NU är mina ansökningspapper klara att skicka iväg.
Sagt och gjort.
Nu går jag till posten.