Trött och bakfull

Igår var det fest hos Niklas och Kattis.
Det var kul. Fast Frida och jag var riktigt sena dit. Men vi hade ju varit på kickoff hela dagen med Sigurdgänget och var bara tvungna att åka därifrån på kvällen.

Vi hade det kul iallafall. Fast jag tror jag drack lite mycket. På morgonen efter var jag helt skakig. Det var inte roligt nånstans. Men men.

Halv nio gick vi upp.
Emil hade sovit hos mig vilket var en trevlig överaskning, fast jag misstänker att han hade hoppats få göra lite mer än vad han fick göra när vi väl kom hem.
Fast han var ju också trött!

Ken tror att jag inte gillar hans gröna skjorta. Det gör jag ju visst det! Jag tycker den är jättesnygg. den snyggaste skjorta han har!
Han gör sig säkert bara till.


Iallafall så åkte vi till Solvik tidigt på morgonen där för att repa. Eller tja... halv elva.
Då fick vi äntligen komma upp på golvet och repa lite scener på riktigt.
Jag fick köra igenom min monolog också.
Yes.

Fast det tog itne överdrivet lång tid, så när det blev de andras tur så gick jag och Frida in för att fixa lunchen. väl i köket kom jag på att jag inte har ätit ett jota (Utom nån liten macka inatt) sen i går lunch och att jag är JÄTTEHUNGRIG och JÄTTETRÖTT!
SÅ fort maten är klar tar jag min tallrik och slevar upp en monstruös portion som får mig att fundera på om jag verkligen orkar äta den. Men Men, skam den som ger sig.
Jag häller upp lite dricka och drar iväg ut i matsalen och sätter mig på en stol och ska precis ta en tugga av maten när Klingan kommer in och säger de avskyvärda orden:

"Du kan inte äta nu. Vi ska repa vår scen med Rolf."

Jag tappar hakan.
Får inte JAG äta??
Jag stirrar på honom som om han skämtat. Det gjorde han givetvis inte.
Jag lägger suckande ner gaffeln och reser mig upp och följer med honom ut för att repa.
Min mage känns tom.

SÅ NÄRA! Jag var så nära att få lite mat i mig.
Jag kommer att dö av matbrist.
Eller... tja. NU är jag nog lite ego igen.

Vi repar vår scen. Så fort vi är klara springer jag in för min stackars mat som troligen kallnat.
Frida ställde som tur var in den i micron. Jag värmer den lite och slänger i mig en macka så länge.
Sen får jag äntligen ut min tallrik ur micron och går den lilla biten till matsalen igen. Jag sätter mig och börjar äta. Ljuvliga mat.
Men inte får man nån matro för det.
Plötsligt börjar nån jävel vid borden snacka om herrtoaletten och om hur illa den luktar.
Sen brer han på mer om detta ett tag.
Jag tappar matlusten.
Suck.
Jag som var så hungrig.


Idag har för övrigt tidningen varit här. Kuriren tog kort på oss som gjorde några scener och jag och Frida surade för att vi sovit typ fyra timmar och höll på att dö av trötthet.
Inte kunde vi se speciellt bra ut heller.
WHY?
Why kan ingen berätta när sådant här bokas in???


SÅ nu finns det snart en bild på mig ute i tidningen där jag ser trött ut med halvtaskigt hår och Daniels skitstora unisexsolglasögon från förra säsongen på mig.
Man känner sig ju lyckad.

Just det Daniel, tack för lånet. Heh.

0 kommentarer:

Journalistiskt innehåll

Höga berg och djupa dalar. Här, omkring 65 mil söder om Haparanda så finns inte sånt.I Kalmar är jorden platt. Här ryms plötsligt bara skolan, och för en före detta pokerdealer så är faktumen svåra att greppa.
.
Hur gör man egentligen för att spara pengar?
Hur beter man sig som student?
Och hur i hela friden håller man sig så uppdaterad som en journalist borde vara?
//Eligin

Made by Eligin ©