Tappa rösten - min värsta mardröm

Jag trodde verkligen inte att det skulle vara så jobbigt att tappa rösten. Jag minns att jag när jag var yngre ibland önskade att rösten skulle bli trasig för att jag då skulle slippa gå till skolan. Om jag inte kan prata så kan jag ju knappast gå i skolan, eller hur?
Man kanske ska tillägga att jag gick i en musikalklass. Jag älskar att sjunga och dansa, men för att vara ärlig, ibland blev det för mycket och då behövde man en paus.

Dock så försvann aldrig rösten helt. Nu är den verkligen helt borta. Och har varit det hela dagen. Det är mitt eget fel, jag vet. Jag borde ha åkt direkt hem efter jobbet, rösten var ju redan förstörd då. Men den fungerade i alla fall. Istället träffade jag en ny kompis och gick ner på stan för att äta lite fyllemat (Fyllemat för honom, mest mat för mig faktiskt). Vi pratade nonstop i nån timme. Och när jag kom hem var jag eld och lågor för att prata med Emil.
Och idag... ja... rösten fungerade inte alls.
Jag klarade nätt och jämt av ett samtal med chefen. Nätt och jämt!! Rösten höll i princip, men den var hes och rasslig. Efter det samtalet fungerade inte rösten alls.
Allt jag får fram är väsningar.

Och nu försöker jag mest leva ett liv i tystnad. Jag kommunicerar med Emil via anteckningsblock och skype. Men det tar sån tid att skriva. Jag vill ju prata.
Inte ens min hosta har någon ton. Den är bara ihålig.
Jag hoppas så att rösten ska fungera imorgon. Men ärligt talat tvivlar jag. Det här lär ta ett par dar.

0 kommentarer:

Journalistiskt innehåll

Höga berg och djupa dalar. Här, omkring 65 mil söder om Haparanda så finns inte sånt.I Kalmar är jorden platt. Här ryms plötsligt bara skolan, och för en före detta pokerdealer så är faktumen svåra att greppa.
.
Hur gör man egentligen för att spara pengar?
Hur beter man sig som student?
Och hur i hela friden håller man sig så uppdaterad som en journalist borde vara?
//Eligin

Made by Eligin ©