Att bo med en kille, del 1

En sak är säker. Trots att jag känner mig ensam, misslyckad och trött på en och samma gång.

Jag försöker hålla mina vanor.

Det finns inte en dag (förutom på helgerna, jag är inte miss perfekt) som jag inte har gått upp någorlunda decent tid (mellan kl 7-10), duschat, sminkat mig och satt på mig kläder. Jag kollar arbetsannonser varje dag och försöker att inte stöka ner mer än det redan är.

För övrigt duschar jag A-L-L-T-I-D varje morgon. Alltid. jag har en sån där tvångsmässig grej som gör att jag måste göra det annars känner jag mig äcklig. Jag känner mig för övrigt äcklig om jag inte ser till att snygga till mig själv innan Emil kommer hem.

Idag har jag dessutom bestämt mig för att snygga till lite grann där jag bor. speciellt för att badrummet är jätteäckligt. Eller var. Jag har rengjort.

Alltihop började med att jag ville ta bort allt damm från min dator. det hade typ legat där ett halvår ändå. Sen gick det av bara farten när jag fick igång musiken.

Trots mitt arbetslösa leverne så är det så jag gör.

Försöker att inte ramla ner i träsket alldeles. Det är mitt sätt att iallafall försöka hålla mig på en inte alltför låg nivå.

Svårare vore det om jag var helt ensam.

Ja okej, på dagarna är jag ensam, men inte resten av dagarna.

Emil och jag försöker för övrigt flytta härifrån nu.

Visst känns det knäppt?
Vi har precis kommit hit, men vi tänker inte stanna.

Vi vill bort från alla galna grannar som spelar hög musik mitt i natten, som bryter av folks tvättbokningslås (I'm on to you, äckliga alkisman!), som parkerar in folks bilar för att de inte tror att de får stå där, för att vi inte hittar till den jävla vinden och för att stan är alldeles för långt bort.

Dessutom är lägenheten för stor för oss, jag menar, det ekar i mitt eget vardagsrum! Och jag hatar alla hål i väggarna överallt. För Sjutton, var den förre hyresgästen tavelfetisischt.

Eller hur det nu stavas.

Vad har hänt nu sen sist jag berättade vad som verkligen har hänt?

Tja... Emils föräldrar var ju här. Till det så städade vi lägenheten rejält. Stackars Emil förstod inte varför jag var så nojig över det.

De hade med sig sina söta hundar. Bild här bredvid på söte Fritte som tigger citronmuffins.

Hihi.

Emil har fyllt år också. Han har fått en sån där snygg smörgåsgrill från OBH nordica från chilliserien. Av mig givetvis.
Han är man han ska ha en smörgåsgrill.

Vi har också firat vår inflytt hit till sundsvall. Fast vi får väl göra om det nästa gång vi flyttar. Moet & Chandon for the winn. Givetvis hade vi inga champagneglas, osofistikerade som vi är.

Så mina glasskålar fick den stora äran. Sen drack vi upp resten av vårt förråd av malibu coconut och coca cola.

Det var gott.

Åh. vi har också varit och hälsat på familjen Melander. De bjöd på fisksoppa. Det var gott. Fick träffa mina kära sysslingar igen också. Olof satt mest vid datorn och Nils verkade vilja gå och lägga sig. Hmhm.

Jag har fått gå på teater "Svårast är det med de värdelösa". Den var fantastisk. Nu har inte jag sett teater på länge men jag älskade den. Iallafall i slutet. Jag skulle vilja krama manusförfattaren. Och regissören.

Faktiskt.

Jag vet att det finns folk som skulle vilja se hur vi bor. Jag är inte en av dom, men det är ju för att jag bor här. Jag funderar på att lägga ut en bildserie någonstans... Vet ej vart. Vi har faktiskt tagit bilder. Faktiskt.


mest när det ligger tvätt på soffbordet men den är iallafall ren och vikt!





Dessutom är det mest Emil som tagit bilderna ser det ut som och de är väldigt suddiga. Eller så är det jag men jag brukar åtminstone ta en sju bilder så att det blir rätt. Jaja.

Här är en bild från när Emils föräldrar var här som Emil tydligen tog utan min vetskap.
En liten inblick i hur vi bor. Nu ska jag dansa vidare med mitt städande. Fast Emil lär väl komma hem snart.
Då kan jag inte spela min musik på hög volym längre.
Suck. att bo med en pojke som inte gillar Winnerbäck och musikalmusik. Suck.