Livet går vidare här borta i sundsvall.
Vi letar lägenhet som aldrig förr och jag har fortfarande inget jobb.
Fan också.
Hade ett enkelt samtal med en av mina vänner.Jag ville kolla upp hur allt var.
Varför känns hela den här grejen som en deja vue för mig??
Jag känner igen tonfallen, orden och hängivenheten.
Från exakt samma sak som hände för några år sen.
jag tror väl inte att hon tänker på det.
Det är säkert annorlunda för henne.
Fick inga svar egentligen, men jag tror inte att det är det det hela handlar om.
Och jag ska inte lägga mig i.
Jag önskar att jag kunde göra det men nu är det min tur att ta ett steg tillbaka.
Jag har inget med det här att göra.
Vem kunde ana...
Vilket sorgligt slut på sagan.
Vilket sorgligt slut på sagan.
Förlåt för att jag ens skriver något.
Det är bara svårt att hålla tyst när det känns som att jag bryr mig.
Du är svår att leva utan
Jag är svår att leva med.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar