Drömmen om en ny verklighet

Så tar jag fram mitt rimlexikon igen.
Jag vet inte, men hoppas det blir bra.

Satt hemma hos Emil i ett par timmar idag och spelade lite WoW. Oh my god, jag vet. Varför spelar jag det? jag menar, jag har ju trashat det spelet något otroligt. Fast jag måste ju medge att det är rätt roligt.
Jag har en level 37 hunter med en jättesöt katt nu!! Min katt borde heta Kouwo men dum som jag är döpte jag honom till Cogo. Suck. Jag har ångrat det namnet i åratal, men jag vill ju inte byta bort min fina Cogo.

Men jag inser givetvis att jag måste skaffa ett vettigare liv.

Så jag plockade som så många gånger förut fram en massa papper inför sökningarna nästa år. Emil var föga imponerad när jag kom över med dom.
Men why? Vi ska ju söka vidare. Och vi ska hamna på samma ställe och vi SKA inte stanna i Eskilstuna.
Jag undrar vad som händer med resten av mina vänner?

Det får jag väl inte veta förän då, och troligen blir inget lika bra som jag målar upp i min lilla målarbok.

Nya vänner, nya liv och nya saker att brinna för.
Nya besvikelser, nya brister och nya sätt att börja om.

Själv är jag här. Fortfarande.

Jag gick den långa krokiga vägen hem från Emil nu ikväll. Han hade stuckit på rollspel och jag kände ingen större lust att vänta på honom i lägenheten. Då är jag hellre hemma istället.
Tiden går så mycket långsammare när jag är hemma.
Det är som om uppfattningen om tid och rum försvinner när jag är hemma hos Emil. det spelar ingen roll om han är där eller inte, men när han är där kanske tiden går lite fortare trots allt.
Imorse vaknade vi vid 10, gick upp vid 14.
Why?
Tja... ni vet. Sånt som händer.

Jag är trött på att leka bort dagarna. Så just nu längtar jag tills nästa år med tider att passa och räkningar att betala. Med utmaningar att klara och med lektioner att fördriva dagarna på.
Dåligt med pengar och en liten men söt lägenhet.
det är allt jag vill ha.