Frida tittar efter mig när jag går kvart i åtta på morgonen."Men matte, ska du åka redan?" Ser hon ut att tänka.
Stackars liten. Det kan inte vara lätt att vara ensam hela dagen med syrran när hon ändå är van att både jag och Emil, eller i alla fall jag är hemma hela tiden.
I somras var jag bara borta korta stunder, några timmar på sin höjd. Nu är jag borta från åtta ändå till fem på eftermiddagen. Emil åker vid tre så katterna blir ju inte lämnade ensamma mer än två timmar, men det känns ändå elakt att bara åka iväg när de vet att jag brukar stanna med dem.
Fast det får de tyvärr vänja sig vid, så är det ju. Skolan tar väldigt mycket tid, och oavsett vilken kurs jag går så kommer jag att vara borta större delen av dagen. Och om Emil börjar jobba dag så blir det ännu värre. Då blir de ensamma 8-9 timmar per dag.
Det är inte lätt att vara en liten katt som behöver uppmärksamhet.
bilden är tagen av min syster, Frida. Motivet är katten Frida. Det är inte lätt med namn.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar