Funderingar om jämställdhet

Den feministiska sidan av mig gör ibland mer eller mindre engagerade utspel.

Vad fan handlar det om, varför får jag mindre betalt bara för att jag är kvinna?

Samtidigt skrattar jag halvengagerat när feministiskt initiativ bränner 100 000 kronor (Ge pengarna till mig istället!) för att tydliggöra skillnaderna mellan lönerna.

Vem ska det hjälpa liksom?

Fast det kanske det gör.

Jag avskyr faktumet att min manliga kollega ska kunna tjäna tusenlappar mer än mig, enbart grundat på sitt kön.
Fast... vad beror det på?

Är det för att jag är kvinna, eller är det för att han är bättre på att förhandla?

Det finns yrken där kvinnor i snitt tjänar mer än män. Fast... då pratar vi om hundralappar. En skådespelande kvinna tjänar i snitt ca 400 kronor mer än sin manliga kollega (I Sverige visserligen, och det handlar väl om fast anställda? Det framgår nämligen inte), medan en manlig värdepappermäklare tjänar hela 23 000 kronor mer i månaden än en kvinnlig sådan.

Skillnaderna är ju påtagliga.

Det måste ju finnas en anledning någonstans, och för att vara ärlig så vill jag inte riktigt tro att det handlar om dålig jämställdhet.

Vi lever väl i världens mest jämställda land?

Hur ser det då ut i resten av världen?

För att gå till ett totalt orelaterat ämne. Eller nej förresten, det är inte orelaterat. Det är i högsta grad relaterat. I år är det 89 år sedan kvinnor fick rösträtt i Sverige. Ett stort steg för jämställdheten.

Så idag bestämde jag mig för att äntligen ta mig till en röstlokal nära mig (även om biblioteket är närmare). Skönt att slippa köerna på valdagen.

Förtidsröstning är ett fantastiskt påhitt.