En mörk kväll kan man se saker i skuggorna

Om jag kunde drömma...
Så skulle jag inte behöva allt det här.

Sitter i mitt rum nu, har just kommit tillbaka från några timmars körning i torshälla för att lämna av en dator och tanka och handla mjölk. Det var kul. Sitter nu och njuter av mitt nyinköpta glas med tropicanamandarinjuice. Gott.

Att köra bil ensam så här på kvällen är ganska läskigt ibland.
En helt annan grej än att ha någon bredvid sig. Jag brukar visserligen sjunga med i Winnerbäcklåtarna som spelas ur högtalarna men ändå.
Jag körde förbi östra torget i jakt på sällskap tror jag. När jag såg Fredrik (en gammal skolkompis från gökstenstiden) gå över bron kände jag mig plötsligt lite ensam där i bilen. Så jag körde upp mot konsum (jag skulle ju ändå dit) och såg efter om han kanske hade lämnat av nån kompis som jag kände vid bussen. Det hade han inte. Så jag fick glatt köra vidare ner mot hemköp (eftersson konsum var stängt) och parkera där för att sen kunna gå in och köpa den där mjölken som mina föräldrar så hett åtrådde.
Hehe.
Jag köpte mig också ett paket juice till mig själv att ha på övervåningen, men det är min hemlighet.

Shhh!

När jag sen vände tillbaka mot staden jag kallar mitt hem så märkte jag att det blivit ganska mörkt. Jag kunde inte se växelspaken, men vad spelar det för roll egentligen, jag vet ju var den sitter.
Ja, det var bara mörkt.
Jag körde förbi tuna park och körde genom den lilla rondellen borta vid tunavallen. Där ser jag plötsligt ett bekant ansikte.
Eller jag känner honom inte, och han känner fan inte mig.
Men de där dreadsen missar man inte.
Och visst, några metrar därifrån ser man det välkända fyllot med sin fyllekompis som en gång var en riktigt duktig skådespelare. Han som jag en gång tyckte var duktig.
Men inte längre. Han har liksom det välkända fyllot blivit förstörd med tiden.
Kanske har de lyckats dra med en av mina vänners forna hångelkompis?

Det verkar så. Men jag behöver inte bry mig. Så jag kör vidare, jag tror inte ens de såg att det var jag som körde. Eller så gjorde de det.
Men jag tänkte fan inte stanna.