En strimma av ljus

Söndagen den 20/8 ville inte lägga ut det då, vet faktiskt inte varför. Kunde kanske inte.

Jag hör syster yster spela "forever young" i sitt rum nedanför mitt. Jag funderar på varför jag inte går ner och sjunger med. Iallafall sitter där ett tag. Jag skulle vilja det. Men jag vet inte om jag borde. Ibland får jag känslan att det inte är rätt tillfälle.
Vad det var hon menade i telefon igår får jag väl aldrig veta.
Det spelar ingen roll.
Mitt rum ska verkligen bli urplockat imorrn. Och jag känner ingen större saknad för det. ett rum är ändå bara ett rum. Jag ska bo i lägenheten bredvid istället, där kommer jag kunna låsa ordentligt och laga mat och ibland få känna mig som att jag hör hemma där.
Hoppas jag.

Jag vill åka till markaryd och hälsa på Line. Jag saknar karlstad nu och alla mina klasskompisar där. Jag undrar om jag kommer att kunna känna den där klasskänslan nu när jag börjar högskolan. Troligen inte.
Jag undrar också varför jag inte är på väg till London eller new York eller skåne eller vart som helst...

Varför jag inte ska nånstans.
Varför jag stannar här.
Egentligen kanske jag har svaret.
Men jag vet inte än.

Jag undrar hur det här halvåret kommer att bli. Det kommer säkert inte att bli underbart. Det kommer säkert inte att bli fantastiskt. Men jag kommer inte att behöva gå igenom det ensam.
Däremot kommer det att kännas ensamt ibland.

Igår var en härlig dag förresten. Jag fick träffa min älsklings syskon och äta kräftor med hans familj, sen åkte vi vidare till en av Emils vänner som också hade kräftskiva.
Jag kände inte en kotte. Men det var kul ändå. Fem cider och två-tre shottar senare var det dags att ge sig neråt stan tyckte alla, och Emil, som varit inte alls särskilt glad åt att gå ner på stan var plötsligt väldigt på idén. Vi åkte i en pickup eller nåt ner på stan, och sen tog vi oss bort med tivolidelen och åkte lite karusell. Det var riktigt kul.
Lite senare, när Emil hade vunnit ett gäng boxningshandskar (Ja, jag vet inte, boys will be boys som det heter” så tog vi en taxi tillbaka till Hällby.
Jag är så glad varje gång jag vaknar upp där.
På nåt sätt känns det så bra att vakna upp vid hans sida.

Ja just det, jag är upp över öronen kär. Bara så ni vet. Kärare än nånsin förut.

Jag upptäckte förresten att det på bloggportalen står att jag skriver under spalten ”Singelliv”. Vi kanske alla kan skriva under på att jag kanske inte borde skriva där.

(Som Daniel brukar säga, man ska inte vara medlem på Helgon om man inte uppfyller kriterierna. Och så ska man fan inte vara medlem på QX om man inte är homo/bi/transa eller experimentell. Haha, Daniel. Du är rolig du.)

Har bara glömt bort det. Ska ändra det alltså.