Så många saker som hänt.

Vaknade stel och fortfarande trött i min sköna säng som jag blivit avvand från på ett par veckor. Emils säng är ju så otroligt hård!
Men inatt sov jag hemma av ingen anledning alls. Var bara skönt att vara hemma lite.
Tänkte sova här inatt också, det är så skönt att vara hemma när snön är här.

jag är oerhört trött på mitt ickestuderande och ickejobbande liv för tillfället.
Varför finns det inget jobb för någon som jag?
Eller snarare, varför tar jag mig inte tid till att fixa något?
Det måste ju finnas massor av jobb där ute.

Suck.
Idag har höjdpunkten på dagen varit att jag organiserade mitt smyckesskrin.
Så mycket finare. Och jag har hittat gamla halsband jag inte använt på år.
Eller länge iallafall.

Ja, så träffade jag Emil också några timmar innan han stack till jobbet.
Bjöd honom på lunch på Ming Palace, kinarestaurangen som ligger precis vid busshållplatsen, typ mitt emot E-kuriren och bredvid Spicy hot.
Jag förstår mig inte på Ming egentligen, de har konstig sås i sin mat!
Och nog för att de har trevlig personal som bjuder på det mesta (De näst intill tvingar en att äta massor av glass och kaffe till efterätt, och kräver ingen betalning för det, de är bara... trevliga.)

Men varje gång jag går dit får jag för mig att de har spottat i såsen.
Men det är väl bara inbillning.
De har god mintchoklad till kaffet iallafall.
Och det är Emils favoritställe.
Äh. Jag föredrar Spicy hot.
Eller Thai classic. Eller Waynes coffeé.

Hmm... skrev inte jag en liten recension på bra cafeér i stan en gång?
Japp. det gjorde jag. hittade det precis i min kära svarta lilla bok där jag skriver upp allehanda händelser.
Och tydligen lägger konstiga papper i.
Nåväl.

Okej! Till alla er där ute som gillar cafeér.

Ett café för pluggande:
Åhléns café. Det är lugnt och avskilt. En juvel mitt i staden. Minus för öppettiderna, men what the hell. Du kan sitta där i timmar och knapra kandisocker. Det är gratis. tror jag iallafall.

Ett café för allt:
Wayne's coffeé. Finns det något bättre ställe i stan? Lite dyrt kanske, men vem bryr sig? Dessutom var det där Daniel, Frida och jag såg Heta Bartendern för typ tredje gången i våra liv. Sen slutade han jobba där, så det finns ingen snygg kille kvar där längre. Kanske börjar nån.

Ett café för sent kaffe.
Java. Inklämt i den lilla passagen vid Hyttan ligger detta faktiskt väldigt trevliga ställe som alltid alltid alltid är tomt. Jag förstår inte. Det är till och med billigt och har helt underbara soffor. Dessutom har det öppet länge på kvällarna. Människor i stan borde uppskatta detta ställe.

Ja, det var väl det.
Måste börja leta caféer i stan.
Och restauranger. Det måste väl finnas fler än de jag alltid går till?

Undrar om man skulle ta och snygga till tyglådan. Det borde jag faktiskt göra. Den är rätt hemsk och det är ju inte som om jag har något annat för mig.
Kanske skulle ta upp syandet igen?
Eller skaffa ett jobb.
Eller så kan jag ju alltid sälja allt jag har.
Det vore skönt.
Ska sälja lite skräpiga studieböcker ja.
Lika bra.

Oh, sa jag det, att vi fick rollerna som Hermia och Helena i en midsommarnattsdröm? Helt underbart egentligen. Jag tänkte ett tag på det där. Allt som hänt i mitt liv (eller det mesta) har att göra med Sigurdföreningen.

Utan Sigurdföreningen hade vi aldrig blivit vänner med Sissela som tog in Annelie i våra liv, Utan Sigurdföreningen ingen Kattis. Och hade vi inte känt Sissela, Kattis och Annelie så hade inte jag blivit introducerad för Emil och då hade vi aldrig blivit tillsammans. Och utan Sigurdföreningen hade vi inte lärt känna Jimmy och på det viset inte Kim, och hade vi inte gjort det så hade vi troligen aldrig träffat Johan och Pierre och jag hade aldrig sagt till Kim att Frida tyckte Pierre var snygg och Kim hade aldrig fört det vidare till Pierre, så Frida och Pierre hade aldrig blivit tillsammans.
Det är så många länkar till mitt liv i den där föreningen som gjort mitt liv till vad det är. Jag hade inte blivit kär för första gången (eller det hade jag väl, men inte i samma person... hmm.. kanske lika bra.), jag hade aldrig fått utveckla mitt skådespeleri på samma sätt och skaffat de vänner jag har. Så mycket av mitt liv hänger på att jag en gång för 6 år sen bad mamma att ringa upp den där föreningen det stod om i tidningen. Två år senare stod jag med en huvudroll, och nu, sex år senare, två huvudroller på nacken och en som ska göras i sommar. Tillåt mig skratta. Haha.

Ibland är livet ändå fantastiskt.