2007, glad att bli av med dig!

2007, vad har jag att säga om 2007?
Inte mycket gott faktiskt. Den enda gången jag såg något ljus det här året var mot slutet av det, så jag är rätt glad att vi är på väg mot 2008.
Hur började det hela?

Jo, jag firade nyår i Kens och Emils lägenhet, vi lagade lax och åt tillsammans med Sanna som var här och hälsade på och skulle fira nyår med oss.

Tack för allt Sanna, synd att vi inte ska fira tillsammans i år också!

Nästa gång får jag åka till dig!

Nyåret rann iväg och jag kände att det skulle bli ett fantastiskt år. Fan så fel jag hade.
Jag skrev den sista tentan inte alls långt efteråt, och gick tillslut ut i livet som fri och känslan av att jag kunde göra vad jag ville infann sig. Nu började det riktigt jobbiga, nu var jag ju ändå tvungen att söka jobb. Som tur var ringde mitt eventbolag upp mig och bad mig göra reklam för en välkänd dryck en gång i veckan i olika städer. Fick hyrbil varje vecka och träffa en massa roliga människor. Bäst var det i den där lilla orten utanför Karlstad som jag har glömt bort vad den heter, men men. Det var kul och vi lyckades sälja riktigt mycket, trots att det bara var en liten liten butik in the middle of no where.
Jag fick mer jobb, åkte runt i sverige och promotade andra drycker, men för det mesta gjorde det mig bara trött när jag ständigt var på resa, 5 dagar i veckan var jag ju ute i en skåpbil och åkte runt i halva sverige. Jag besökte ett gäng värdelösa hotell, och en del som var helt okej. Men mest kändes det bara tomt faktiskt.
Sommaren kom och jag började jobba på festival som medarbetare och sålde glass. Åker till Båstad med lila hår och jobbar standby 24 timmar i sträck och kör sen bil en halvtimme till
hotellet i typ… helsingör? Suck, vad heter staden som har båten som tar en till danmark?
Det var riktigt kul då och då, med vip-pass, svenska halvkändisar med divalater, alltid få gå före i kön, skrikande småbarn som ville ha Dannys autograf.
Sommarens höjdpunkt som borde varit teatern med ”En midsommarnattsdröm” kändes bara fel, teatern var inte längre min passion, så jag bara längtade tills det skulle vara färdigt och jag kunde börja jobba igen. Emil och jag firade ett år tillsammans under dessa veckor också. Strax därefter köpte vi bil ihop och åkte upp till Sundsvall för att hitta en lägenhet. En besvikelse tyvärr, då vi upptäckte att lägenheten var värdelös, liten, ful och långt borta.

I Umeå ringde sen skolan jag skulle börja på i Sundsvall upp mig och berättade att det inte skulle bli någon skola för mig till hösten eftersom linjen lagt ner.
Tack Sundsvall! Vad skulle jag göra nu?
Jo, det undrade jag verkligen. Dagarna på jobbet flöt iväg och Emil och jag diskuterade vår eventuella flytt ett tag till innan vi till slut bestämde oss för att åka upp ändå.

Mitt sista arbetspass kom vilket ironiskt nog var lagt i Göteborg, och här skaffade jag mig autografer från Magnus Carlsson och Martin Stenmark för Fridas skull. Första gången jag vågat göra något sådant, men det var lite kul. VIP-pass ni vet.

Så kom dagen som Emil och jag skulle flytta upp, och med fullpackad bil åkte vi en fem timmar lång resa till vår nya stad, Sundsvall.
Vår lägenhet var stor men alldeles för långt bort, men det orkade vi inte bry oss om mer än nödvändigt.
Mina dagar i arbetslöshet började, och det var jobbigt nog. Dagar kom utan något som helst att göra som fick mig att klättra på väggarna.
Tillslut släpade jag mig iväg till arbetsförmedlingen där jag fick sämsta möjliga mottagande. När de tillslut kunde ge mig ett vettigt möte med en handläggare så var även det skit, eftersom hon absolut inte förstod vad jag ville utan ville enbart få mig att söka butiksjobb eftersom det var det jag hade erfarenhet från. Att jag ville in vid teatern och till och med hade skaffat praktik på teatern rörde henne inte i ryggen. Jobba skulle jag göra och fort skulle det gå.

I början av December fick jag äntligen napp på ett jobb som skulle bli vändningen för mig. Det var då jag blev anställd som dealer på kasinot i stan och det var plötsligt då jag förstod att allt inte var värdelöst i mitt liv.
Vi sa upp lägenheten och jag såg äntligen att vi kunde få ordning på livet.
Jag lärde mig spela poker, och även om mitt första pass var riktigt nervöst, så kände jag att jag hittat något jag ville fortsätta med.

Minnesvärda stunder detta år:

Den där gången utanför uppsala på nån folkhögskola däromkring. Jag skjutsade Frida till nån konsert och stannade över natten då jag fick bo i en gympasal och trängas med Daniel och Frida på Pierres luftmadrass. Det var kul att få känna sig som en del av gänget igen.

Dagen då Zoltan flyttade upp till oss i Sundsvall var kanske inte den underbaraste dagen, men dagarna som kom med honom i lägenheten var jätteroliga. Skönt att få ha en katt i närheten igen. Tyvärr kommer han inte följa med oss upp igen då vi är rädda om hans hälsa.

Att få fira ett år tillsammans med sin fine pojkvän var i alla fall något som var speciellt för mig, då jag aldrig varit i ett så långt förhållande förut.

Dagen vi kom till lägenheten i Sundsvall, även om den inte var allt vi drömt om så var den vår.

Dagen då jag blev uppringd och fick mitt jobb på kasinot var för bra för att beskriva.

Vad ska jag göra under året som kommer?

Jag ska verkligen lägga ner massor med tid på att bli bäst på mitt jobb och lära mig så mycket nytt som möjligt. Om det går ska jag sen försöka bli förflyttad till Stockholm och jobba där för att komma närmare hemma och få det lättare till att behålla kontakten med vännerna.

Jag ska lägga ner tid på teatern och ta reda på om jag verkligen vill bli regissör.


Det var nog det. Tack för allt. Hoppas vi ses i vimlet under nyårsnatten. Om inte så önskar jag er alla ett gott nytt år.

Vi ses väl. Klart vi gör. Vi ses alltid.