Att bo med en kille, del 2

Jag måste säga att det är en del annorlunda från att bo med sin syster.
Eller med ett gäng galningar i ett hus mitt ute i ödemarken.
Jag har gjort både och, faktiskt.

Fast det värsta var nog det sista.
Det värsta som kunde hända när man bodde med Frida var att man blev så arg och förbannad att man skrek och sprang in på sitt rum för att man skulle få slippa varandra ett tag.
På Geijerskolan i huset så kunde det uppstå intriger, problem, diskberg och liknande saker.
Så okej, det är väl likadant kanske.
Jag kommer ihåg en gång när det blev så stökigt i vår lägenhet att man fick vada fram för att komma någonstans. En av dom gångerna så hände det sig att det kom en reparatör på besök. För att stänga av vår kabelteve. Han hade nycket till lägenheten, så det var ingen idé att inte öppna.
Fan. Då var det stökigt minns jag.
Vi åt lasagne den gången. Det var innan mina vegetariandagar.

Att bo med Emil är faktiskt nästan befriande faktiskt.
Martin hävdar att han har tränat upp Emil så jag ska minsann vara glad för att Emil inte är en slusk som inte kan någonting och inte förstår sig på tjejer.
Jojo.
Han kan till och med stå ut med alla mina märkliga egenheter. Jag gillar frysta saker exempelvis. Jag gillar att stoppa allt sorts godis, vindruvor, bananer, kanelbullar, allt sött helt enkelt i frysen. Det blir ju kallt och stenhårt och det är så jag vill ha det. Emil suckar varje gång jag gör så och kallar mig för knäpp. Men han accepterar det. Han kan till och med tänka sig att äta det med mig ibland.
Fantastiskt.

Emil gillar sena kvällar. Han är en nattmänniska, som gärna sitter uppe och spelar halva nätterna. Det får han inte, eftersom han ska upp tidigt, och eftersom jag helst inte vill gå och lägga mig ensam. It's a chickthink, I guess.
Eller njae, men jag vet att han ska upp tidigt och vill inte att han ska vara trött.
Själv är jag mycket mer nattpigg, men det försöker jag att inte visa för ofta.
Jag vill ju sova ändå, fast jag är sällan speciellt trött när jag går och lägger mig. Knäppt.
SUck. disken står i drivor. Måste jag fixa det igen? Hoppas inte.
Jag orkar verkligen inte.
Nej, nu ska jag gå och borsta tänderna.

0 kommentarer:

Journalistiskt innehåll

Höga berg och djupa dalar. Här, omkring 65 mil söder om Haparanda så finns inte sånt.I Kalmar är jorden platt. Här ryms plötsligt bara skolan, och för en före detta pokerdealer så är faktumen svåra att greppa.
.
Hur gör man egentligen för att spara pengar?
Hur beter man sig som student?
Och hur i hela friden håller man sig så uppdaterad som en journalist borde vara?
//Eligin

Made by Eligin ©