Jobbet gick bra och det var bland det roligaste jag gjort sen jag började jobba här.
Sen vinkade jag hejdå till mina jobbarkompisar på tåget, missade en trevlig förstaklassresa hem till sundsvall med dom och satte mig istället på tåget mot E-tuna efter att jag spenderat sisådär en timma på att hitta ett förvaringsskåp åt min väska. Men hela sverige skulle tydligen mellanlanda i Stockholm just denna dag och ville också använda skåpen.
Och dom hann först.
Givetvis.
Så istället gick jag till biljettautomaterna och beställde en biljett. Jag fick också hjälpa en utlänning som inte kunde engelska. Dessutom skulle hans tåg gå om fem minuter. Det var dömt
att misslyckas. Men jag är duktig och fixade hans biljett.Han skulle till södertälje för övrigt.Men jag skulle till Eskilstuna.
Och det var skönt att komma hem. Trots att ingen var där. Och jag fick vänta 7 timmar på att Emil skulle komma fram. Och det gjorde jag genom att ligga och titta på ofärdiga avsnitt av SpinCity.
Menmen.
Dagen efter drog jag med mig Emil på skoshopping.
Jag hade ju nämligen lyckats vinna lite pengar på Poker och tyckte att jag hade gjort mig förtjänt av ett par snygga Wow-skor. (Ett par skor som man säger "WOW!" åt när man ser dom) Jag hittade faktiskt ett par åt det hållet (Ja, hur lätt är det att hitta ett par såna skor?), som jag älskade.
Problemet var att min ena fot hade svullnat upp endel.
Och nu kommer historien jag berättat för alla jag träffat den senaste veckan. Om killen med den bortopererade fotknölen.
Jag satt nämligen och provade de här skorna, och upptäckte till min förtret att ena skon var för liten. Jag tar av mig dom, varpå butikskillen kommer fram och frågar hur det gick med skorna.
- "Jodå, den ena passade," säger jag.
Och helt ur ingenting utbrister killen detta!- "Jaha! jag lade märkte till att du hade stora fotknölar, jag hade också det, så jag fick operera bort dom..."
Och nu tar killen av sig skorna och visar ett gigantiskt ärr över halva foten. Jag känner mig givetvis lite förolämpad över detta påhopp, (Vadå, är mina fotknölar stora? Jag kan ta att mina fötter är stora, men mina fotknölar??) och säger åt killen att det faktiskt inte är den foten han syftat på som är problemet, och upplyser honom om att mina fötter är olika stora.
- "Verkligen?" (Han tror inte på att det inte är min högra fotknöl som är problemet) "Jaha! Min flickvän har också olika storlekar, hon har 35 och 36 på sina fötter."
jaha. Där ser man. Intressant. Och jag var givetvis säker på att den här killen var gay. Och det är han säkert. Vilken kille bryr sig om att operera fotknölarna för att passa bättre i skor?
(Okej, mamma berättade att det är ett problem för många och att det är en sjukdom, som givetvis går i min släkt, och att jag säkerligen kommer få det. Yay!)
Jaha, det var den dagen. Och jag köpte faktiskt skorna ändå till slut. För de passade faktiskt, så fort svullnaden gått ner så köpte jag dom i göteborg istället tillsammans med min syster.
Emil och jag åkte nämligen till götet i onsdags för att hälsa på henne och Pierre.
Det var jättekul, vi spelade spel och gick på stan, fast mest låg jag på Fridas och Pierres säng och hade ont i magen.
Det var mindre roligt. Det höll i sig i flera dagar, så pass att jag till slut uppsökte en doktor. Och jag hatar doktorer. Och den här doktorn var inget undantag.
(Det är som om de inte bryr sig om sina patienter längre!Varför lyckas jag alltid hitta de otrevligaste doktorerna?)
Jag fick sjukanmäla mig på jobbet, och nu ligger jag här och har inget att göra. Jag saknar jobbet nu. Jag hoppas litegrann att de ringer i veckan. Typ imorgon. Det vore trevligt.
Jag har tyvärr också kommit på att jag inte kan dricka mjölk längre. Jag köpte nämligen en god soppa som jag har ätit många gånger förut, men de gånger jag försökt äta den nu har jag känt mig illamående. Det kanske inte betyder något, men just nu tänker jag inte äta mer mjölk. Tur att jag köpte mjölkfri matlagningsgrädde.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar