Så mycket skit - och det är inte bara kattskrället

Det är så mycket skit just nu, fast primärt är det bilen.

Oj, slänger jag mig med såna uttryck, undrar ni?

Jo.

Så går det när man läser sin första riktigt vetenskapligt inriktade kurs. Och jag är inte så speciellt glad i det. Jag älskar att skriva, men när det handlar om grupparbetesrapporter och analysuppgifter så blir jag lite ledsen. Men visst, det ska väl göras det också. Jag tar det med ro.

Kanske får jag tid att sova något i den här kursen.

Man vet ju aldrig.

Hmm, om man skulle ta och sammankoppla detta med rubriken. Kattskrället liksom, vad är det frågan om? Jo, söta lilla katten Frida hade en incident imorse som jag tack och lov missade. Men som tur var var i alla fall Emil hemma. Han beskriver det i mer detalj här.

Så hon är en skitkatt.

Fast jag gillar henne ändå. Mest för att jag inte var hemma. Fast Frida är nog inte så glad i Emil längre.

Då var det dags igen...

Känner mig som vanligt lite lagom taggad inför film och tv-kursen som startar imorgon, men vad fan. Jag har ju klarat allt annat, det ska väl gå det här också. Men ibland önskar jag ändå att jag hade valt en utbildning som inte var så inriktad på övriga medier än skrivande.

Jag vill jobba inom webb och tidning, inte tv eller radio.

Men det är ju en aning fel påtänkt. Fast å andra sidan så har jag ju rätt att välja min egen inriktning och då borde jag kunna ändra något. I alla fall det som jag inte kommer att få användning för.

Fast å andra sidan.

Igen.

Det är ju alltid bra att ha en kunskap. Webbtv någon? Då kanske det är bra att ha de meriter

som jag kommer att få.

Kan jag hantera en filmkamera så kanske jag hamnar före någon som inte har den färdigheten.

Jag får se det så.

Men ändå... Jag kommer för alltid att sörja den förra kursen, med tidningsredigering och personporträtt. Jag älskar att göra personporträtt, och jag älskar att redigera.

Får jag bara pyssla med skrivande journalistik så är jag lycklig. Sen måste jag få tycka att det är svårt också, annars tappar jag intresset.

På fredag åker jag och Emil på en kort resa hemåt för att spendera lite tid med föräldrar och vänner. Ska även klämma in hälsomässan i Stockholm då.

Och katterna, de följer med. Känns jättekonstigt att ta med dem för en så kort resa, det känns liksom nästan inte okej att köra med dem i 35 mil. Fast på något plan tror jag att det kommer att göra dem gott. Jag tror att de är redo för det nu. Så nu ska jag bara hitta en bra klöspelare att ta med så de inte börjar klösa på föräldrarnas möbler.

Gud vad avundsjuk jag är på Freja när jag ser den där bilden förresten. Jag vill också ligga på en molnliknande filt och bara gilla läget.

Hejdå tidningsredigeringskurs, det har varit kul!

Jaha.

Då börjar den här kursen närma sig sitt slut. Jag kommer verkligen att sakna den. Det här måste ju verkligen vara den bästa kursen vi har haft.

Jag har haft jättekul, och lärt mig precis det jag ville lära mig.

Det är kanske sånt här man ska satsa på i framtiden, får jag sitta med en dator och ett indesignfönster framför mig så är jag lycklig. Redigering är nog grejen helt enkelt.

Mitt personporträtt är också nästan klart. Jag har frilagt en massa träfåglar (vettar heter det visst) och penslar och sånt, men valde tillslut att bara ha en träfågel med. Så viktiga är de inte precis till historien så det är mycket möjligt att folket som ska kritisera mig tänker säga just det.

Kill your darlings, Elin!

Jaja. Men jag tänker ha med dem. Det är väl lika bra att man får något att anmärka på. Den här ankan som syns ovan fick dock inte vara med. Min lärare tyckte att den var vänd åt fel håll. Jag som hade kämpat så med att frilägga den (ja okej, inte så länge).

Kattklocka!

Kan ju tillägga att om det är någon som tänkte köpa en julklapp till mig så är den här klockan ett hett tips!

Katter och internet på samma gång!

Den är ju som gjord för mig!

Den till och med matchar min väggdekoration som för övrigt föreställer ett snabelA (@). Här nedan kan man läsa mer om den fina klockan.

http://www.whatonearthcatalog.com/whatonearth/Whats-New_1AA/To-Decorate_1BD/Item_C-Clock_CE8776_ps_cti-1BD.html

sådärja

Då var vi på väg hem då. Emil kör. Han gav upp jobbet nu som tur var. Fast egentligen spelade det ingen roll för jag hade antagligen åkt hem utan honom annars ändå. Jag köpte glögg förresten. Det bästa med julen är att det äntligen finns glögg att köpa igen.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Emil the worker

Emil, min käre sambo jobbar och sliter på ICA. Fast Nu säger han att han tänker åka hem.

Bara för att jag kom, säkert.

Published with Blogger-droid v1.6.3

gå, gå, går

Är nu på väg till ICA där min kära lilla bil står helt ensam. Ska köpa en glass också och säga hej till min jobbande sambo.

Jag vill ha en ny bil. En gul. Men det vill inte han. Varför kan man undra. Vem vill inte ha en bil som folk slår varann och ropar "gul bil!" åt? Det är ju ingen som ropar "röd bil!" åt min precis...

Published with Blogger-droid v1.6.3

8 timmar senare

Sådärja, alla featureuppslagen är nu genomtittade och ivägskickade. Nu har jag bara det värsta kvar. Nämligen personporträttet. Och jag har givetvis inga idéer. Så jag får väl starta där helt enkelt. Naken med min penna och det så kallade ögat för form och design som jag så gärna vill tro att jag har. Nåväl.
Nu har jag tagit mitt pick och pack och lämnat skolan för dagen. Jag var där redan 07.30 imorse vilket visserligen var skönt då det var så tomt, men som också lämnade mig med en så ofantligt stor lust att lägga mig och sova på tangentbordet. Och det kunde jag ju inte. Folk hade stirrat på mig då.
Så nu går jag här på norra vägen.
Ingen cykel har jag för den lämnade jag hemma. Hade ju egentligen tänkt lämna skolan för bra många timmar sen, typ vid lunch så jag kunde få slippa betala 70 kronor för en liten torskbit med potatis.
Men livet funkar inte alltid så.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Vaken, efter fem timmar.

Inatt ställdes klockan tillbaka en timme, vilket gjorde att jag fick en hel timmes extra sömn. Fast det finns fick jag inte efterssom det ack så söta kattskrället Freja hoppade upp i sängen och trängde ut mig mot kanten. Hur något så litet kan tränga ut mig vet jag inte, men det gjorde hon i alla fall. Så jag kliade henne i nacken och gick upp för att ge dem mat. Det var ju ändå dags för det. Undrar om hon kommer att göra så här igen för att få mat? Det är ju inte omojligt.

Igår jobbade jag några timmar och det var ändå lite kul. Många utklädda människor som dansade runt. Då är det fantastiskt roligt att bara sitta och titta på alla kostymer. Ingen var väl jätteoriginell men ändå.ok, nu ska jag göra mig iordning för dagen. Ursäkta för märkligt inlägg som antagligen inte är så bra redigerat. Att skriva från mobilen är rätt värdelöst.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Vit fäll och katter

Ojdå de här söta bilderna la jag upp på fel blogg. Skulle använda dem på en annan sida. Nåväl. De här fina bilderna har min syster Frida tagit, och visst är de söta mina små katter när de ligger i den vita fällen från Ikea?

Elins bitterheter

Det mest irriterande man kan råka ut för när Foto: Scanpix

man cyklar hem en halvsen kväll från skolan är att råka cykla ikapp ett par cyklande småtjejer som täcker upp hela vägen.

Man cyklar långsammare om man cyklar i grupp, visste ni det?

Och det värsta av allt är att när man försöker cykla förbi dem sådär lite smidigt men tyst så märker de inte av en för de pratar så mycket!

Så jag hängde efter dem i vad som kändes som en evighet (Ja det här hände givetvis mig) och försökte då och då göra halvhjärtade försök att ta mig förbi.

Försöken lyckades inte. Istället lyckades jag på nåt jäkla vis hamna i mitten av gruppen, vilket ledde till att jag såg ut som att jag var en del av den fnissande tjejgruppen.

En annan cyklist som jag cyklat förbi tidigare hann också ikapp eftersom den här gruppen cyklade så otroligt långsamt.

Jag kände hans ögon i nacken. Nu skrattade han säkert inombords när han såg mig fastkilad mellan fyra kacklande småtjejer. Eller så trodde han att jag var en av dem.

Fast det vore ju ännu värre.

Nu ska praktikfunderingarna förintas!

Jag ska fixa en praktikplats.

Men jag vet inte var.

Det är mitt största problem faktiskt. Jag vet verkligen inte vart jag ska vända mig. Endera är det facktidningsbranschen eller så är det dagstidningsbranschen.

Men vart ska jag åka?

Jag kan antingen åka hem och be snällt på Eskilstunakuriren, det skulle visserligen vara roligt för jag tycker verkligen att de skriver bra och intressant, Och det har jag tyckt i alla år som jag har bläddrat i den hemma hos mamma och pappa. Men å andra sidan så skulle det ju vara fantastiskt att praktisera på ett mode eller hälsomagasin. Eller inredning kanske.

Eller poker.

Ja det är verkligen inte lätt.

Så idag bestämde jag mig för att åka ner till närmaste pressbyrå och köpa lite tidningar som jag normalt inte läser men som jag är intresserad av.

Får se vart det leder.

Sturköreportage in progress and done

Texten till reportaget är så gott som klar. Jo jag vet, som vanligt så tar jag extremt lång tid på mig.

Det är typiskt. Jag gör alltid så. Fast den här gången hade jag faktiskt skrivit direkt efter att jag gjorde intervjun. Satt en timme i bilen och fick ner 4000 tecken. Bra tecken också. Det är fantastiskt vad mycket bättre man är när man just har gjort en intervju.

Idag skrev jag ihop texten. Det var inte så svårt, eftersom jag hade grundstommen klar för mig. Men formuleringarna i min första text var så mycket bättre än när jag försökte skriva idag.

Jaja, det blir bättre.

Jag har lärt mig en läxa från förr. Det är helt klart enklare att skriva direkt. Och jag får tacka min lyckliga stjärna att jag skrev de där 4000 tecknen direkt. För de 2000 tecknen jag skrev nu var inte lika bra.

Men det är okej. Jag fixar till det ännu bättre imorrn och sen skickar jag in det.

Allt går enligt planerna.

Jag behöver inte ens sitta och göra tidningsredigering imorrn.

Fast det gör jag nog ändå.

Nu väntar att välja bilder till reportaget. Jag har lite svårt för att göra det. Bilderna är inte jättebra. Jag har ett par stycken som fungerar, men jag borde ha använt manuellt fokus. Kanske går de att fixa. Jag hoppas det.

Bilderna är från Sturkö och de har min kära syster tagit som var så snäll och följde med mig på min intervju. Med på resan var också hennes pojkvän Pierre och min käre följeslagare Emil.

Och det fina huset är Thornbergs hus på kullen, där jag har spenderat större delen av mina somrar. Sturkö är fantastiskt vackert.

Funderar

Jag sitter här hemma och gör mest ingenting medan jag funderar på om jag ska åka till skolan eller inte. Eget ansvar kallas det.

Varför inte då bestämma att jag ska ta en ledig dag?

Fast... det vore nog dumt. Det är lika bra att jag åker in dit.

Vad ska jag göra här liksom? Sitta och titta på datorskärmen?

Eller skriva reportage kanske. Det skulle ju visserligen vara genomtänkt. Jag vet inte ens vad jag ska göra i skolan. Fast då vore det nog en bra idé att åka dit.

Ny telefon... yay...

Som några få utvalda vet så har jag länge irriterat mig på min telefon. Först vägrade den att sluta ladda ner ofantliga mängder internetdata på kort tid, sen så vägrade den att ansluta till ett mobilt nätverk överhuvudtaget.

Jag är minst sagt frustrerad eftersom jag gärna vill kunna använda internet när jag går i skogen. Vilket jag sällan gör, men nån gång händer det och då står jag där utan gps och utan karta mitt ute i ingenstans och vad ska jag göra då?

Skämt åsido.

Igår lämnades i alla fall skräpet in till närmaste smarta butik som kunde tänkas åtgärda problemet. Det verkade som att telefonskräpet anade att den skulle bli omhändertagen av en klokare människa, för direkt när vi gick in genom dörrarna till butiken så signalerade den att "Wow, här kan jag ansluta till det mobila nätverket!"

Tack skräptelefon.

Försäljaren kunde alltså inte hjälpa oss utan bad oss att återkomma om den skulle börja bråka igen.

Vi gick nedslagna ut ur butiken.

Och precis då tappar telefonen det mobila nätverket.

Det var liksom som om den andades ut. Men tji fick den, för jag var snabb och såg det och vände på klacken.

(Och nej, den ville inte ansluta igen när vi väl kom in i butiken igen)

Fast kanske försökte skräpet göra mig en tjänst. För när jag väl hade blivit av med telefonen och lämnat den i säkert förvar bakom disken så räckte försäljaren mig en "lånetelefon" som jag kunde ha under tiden.

Tack...

Snällt.

Verkligen uppskattat.

Jag gråter lite när jag ser den.

Jag vill ha tillbaka min Legend. Eller helst en annan som jag slipper bråka med.

Datorproblem är avhjälpta

Min dator har blivit ominstallerad idag.

Och därmed kommer man till den oundvikliga frågan. Vilken av dem? Den stora, den mellanstora (som jag förövrigt aldrig använder) eller den lilla?

Svaret är:

Den stora och den mellanstora! Anledningen? jo, men stora hade fått virus och det var inte roligt alls. Men som tur var kunde en ominstallation göras utan att jag behövde bli av med alla mina kära filer. Även om det skulle hända att alla mina

kära filer skulle dö av ett virus så skulle det inte vara världens katastrof eftersom jag normalt har dubletter av allt som är viktigt. Ibland är man smart. Fast skulle det hända något med den lilla datorn (Där dubletterna ligger) så skulle det nog bli problem. Jag kan faktiskt inte överleva utan den.

Tro mig. Jag har försökt.

Den mellanstora, som har stått i min garderob i sisådär två år (sen jag skaffade min lilla) har nu

fått börja ett nytt liv som syrrans photoshopdator. Därför har den endast photoshop och dreamweaver installerat. Får hoppas att datorn är glad åt sin nya chans till nytt arbete och inte kommer att förstöra det genom att vara seg eller nåt. Som den var förr.

Usch ja, datorer. Sladdhärvor är vad de är. Det är inte svårt att trassla in sig i dem.

Jag antar att man förstår metaforen med bilden?

Imorgon ska jag förresten göra min porträttintervju för tidningsredigeringskursen på skolan. Känns lagom nervöst faktiskt, och jag börjar bli lite rädd att jag ska säga något dumt. Som jag brukar. Fast det kanske är okej. Vilken människa i världen säger inte korkade saker ibland?

Det kommer säkert att gå bra.

Men det ska bli skönt när det väl är över och jag får komma hem med materialet och börja skriva. Och förhoppningsvis kommer jag att få ut några snygga bilder av det. Jag har stora planer redan.

Så länge det inte regnar imorgon...

Sänd i etern!

Idag hörde man i etern ett nyhetsinslag som jag har gjort.det är sjukt kul att höra sin egen röst i radion och ännu roligare att göra det i P4 kalmar.

Nyheten jag gjorde inslag på kan ni läsa mer om här och även lyssna på.

Vill ni höra hela nyhetsinslaget så går ni in här och väljer sändningen som sändes måndagen den fjärde oktober 2010 klockan 08.30.

Lilla katt var är du?

Idag har jag varit ute och letat katt. En katthona hade rymt i fredags från djursjukhuset, direkt efter att hon hade blivit kastrerad. Jag kände att jag inte bara kunde sitta bredvid och titta på, så jag skrev ut ett antal flygblad med en bild på katten och packade ner det tillsammans med ett tetrapack kattmat. Sen åkte jag ut till djursjukhuset. Jag ställde ut mat på ett antal ställen och satte upp lappar på träden.

Men ingen katt syntes till.

Stackars katt, hon är alldeles ensam och nykastrerad och har just blivit skild från sina kattungar som nu väntar på henne i Västervik. Hon måste vara sjukt förvirrad och har antagligen ont också på grund av ingreppet.

Jag var ute en sväng på kvällen också, för att se om maten denna gång hade blivit rörd.

Men nej.

Nu tror jag inte hon finns i närheten längre. Kanske är hon på väg tillbaka till Arby där hon bodde innan hon och ungarna fångades in.

Önskar bara att jag hade kunnat hjälpa till att hitta kattstackarn.

Trevlig lördag

Idag har varit en bra dag.

Vaknade upp av mig själv vid en helt okej tid med siktet att åka bort till Kosta outlet. Tyvärr vaknade inte Emil, min kära sambo, särskilt tidigt. När jag väl väckte honom bad han om 10 minuter till för att blunda lite. De där tio minuterna blev några fler kan jag lova.

När jag väl var klar för att åka så ringde plötsligt pappa.

- "Hej, är du i Kalmar? Jag är där om en timme. Ska vi gå och äta lunch?"

Självklart säger jag inte nej till pappa, och funderade på att lägga Kosta boda till en nästa helg. Som jag gjorde förra helgen. Fast det går ju inte. Nästa helg är ju skördefesten på Öland och det vill jag inte heller missa.

Nåväl. Lite överslagsräkning i huvudet fick mig att tro på att vi nog skulle hinna till Kosta trots allt. Trots Emils smått hoppfulla kommentar om att vi nog inte skulle hinna dit men "självklart kan vi försöka om du vill, älskling!"

Klockan var tolv. Pappa skulle komma fram vid ett. Lunchen skulle kanske ta en timme.

Resan till Kosta skulle också ta cirka en timme. Då skulle vi vara framme vid tre, kanske halv fyra.

Kosta outlet stänger klockan sex.

två och en halv till tre timmar på en outlet? Taget!

Och tänka sig, planeringen fungerade alldeles utmärkt. Vi kom iväg till Kosta vid halv tre och var i Kosta strax efter halv fyra. Lunchen med pappa var trevlig och det var kul att träffa honom igen.

Trevligt att han ringer när han är i stan eller på genomresa, som nu. Han var på väg ner till Sturkö för att fixa det sista med huset inför vintern.

På Kosta outlet hade jag dock ingen tur. Det fanns inte så

mycket som jag blev intresserad av. Men Emil hittade i alla fall en snygg skjorta och ett par byxor. Och jag hittade faktiskt tillslut ett par snygga skor till i vinter. Kanske ska börja använda dem redan imorrn.

Jo det ska jag nog.

För imorrn måste jag ner till stan. Jag har en otrolig brist på hela strumpor och icke urtvättade trosor. Och så kan jag inte ha det.

översta bilden: De hade en jättestor lekhörna för barn på Kosta Outlet, med massor av klättermöjligheter och såna där plastbollar och grejor överallt. Emil var helt lyrisk och avundsjuk på alla barn som fick gå in där.

Radionyheter i Kalmar

Det börjar bli tråkigt att läsa de lokala nyheterna. Massor av det som skrivs i tidningen idag gjorde vi nyheter av igår.

"vadå, skriver de om att jobbannonserna har ökat? Det visste jag väl, det skrev ju jag ett telegram om igår."

Idag var jag och besökte en grisfarm i Kalmar, vilket måste ha varit det roligaste och mest lärorika jag gjort hittills i den här kursen.

Vad jag lärde mig?

Jo, jag lärde mig att dödligheten hos griskultingar är cirka 1,5 av 13 stycken. Suggorna är så klantiga att de ibland rullar över sina små kultingar eller helt sonika lägger sig på dem. Smart det låter. Som tur är för man statistik på det, så om en sugga är ovanligt klantig så slutar man ta kultingar på henne. Man får komma ihåg att det är en grisproduktion och inte en 4h-gård som jag gärna förväxlar grisfarmar med. Det är ju det enda sättet jag har sett grisar på förut. Nu har jag i alla fall sett grisar så att det blir över. 500 suggor! Och det var bara de grisarna som var i kultingproduktionen. Med alla småkultingar och galtar så har jag ingen aning om hur många det var.

Jag lärde mig givetvis mer, men det sände jag tidigare idag. Förhoppningsvis blir det något av det här inslaget, kanske får jag med det på radion den här gången.

Nästa vecka behöver jag i alla fall inte åka runt som en annan taxichaufför. Då blir jag nyhetschef och får sitta och hitta nyheter istället och delegera jobb. Det kanske passar mig?

Funderingar om jämställdhet

Den feministiska sidan av mig gör ibland mer eller mindre engagerade utspel.

Vad fan handlar det om, varför får jag mindre betalt bara för att jag är kvinna?

Samtidigt skrattar jag halvengagerat när feministiskt initiativ bränner 100 000 kronor (Ge pengarna till mig istället!) för att tydliggöra skillnaderna mellan lönerna.

Vem ska det hjälpa liksom?

Fast det kanske det gör.

Jag avskyr faktumet att min manliga kollega ska kunna tjäna tusenlappar mer än mig, enbart grundat på sitt kön.
Fast... vad beror det på?

Är det för att jag är kvinna, eller är det för att han är bättre på att förhandla?

Det finns yrken där kvinnor i snitt tjänar mer än män. Fast... då pratar vi om hundralappar. En skådespelande kvinna tjänar i snitt ca 400 kronor mer än sin manliga kollega (I Sverige visserligen, och det handlar väl om fast anställda? Det framgår nämligen inte), medan en manlig värdepappermäklare tjänar hela 23 000 kronor mer i månaden än en kvinnlig sådan.

Skillnaderna är ju påtagliga.

Det måste ju finnas en anledning någonstans, och för att vara ärlig så vill jag inte riktigt tro att det handlar om dålig jämställdhet.

Vi lever väl i världens mest jämställda land?

Hur ser det då ut i resten av världen?

För att gå till ett totalt orelaterat ämne. Eller nej förresten, det är inte orelaterat. Det är i högsta grad relaterat. I år är det 89 år sedan kvinnor fick rösträtt i Sverige. Ett stort steg för jämställdheten.

Så idag bestämde jag mig för att äntligen ta mig till en röstlokal nära mig (även om biblioteket är närmare). Skönt att slippa köerna på valdagen.

Förtidsröstning är ett fantastiskt påhitt.

En bortamattes bekännelser

Frida tittar efter mig när jag går kvart i åtta på morgonen.

"Men matte, ska du åka redan?" Ser hon ut att tänka.

Stackars liten. Det kan inte vara lätt att vara ensam hela dagen med syrran när hon ändå är van att både jag och Emil, eller i alla fall jag är hemma hela tiden.

I somras var jag bara borta korta stunder, några timmar på sin höjd. Nu är jag borta från åtta ändå till fem på eftermiddagen. Emil åker vid tre så katterna blir ju inte lämnade ensamma mer än två timmar, men det känns ändå elakt att bara åka iväg när de vet att jag brukar stanna med dem.

Fast det får de tyvärr vänja sig vid, så är det ju. Skolan tar väldigt mycket tid, och oavsett vilken kurs jag går så kommer jag att vara borta större delen av dagen. Och om Emil börjar jobba dag så blir det ännu värre. Då blir de ensamma 8-9 timmar per dag.

Det är inte lätt att vara en liten katt som behöver uppmärksamhet.

bilden är tagen av min syster, Frida. Motivet är katten Frida. Det är inte lätt med namn.

Kluven

Jag känner mig kluven.

Om bara några dagar börjar skolan igen, och i ärlighetens namn är jag inte säker på om jag vill gå. Jag orkar inte med mer radio. Det är inte vad jag vill göra i framtiden, så varför ska jag behöva lägga tid på det? Kan jag inte få läsa mer textbearbetning, redigering och fotografi som jag vill behärska till fullo?

Det är på en tidning jag vill jobba och det känns som att jag måste lära mig en massa skit som jag faktiskt aldrig kommer att använda mig av.

Om jag aldrig självmant kommer att sätta mig i en radiostudio, så varför måste jag gå en kurs till i det? Jag kan redan grunderna. Jag skulle klara mig galant på en radiostudio (Visst, jag skulle antagligen göra lite dumheter, men det gör man ändå som ny) med de kunskaper jag har.

Jag vill inte läsa det igen.
Jag vill göra något annat. Nåt som jag faktiskt kan ha nytta av.
Nu ångrar jag att jag sökte ett program. Kanske borde jag ha valt fritt bland kurser istället.
Då hade jag inte behövt sitta i den här sitsen där jag måste läsa sånt jag inte vill och inte kommer att behöva.

Som det ser ut nu så får jag läsa dubbelt på en fotokurs (Digitalt fotografi) på kvällarna. För jag får inte mer såna kunskaper på det här programmet.
Personligen tror jag att jag kommer att ha långt mer nytta av redigerings- och fotokunskaper än av mer radio. Faktiskt.
Men det kanske jag är ensam om.

Det här suger.

(Om jag nu för en gångs skull ska uttrycka mig i klarspråk.)

Löparstuga

Vi har löparstuga här hemma, som jag så populärt kallar det.Och med det menar jag inte att jag sitter och stickar löpare.

Det är Frida som löper, så hon jamar och jamar efter en trevlig hane som tyvärr aldrig infinner sig.

Kelig som få blir hon då och kan inte sluta åma och kråma sig när hon får uppmärksamheten från mig och Emil. Får hon inte uppmärksamhet jamar hon ännu mer eller går och klöser på mattes soffa, något som jag givetvis inte vill. (Hon får klösa på varenda annan möbel i lägenheten, men soffan ska hon låta bli!) Så då hänger jag plädar över hela soffan för att dölja den från Fridas klor.

Frida skiter fullständigt i plädarna och letar sig under dem. Så här är det kaos emellanåt. Som tur är lägger hon sig på sin favoritplats på de vita lådorna när hon lugnar ner sig. Synd bara att de ska flyttas på när den andra Frida kommer hit. Jaja, den dagen den sorgen.

Tyvärr kan vi inte ge henne vad hon vill ha. Åtminstone inte om vi inte vill att hon ska bli mamma.

Och det vill vi faktiskt inte.

Hos veterinären i måndags trodde veterinären

att Freja var gravid. Både Emil och jag hajade till. Men sen kom det fram att hon bara var gasig i magen. Som tur var. Stackars lilla Freja, hade hon varit människa hade hon troligen suttit framför Will and Grace och ätit glass nu. Men som tur är förstod hon inte riktigt veterinärens kommentar utan äter glatt av sin medicin som hon faktiskt verkar må riktigt bra av. Hennes mage är på väg att komma i balans, så förhoppningsvis kommer ingen att tro att hon har ungar i magen inom en snar framtid.

Vad gäller syrrans löpande så tar Freja det med ro. Hon tycker mest att syrran är knäpp om man ska vara helt ärlig.

Idag fick jag förresten hem en ny fodersort som jag har velat prova ett tag. Orijen heter den, och ska tydligen bestå av mesta möjliga mängd kött och inget spannmål what so ever. Ska du ge en katt torrfoder så är det uppenbarligen det här du ska ge dem. Det står till och med att det är ett holistiskt kattfoder som är biologiskt anpassat för katter.

Toppen.

Dessutom ska det hjälpa katter som är lite dåliga i magen.

Så Emil och jag köpte en liten påse för att prova. Bägge två kastade sig över det när jag ställde fram en skål för att prova. Kanske ska tillägga att det fanns en skål med vanlig mat bredvid så de hade inte precis svultit innan jag ställde fram provskålen.

Båda verkade gilla den nya maten, så jag blandade ut det med deras vanliga royal caninmat. Man ska inte byta direkt, det kan bli problem då.

Billigare är inte maten tyvärr, men kanske bättre. Royal canin verkar ju tyvärr ha en del skit i sitt torrfoder. Orijen verkar inte ha det.

Och än så länge verkar det nya fodret klart godkänt.

Och inte slutar jag förresten där. Jag har länge irriterat mig på den så kallade bentonitlerasanden som jag har hemma för katternas toalett. Den hamnar överallt och luktar illa. Nu luktar det inte kattskit överhuvudtaget hemma hos oss, så bra är sanden faktiskt, men om man skulle få för sig att lukta i kartongen så luktar det liksom lera och sand.

Dessutom är den skitdryg att gå på. Jag har länge funderat på att låta katterna börja gå på pellets istället, men har ångrat mig flera gånger på grund av Frejas mage.
Tillslut hittade jag något perfekt! Sand! Gjort på trä! Som är mjuk!

Det är alltså en träsand som luktar skog och är helt nedbrytbar och ekologisk, vilket innebär att jag kan spola ner den i toaletten. Inte alls som den äckliga bentonitleran. Men den ska klumpa sig lika bra.

Jag har inte provat den på katterna än dock. Vet inte om jag ska låta dem gå klart på den vanliga sanden först. Får rådgöra med Emil när han kommer hem.

Sms är ute, nu gps:ar vi våra budskap

Vilket jäkla projekt att skriva ett meddelande via GPS. Antingen har man absolut ingenting att göra eller så älskar man verkligen något så mycket att man vill att hela världen ska få veta.

Men en författare?

Allvarligt?

Han hade ingen deal med författaren själv då? Lagom bra publicitet detta.

Kanske en bra grej att göra om man vill få ut lite extra publicitet. Det ska jag tänka på om jag själv nånsin blir författare. Då får jag muta pojkvännen att köra bil över Europa.

Svart på vitt - 35 dagar innan valet

35 dagar kvar till valet och jag har ärligt talat inte tittat tillräckligt mycket på de olika valmöjligheterna som jag borde ha gjort.

Fast mitt val är redan gjort.

Rödgröna till regering.

Ärligt talat så verkar det där vara bäst villkor. Det är först och främst de rika som tjänar på alliansen som regering, om man ska dra allt över en väldigt gles kam.

Men det är många fler som behöver hjälp att överleva i samhället. Alla de som inte har det så lätt borde inte få det svårare med ännu mindre hjälp från a-kassan. Eller socialen. Eller vart man nu i hela friden får pengar från om man inte har ett jobb.

Självklart är det bra att folk som är duktiga på det de gör ska kunna tjäna på det, men inte på bekostnad av de som behöver hjälp.

Aftonbladet har idag gjort det hyfsat klart vad man ska välja beroende på vad man gör och vad man är. Vabbar man, är sjukskriven eller arbetslös? Välj de rödgröna. Vill du köra mycket bil och har fast jobb, välj alliansen.

Enkelt och bra? Jo, men man ska nog lägga ner lite mer jobb för att göra ett välinformerat val. Men det är ju alltid en början.

Tappa rösten - min värsta mardröm

Jag trodde verkligen inte att det skulle vara så jobbigt att tappa rösten. Jag minns att jag när jag var yngre ibland önskade att rösten skulle bli trasig för att jag då skulle slippa gå till skolan. Om jag inte kan prata så kan jag ju knappast gå i skolan, eller hur?

Man kanske ska tillägga att jag gick i en musikalklass. Jag älskar att sjunga och dansa, men för att vara ärlig, ibland blev det för mycket och då behövde man en paus.

Dock så försvann aldrig rösten helt. Nu är den verkligen helt borta. Och har varit det hela dagen. Det är mitt eget fel, jag vet. Jag borde ha åkt direkt hem efter jobbet, rösten var ju redan förstörd då. Men den fungerade i alla fall. Istället träffade jag en ny kompis och gick ner på stan för att äta lite fyllemat (Fyllemat för honom, mest mat för mig faktiskt). Vi pratade nonstop i nån timme. Och när jag kom hem var jag eld och lågor för att prata med Emil.

Och idag... ja... rösten fungerade inte alls.

Jag klarade nätt och jämt av ett samtal med chefen. Nätt och jämt!! Rösten höll i princip, men den var hes och rasslig. Efter det samtalet fungerade inte rösten alls.

Allt jag får fram är väsningar.

Och nu försöker jag mest leva ett liv i tystnad. Jag kommunicerar med Emil via anteckningsblock och skype. Men det tar sån tid att skriva. Jag vill ju prata.

Inte ens min hosta har någon ton. Den är bara ihålig.

Jag hoppas så att rösten ska fungera imorgon. Men ärligt talat tvivlar jag. Det här lär ta ett par dar.

Teasmade! Te till frukost

På jobbet för några veckor sen läste jag om en helt underbar produkt som jag verkligen vill ha på mitt nattduksbord. En väckarklocka och tekokare i ett! Den kokar helt enkelt upp te åt dig så att du har varmt gott och färdigt te när väckarklockan ringer och du får en trevlig start på dagen.

Jag har ju personligen använt en mobil som väckarklocka i evigheter, så hela jag skriker efter en riktig väckarklocka (ungefär lika mycket som hela min kropp skriker efter en riktig säng), och vad vore väl bättre än en som kokar te? En som kokar kaffe, kanske några tänker? Jo, tyvärr (Eller kanske som tur är) så sällar jag mig inte till resten av vårt kaffedrickande land. Te ska det vara.

Mobilen är dock okej än så länge. Även om jag skulle föredra den här. Det skulle nog min sambo också föredra förresten, eftersom han avskyr min mobilväckarklocka. Det är nämligen så att jag på min HTC legend använder en app som heter Alarm Clock Plus V2, och den fungerar så att man måste lösa ett matteproblem innan väckarklockan slutar ringa. Det är inga svåra matteproblem, men Emil förklarar att han inte ens vet vem han är på morgonen, hur ska han då kunna räkna ut 83+29-17? . Svårighetsgraden kan man som tur är ställa in själv och om man så vill kan man ha frågor som 5+7 också.

Sen hjälper det ju inte att jag använder Lars Winnerbäcks låt Dunkla rum som i alla fall får mig att sätta mig käpprakt upp i sängen.

Högklackat är det enda rätta, eller?

Jag älskar högklackade skor. Älskar dem!

Jag föddes med en felvänd fot, som jag än idag känner av. I 15 år gick jag därför med enbart träningsskor, med massor av uppbyggnad på insidan så att jag kunde gå rakt överhuvudtaget. Hade ag dem inte så gick foten inåt istället för rakt fram. Men när jag blev 15 så började jag fundera. Det finns inget så tråkigt som att gå i foträta skor resten av livet. Det finns ju så mycket vackra skor där ute! Och allra vackrast är de som har tolv centimeters höga klackar, såna som jag inte kan gå i. Men jag kan gå i klackar som är tio centimeter. Så det är omkring där jag började.

Idag har jag klackar av alla höjder och former. Eller nej, det var en lögn. Jag har skor med ingen klack, mellanhög klack, kilklack och hög klack.

Men jag har träningsskor.

Inga skor med rätt uppbyggnad.

Inga skor som gör att jag kan gå rakt.

De bådar inte gott för framtiden. Då kanske jag får knäartros, som aftonbladet skriver idag. Det är tyvärr en ganska stor risk. Jag har anlag för hallux valgus också, som betyder att stortån blir snedställd. Det är vanligt om man går i för smala skor. Blir stortån snedställd, (inåt mot den så kallade pektån) så blir knölen som stortån sitter i utåtställd. Vilket betyder att dina fötter inte precis kommer att passa in i alla de där små nätta smala skorna som du brukade gå i.

Men det är okej.

Jag gör vad jag kan för att hålla det borta så länge jag kan. Och förresten, vad är det som är roligt med att gå i foträta skor resten av livet?

Bäst att gå i högklackat medan det fortfarande går. Fast jag ska nog köpa mig ett par träningsskor. Med uppbyggnad. För framtiden.

Klänningshysteri

Jag känner mig hyfsat säker på att jag visst vågar ha den figurkramande klänningen till Kens bröllop i helgen. Så kramande är den förresten inte.

Vad har fått mig på andra tankar då? För en vecka sen var jag helt på det klara med att ta den svarta klänningen och göra den lite mindre svart istället. Det vill säga, skaffa ett snyggt rosa band att ha i midjan. Och välja en grön väska. Och gröna pumps. Och färgglada smycken.

Men nu är jag på andra tankar. Mycket eftersom jag har skaffat nya skor. Svarta gladiatorsandaletter med 8 centimeters klack. Jag älskar dem, och de passar så bra till klänningen. Äntligen ett bra köp som jag inte behövde ångra.

Nu ska jag ner på stan. Mest för att jag känner mig ensam.

konvertera mts-filer - inget för vanliga dödliga

Jag sitter här och försöker komma på hur man ska läsa mts-filer på datorn. Om det går bra? Nej, inte särskilt. Det enda program jag hittar är MTS converter som vägrar konvertera filer som är kortare än fem minuter om man inte behagar köpa hela programmet.
Tack då, sa jag och lämnade sidan.

så bilderna är fortfarande vita och tomma. Toppen.

Och inte finns det ett program som kan läsa såna filer heller. Man tycker ju att VLC borde kunna klara av det men icke.
Nu sitter i alla fall Emil 35 mil bort och försöker hjälpa mig. Tur att man är tillsammans med en datornörd. Annars hade jag antagligen fortfarande suttit och slagit huvudet blodigt mot tangentbordet i hopp om att en lösning ska tydliggöra sig på mina näthinnor.
Visserligen har det ju inte gjort det än men förhoppningsvis kan min datornördpojkvän klara av problemet. Jag lägger ansvaret på honom.
Så det så.

eldning på gatan

eldning på gatan

Det var lite spännande att jobba idag. Grannen höll nämligen på att bränna av all gasol i sin gasoltank på 70 kubikmeter.

Nu var det ju som tur var inte 70 kubikmeter gasol kvar i tanken när de brände bort den, det hade nämligen tagit ett antal dagar. Men en gång varje år måste de göra detta.


Så de försöker göra slut på så mycket som möjligt innan de tömmer den, fast oavsett så tar det lång tid att bränna bort gasol. De började vid elvatiden och tog slut när jag åkte hemåt vid fyratiden.

Så här såg det i alla fall ut utanför jobbet vid elvatiden imorse!

Rosa kniv och ny mobil!

Jag har äntligen tagit mitt förnuft till fånga och bestämt mig. Mest för att Daniel jobbade på Expert idag och jag vågade gå in. För honom vågar jag diskutera töntiga frågor med (som jag oftast ställer när jag ska köpa något) och dessutom vet han vem jag är.

Så det blev en ny telefon tillslut.

En, wait for it...

HTC LEGEND!

Ja jo, det var kanske väntat. Men jag gillar den verkligen. Och den fanns inne! Och jag fick ett jättebra erbjudande! Med tele2 och snackis 19. Jag ringer nu till alla nät för 19 öre i minuten.

Sweet.

Plus att jag givetvis måste betala av på telefonen med abonnemanget men det är inte så farligt.

Det bästa är att HTCs telefoner inte är ett dugg låsta till ett visst abonnemang så jag kan använda mitt kontantkort tills jag får mitt nummer överflyttat till tele2. Hejdå Halebop, jag gillade dig men nu blir det tele2 istället. Hoppas att det är lika bra.

Åh just det, jag glömde ju även berätta igår att jag har fått en fin rosa kniv till jobbet av pappa.

Scenariot gick ungefär till så här:

Jag (På jobbet stående över ett paket som ska öppnas):

- Alltså, jag fattar inte vart alla knivar är. Den enda jag hittar är den här och den är totalt värdelös.

(Jag viftar med kniven som har ett alldeles trubbigt blad)

Pappa:

- Nej, de andra har ju sina privata knivar.

Jag:

- Men borde de inte ha dem här nånstans?

Pappa:

- Nej det vet jag inte. Du får väl använda en annan kniv.

Jag:

- Jo... men de jag hittar är ju värdelösa.

Pappa säger inte så mycket mer utan går iväg och tar emot en kund. Jag fortsätter kämpa med den trubbiga kniven.

*Några timmar senare*

Pappa (Kommer ner till godsmottagningen):

- Den här kan du använda som din egen kniv.

(Pappa lägger fram en rosa kniv på bänken)

Jag:

- Nej vad fin! Den är ju rosa!!

Pappa:

- Jo det var ju därför jag tänkte på dig.

Jag: Tack!!

(Jag börjar genast leka med den nya kniven och öppnar några paket.)

En bra kniv är varje godsmottagares vän. Hur ska man annars kunna öppna alla paket som väller in? Är den rosa är det ännu bättre. Bilden blev kanske inte så bra, den är ju tagen med min kära gamla w595 (som nu är förpassad till väskan för att bara användas i nödfall, typ när Legend dör) men en rosa kniv måste ju visas upp!

Spela world of warcraft - Nu är det lärorikt!

Jag har i åtminstone två år lyssnat på min käre pojkvän som med fast hand och säker röst leder 24 andra personer i spelets värld. Många lovordar honom för hur duktig han är, hur tålmodig och erfaren han verkar när han berättar taktiker på bossar han inte ens har dödat själv.

Nu finns det fler som tycker att spel som world of warcraft är bra för att främja den sociala kompetensen och göra folk bättre på att organisera och leda grupper, både större och mindre.

Bildtext: Raid i world of warcrafts värld. Här krävs det taktiker som alla måste följa för att lyckas.

Känns bra att spelet äntligen får lite trevligare nyheter än vad det normalt förknippas med.

En gång för några år sen var det visserligen en pojke i Norge som undkom en älg genom att använda ett knep han hade lärt sig i spelet. Vad han gjorde? Jo, han använde sig av ett väldigt omtyckt knep som jag själv har använt mig av ett antal gånger i spelet. Feign death. Man blir streetsmart av att spela såna här spel också!

Finns det några nackdelar?

Jo, om man nu som jag läser tidningarna så kanske man minns en viss händelse förra året där en kvinna blev mördad av en spelkompis. Nyheten blev väldigt uppmärksammad i tidningarna och jag minns att jag irriterades rejält av hur många som höjde rösterna och sa att spelet var för våldsamt. Jag har även läst om folk som har kollapsat efter att ha spelat i flera dagar utan stopp.

Tja, vad ska man tycka? Är spelet farligt och får folk att kallblodigt mörda sina medmänniskor? Eller främjar det den sociala kompetensen och skapar bättre ledare?

Tja, vad ska man säga? Rösterna får gärna höjas om olika spel, det är klart att åsikter ska höras. Det är inte alltid som bara en har rätt.

Vill du bli en bättre chef? Här finns ett bildspel som berättar hur man ska gå till väga.

Ny telefon - eller - nej.

Jag var helt inställd på att skaffa en ny telefon idag. Att bli abonnent. Skaffa ett abonnemang och få en fast summa att betala varje månad för det jag ringer och därmed få en mobil med på köpet. Jag har alltså tänkt bli kund på tre.

Och jag var där, med mamma dessutom, som tyckte att XT mini pro verkar vara en jättefin liten telefon. Sen det där med standbytiden och taltiden, det får jag väl leva med. Det kanske jag kan fixa med nån smart app.

Just det, app. Jag ska börja använda appar.

Hur som helst så skaffade jag aldrig en mobil. Killen som var i butiken var inte lika intresserad av att sälja som andra telefonförsäljare är. Märkligt. Men trevligt i för sig för då kan man ju gå in i telefonbutiker utan att känna sig tvingad att köpa något. Fast den här gången ville jag ju köpa något. Men jag orkade faktiskt inte vänta på säljaren så jag tänker vänta tills någon annan jobbar. Nån som vill sälja och går fram och börjar prata med sina kunder. Nån som kan ge mig en telefon direkt.

Men nu fick jag ju tid att fundera igen. Nu ska jag jämföra HTC Legend med X10 mini pro och se vilken som är bäst.

Blåsa liv i barndomen - det krävs en numpad

Snart är jag på väg hem. Om mindre än en vecka kommer jag att sitta på tåget hem till Eskilstuna. Kvar lämnar jag Emil och katterna, som blir tvungna att klara sig själva i två veckor (Emil och katterna alltså, inte bara katterna).

Just nu är det inte världens roligaste tid att leva mitt liv. Katterna sover, tvättmaskinen väntar på att bli tömd och sambon jobbar.

Jag har tråkigt.

Så nu sitter jag och blåser liv i min barndom. Bokstavligt talat. Jag spelar Sid Meier's civilization på netbooken, ett spel som jag senast spelade en sisådär 10-15 år sen.

Dock är inte min kära eee pc särskilt lämpad att spela spel på, även om inget hackar och allt flyter på felfritt. Men min dator har ju ingen bra numpad!

Den sitter över bokstäverna istället, så

U I O

J K L

är i princip oanvändbara och kan därför bara skriva :

4 5 6

1 2 3

Typiskt, jag funderar därför allvarligt på att åka och köpa en extern istället. Fast... jag använder ju aldrig numpad annars. Jag visste inte ens att det hette numpad innan Emil förklarade vad problemet var. (Jag kunde ju inte gå snett neråt i spelet!!)

Okej, nu är det dags att hämta tvätten. Eller åtminstone slänga in den i torkskåpet.

appar, appar, appar... var ska detta sluta?

Idag kom sambon Emils nya mobil. En Samsung s i9000 galaxy (varför dessa helt enormt galna och onödigt långa namn?).

Ja vad ska man säga? Den kan onödigt mycket. Fast det är väl kul att ha en mobil som kan allt. Som kan massor. Fast inte mobil-tv, det kunde den i alla fall inte.

Androidmobilerna har tagit världen med storm. Så är det verkligen. Och jag ska väl inte säga att jag inte också har funderat på att skaffa en, även om min sony ericsson w595 håller bra än. Den har ingen pekskärm, kan knappt logga på internet, men batteriet håller åtskilliga dagar och jag kan ju ringa och sms:a med den.

Fast det är klart att det vore kul att kunna ladda hem en massa onödiga appar, eller applikationer som det så fint heter egentligen. Att vi kallar dem appar är väl bara för att det ska låta coolt och nytt?

Det finns appar för allt, min personliga favorit måste vara den som heter I am rich. Den kan inte göra ett skit men den kostar 1000 dollar, sisådär 7500 svenska kronor att köpa. Efter att åtta personer hade köpt den försvann den från appstore. Haha. Ja vad ska man gör anär man har 7500 kronor liggande? Köp en app som inte kan göra ett enda dugg förutom möjligen visa upp att man har 7500 kronor att slänga på skräp.

Nåväl. 24! har gjort en lista över ett antal onödiga appar som ingen förstår varför de egentligen finns. Verkar för tillfället vara endast för apples Iphone och tur är väl det. Annars skulle jag antagligen köpa på mig ett antal appar så fort jag skaffat en androidtelefon. Men Iphone blir det inte.

Internet och inget att göra

Jag behöver mer att göra på internet. Sen jag började använda Google reader har mitt internetanvändande gått ner något otroligt, jag behöver inte längre sitta och klicka på varje sida längre för att se om de har uppdaterats.

Men...

Nu har jag inget att göra längre på internet. Det tar ju bara ett klick att kolla alla femtonnånting bloggar som jag följer. Vad i hela friden ska jag göra av den tiden nu?

För övrigt så har vi det bra här nere i Kalmar. Jag och Emil har varit och solat litegrann på stränderna omkring Kalmar. Personligen har jag fastnat för Danska kullarna som ligger en bit från slottet. Emil verkar också trivas där. Givetvis använder jag solskydd. Det måste man! Fast det är inte som att Emil bryr sig. Fast nu har han fått betala för det. Häromdagen kom han hem från stranden helbränd på magen. ÄGD säger jag bara. Speciellt som han bara dagen innan började jiddra om att använda lägre skydd än 20.

Nu kanske han lyssnar på mig när jag säger att minst

20 i skydd ska man ha, gärna 30 i ansiktet.

Frida är i alla fall inte bränd, även om hon spenderar mer och mer tid vid fönstret. Hon gillar att titta ut och just det, har jag berättat att hon löper? Det berättar hon mer än gärna för både mig och Emil med jämna mellanrum.

Nu har hon i alla fall hittat en ny favoritplats. MIN PLATS I SOFFAN!

Jaja. Jag får åtminstone sitta bredvid henne.

SJ:s priser suger - bokstavligt talat

Ja, det gör de. Jag sitter nu två veckor i förväg för att hitta ett vettigt pris för mig att åka under söndagen till Eskilstuna. Priserna mellan Kalmar och Eskilstuna ligger passande nog på drygt femhundra kronor och uppåt, för en student kan då tilläggas.

Jo men det är en bra idé att kräva de fattiga som lever på minimum. Det är ju inte vi som är landets framtid, nejdå.

Tack SJ. det enda alternativet till er är Swebus, som tar något humanare 336 kronor för en 10 timmars bussresa till Eskilstuna. Det är ju så att man vill gråta.

Något billigare låg priserna av någon helmärklig anledning på lördagen (kanske för att alla åker hem på söndagar och då kan ju SJ klämma ur lite extra pengar?) men då jobbar jag hela natten så det var ju kört. Får försöka se om jag kan få någon att jobba i mitt ställe, även om det inte borde behövas.

Jäkla SJ. Tack för inget. Inte konstigt att folk väljer bilen när de håller på med ockerpriser. Vad ska man göra när man fyller 26? Ta ett lån för att ha råd med tågresan?

Jag undrar litegrann över den där granskningen som skulle göras över SJs priser. Vad hände med den?

Vattenkrig

Jag vill också ha ett vattenkrig som i Södertälje!

Varför gör vi inte sånt i Kalmar för? Jag skulle lätt leta fram en vattenpistol och springa ner på stan för att vara med om det.

Recap

Idag har vi varit på stranden i ett par timmar. Givetvis efter klockan 14 för att slippa den allra starkaste solen.

Det är sant som de säger, solbrännan håller i ett par veckor, rynkorna som kommer med den håller för alltid.

Jag är hellre blek eller fejkbrun med brun utan sol och utan rynkor än äkta brun med rynkor.

Det har varit fint väder hela dagen och fortfarande, nu när klockan har slagit nio på kvällen är himlen fri från moln. Kanske beger jag mig ner till stranden imorgon också? Om jag orkar vill säga.

Ikväll är det jobb på Bistro som gäller och förhoppningsvis blir det kul.

Telefonproblem

Jag hatar att välja mobil. Det är skitsvårt, verkligen.

Ska det verkligen vara så svårt att hitta en mobil som klarar av Spotify, facebook och hotmail och som samtidigt ska ha lite roliga spel och ha pekskärm?

den ska aldrig krångla, måste hålla laddningen i åtminstone i två dagar, ska helst vara liten också. Den ska heller inte kosta över 300 kronor i månaden att äga och ringa med.

Hur hittar jag en sån?

Först tittade jag på Sony ericssons x10 minitelefon som verkade vara trevlig. Den är liten, klarar spotify, facebook (spel vet jag inte) och mail. Däremot är laddningen skitdålig. Bra...

Nästa telefon jag tittade på blev HTC Desire. Den hade verkligen allt. Lika bra som Google nexus, och klarar i princip allt jag vill. helt okej laddning också. Men den kostar en del.

Och förresten, glömde jag säga att den är slut överallt?

Nästa då? Ja, nu kom sambon på att han vill ha en Samsung Galaxy i9000. Svindyr. Stor. Jobbig. Men den verkar kunna det mesta.

Men jag vill inte ha ett monster, så jag bestämde mig för att söka något liknande och hittade därför Samsung Wave, som också verkade kunna allt och ligga på ett okej pris. Problemet är: den har inte spotify och kör något helkonstigt operativsystem (eller om det var webläsare) som heter Bada.

Har absolut ingen aning om vad det är.

Sen har jag någon aning om att min syster sa att samsungtelefoner var värdelösa. Så jag är tillbaka på ruta ett.

Finns det någon telefon kvar som är bra och liten utan onödiga apps som drar massa minne? X10mini hade varit perfekt, ge den bara lite mer i standbytid!!

Lägenhetsfunderingar

Frida och Pierre har åkt nu och lägenheten på Trollbackevägen 14 står tom.

Jag avskyr att flytta. Ändå funderar jag på att göra det. Igen. Inom samma stad. Igen.

Men jag har kriterier nu, och det hade jag inte förut. En hyfsat billig lägenhet (under 5000 kr) på 40+ kvadrat med balkong, nära stan. Balkong är viktigt. Jag vill att katterna ska kunna gå ut litegrann, åtminstone på balkongen. Mina små kattflickor är värda det bästa och även om det fungerar i vår lilla lägenhet så vill jag kunna erbjuda dem lite mer plats. När vi ändå ska bo här i två år till så kanske man skulle hitta en lägenhet som passar oss fyra? ett försök blir det i alla fall.

Då poppar en idé upp i huvudet. Köpa lägenhet? Martin gör ju det. Han ska flytta till Stockholm med sin flickvän Sissela eftersom hon ska plugga där. I ett år.

Men sen då? Jag tror att de vill bo där oavsett. Och det vill ju jag med. Bo i Stockholm alltså.

Kanske är det en idé att köpa lägenhet när man flyttar dit. Ta ett lån liksom. Pappa sa alltid att det var slöseri med pengar att hyra. Och jo, det är det ju på sina sätt. Fast det är ju bra också, enklare, du måste inte betala en massa runtomkringkostnader (Förutom el då). Fast i stort sett är det väl samma sak.

Men här borde det nog bli en större lägenhet. Även om jag älskar min lilla enrummare.

Högre priser som gynnar vem?

Jag har svårt att förstå regeringens anledningar till att avreglera bilbesiktningen och göra det möjligt för flera att ta sig in på den marknaden. Syftet, enligt regeringen, är att ge fler stationer och bättre service. Ja, det kommer vi säkerligen att få.

Det ska bli som med avregleringen av apoteksverksamheten, som jag personligen uppskattar. Det är bra med fler butiker och längre öppettider. Men apoteket har något som bilbesiktningen inte har - ett fast pris på receptbelagda varor. Resten går heller inte att höja priset på, man måste ju fortfarande konkurrera med de andra butikerna.

Med bilbesiktningen är det något helt annat. Fler stationer och högre konkurrens leder inte till lägre priser. Fler stationer kräver mer arbetskraft, arbetskraft betyder mer pengar. fler stationer betyder också att antalet bilar på varje bilbesiktningsställe kommer att förminskas och läggas ut på de andra stationerna. Det betyder att varje station MÅSTE ta mer pengar betalt för att kunna hålla sig flytande.

Det betyder att priset kan chockhöjas, och troligen kommer att göra det också om man tittar på grannlandet Finland.

Synd, när de allra flesta av sveriges befolkning är nöjd med bilbesiktningens nuvarande funktion. Sök bara om det på google. Mängder av tidningar nämner att folk är nöjda

Hur många vill betala mer pengar för att besiktiga sin bil, även om det ger bättre service? Vad skulle den extra servicen innebära förresten? Att de är trevligare? Att de fixar småsaker på bilen?

Jag vet inte. Det får jag väl se nästa år. I år har jag redan besiktigat bilen för att undvika de höjda priserna åtminstone en gång.

Förkyld i sommarvärmen - jag fattar inte.

Kul med städning av syrrans lägenhet när jag också börjar bli förkyld precis som Emil. KUL!

Så nu, en vecka efter att Martin och Sissela lämnade sin förkylningssmitta och fullständigt däckade Emil, har jag börjat känna av symptomen själv. Eller njae, jag låter inte som Emil än. Han låter som en whiskeydrickande storrökande bluessångare, jag låter som jag brukar. Jag har bara lite ont i halsen.

Midsommardag och jag tar det lugnt

Idag har varit en lång dag. först väcktes jag bryskt av Frida vid 4-tiden på morgonen som gjorde en kullerbytta rakt på min mage. Jag var inte glad då men lyckades slutligen somna om. Tills klockan slog åtta. Då vandrade Martin in i lägenheten. Han kom från Midsommarfestivalen i Emmaboda och ville nu ha lite välbehövd sömn som vi lovade honom att få i vår lägenhet. Han sov till klockan 14.00, sen parkerade han sig i en stol och satt där tills klockan slog 18.52. Då bestämde han sig för att duscha och sen åka tillbaka till Emmaboda för att se Eskilstunabandet Svart.

Själv gick jag upp vid tiotiden när mamma ringde och jag konstaterade att vi inte skulle återvända till Sturkö idag. Emil är dunderförkyld. Så de blev hemmasittande framför tvn med pizza istället för öliv på Sturkö.

Midsommarfirandet igår var verkligen jättetrevligt förresten. Lekarna gömde jag mig ifrån, men som tur är så är både pappa och min systerson Noel glada i lekar. Här intill har är det någon lek som går ut på att man binder en ballong i sitt ben och sen ska man försöka ha sönder sina motståndares ballonger. Det är alltid roligast för åskådarna!!

Sturkö är verkligen helt underbart på sommaren, även om jag känner mig gammal när jag ser att barnen på granngården har vuxit upp. De var ju jättesmå sist! Och nu är den äldste fjorton år. Det är helt otroligt.

Men det är ju som det är. Jag börjar bli gammal, och om inte gammal, så i alla fall äldre.

Nu ligger jag på mattan och myser med Freja som är på ovanligt bra humör idag. Man har fått klappa och kela med henne hela tiden idag och det ser jag som ett gott tecken. Frida har lagt sig under sängen i sin favoritsäng där hon uppenbarligen har fastnat. Hon har nämligen legat där hela dagen. Fast å andra sidan har ju både jag och Freja varit på i stort sett samma plats hela dagen vi också, så jag ska väl inte kasta sten i glashus.

Nu ska jag se den uppenbart dåliga filmen House of wax. Den verkar redan sämre än vad jag nånsin kunde tro.

Typiskt.

Sissela och Martin med förkylningsbaciller

Det enda som är mer slött än Sissela och Martin en morgon (läs klockan 14.00 på dagen) är förkylda Sissela och Martin. De kliver verkligen aldrig upp. Men det är okej, de är så söta där de ligger på Fridas och Pierres luftmadrass. Det tycker katterna också, de springer ut dit hela tiden för att titta på de två huvudena som ligger där ute i köket. De rör på sig ibland också, vilket Frida tycker är sjukt underhållande.

Ja, Sissela och Martin är här och de har smittat både Emil och sig själva med förkylning. Själv känner jag att det gör ont i ena halsmandeln men värst är nog munblåsan som kom som på beställning när besökarna kom.

Katterna mår i alla fall bra, de tycker att Sissela och Martin verkar vara trevliga personer som dock kommer en aning för nära ibland. Men det kan de leva med.

Frida har spenderat morgonen med att klösa på Emils fötter. De måste vara roliga eftersom han ligger och vickar på dem hela tiden när han sover.Hon blir livrädd varje gång han hoppar till, men hoppar alltid upp en stund senare för att göra exakt samma sak. Stackars Emil.

Besök på väg! En snabbstädares bekännelser.

På något vis hade jag helt glömt av att mamma ochpappa med storasyster och barn är på väg. Jag vet inte hur. Jag pratade ju med mamma så sent som igår och med pappa så sent som idag. Men jag glömde det. Tills för några timmar sen. När jag kom fram till att lägenheten såg ut som en svinstia. Katterna ogillar ljudet av dammsugaren, det enda vi har kunnat vara duktiga med är att diska. Under sängen har det blivit dammigt och äckligt och kattfilten måste verkligen skakas av. Kattsanden luktar skit och dammråttor ligger överallt i hörnen. Trösten att det i alla fall är diskat är inte stor.
Så vad göra? Jo, snabbstäda. I panik ringer jag syrran för att beklaga mig över att jag inte har förstående katter som inte blir rädda för dammsugaren. Hon berättar då att hon har en torrmopp hemma, som jag kan använda för att bli av med dammråttorna. Sagt och gjort, jag möter Emil i dörren som precis har kommit hem ifrån djuraffären. Med sig har han ny kattsand som är lätt parfymerad, tillsammans med luktbortagarspray och en ny kattlådespade.

Men vart är sopborsten och skopan till den som jag också beställde?

Frida skvätter så förfärligt i sanden nuförtiden, så jag vill ju vara förberedd och kunna soppa bort sanden och hälla tillbaka den. Det har jag pratat om i evigheter här hemma, så hur han kunde glömma är en bra fråga. Men glömt är det. Så jag skriver upp en ny sak på min att göra lista och åker iväg hem till Fridas tomma lägenhet för att göra en räd efter torrmoppen.

Emil lämnades i tryggt förvar med katterna och order om att göra rent under sängen och skaka av filtarna.

efter några fruktlösa försök att hitta den jäkla torrmoppen, som Frida sa skulle finnas nånstans i lägenheten utan att vara nerpackad, gav jag upp. Det spelar ingen roll vad Frida än säger, den fanns inte att hitta.
Istället tog jag med mig veledamoppen i hopp om att den kanske skulle kunna hjälpa mig. Nästa punkt på listan - Hitta en sopborste med tillhörande skopa.

Det är inte lätt att hitta sånt, konstigt nog. Jag var 100 procent säker på att det skulle finnas på Jysk. När jag inte kunde hitta det kände jag mig 150 procent säker på att det skulle finnas på Rusta. Jag hade fel. Irriterad begav jag mig till Ica maxi, där jag tyckte att det absolut borde finnas. Först hittade jag bara en halvtaskig borste från eldorado, vilket gjorde mig gråtfärdig. Men plötsligt så fanns den bara där. Musik spelades i mitt huvud. Ungefär så här. Mer dramatiskt än så blev det inte, så jag köpte borsten och åkte hem.

Väl hemma började jag snabbstäda. Och nu är det hyfsat rent här. Så pass rent som det kan vara när man har två nerskräpande katter boende i lägenheten. Kattsanden luktar mycket bättre, det är rent under sängen och badrummet ser fräscht ut. Till och med köket är städat. Fantastiskt. Ibland går det.

Och just det, Sissela och Martin är också på väg. Ikväll kommer de. Förhoppningsvis, de har i princip just åkt misstänker jag. Men det är okej. Katterna är på ett harmoniskt humör, Frida ligger i den nyinköpta kattsängen (med tanke på att kattsängarna från katthemmet snart måste tillbaka) och Freja ligger på sin andra favoritplats, under soffan. Inte för att jag förstår varför hon vill ligga där, där är det fortfarande smutsigt. Men jag har inte hjärta att lyfta på soffan och dammsuga när hon ligger där. Hon verkar trivas i alla fall.

Kanske är de på bra humör på grund av feliwaydoftavgivaren som jag monterade igår. Tur att sånt finns. Jag vill ha minimum av stress från de två.

Tjejerna gör framsteg!

Ännu en dag och katterna gör fler och fler framsteg.

Dock kan jag inte lova att de kommer att vara så här roliga när vi får besökare. Hittills har de bara träffat min käre vän Ken som var på besök samma dag som de kom hem till oss, och då var de inte särskilt sociala med någon av oss, även om Freja sprang runt en hel del i lägenheten (utan att vi ens en gång såg henne gå, plötsligt så satt hon bara på ett annat ställe).

Frida har slappnat av riktigt mycket och är nästan helt lugn med att vi kommer fram och klappar henne. Blir det för mycket så går hon bara därifrån. Fräser gör hon som tur är allt mer sällan.

Det märks att de har vant sig ganska mycket vid att vara här. Frida är så fin när hon bara ligger och myser på en hylla på trädet. Hon ser så söt ut och verkar trivas riktigt bra här nu!

Idag klättrade hon högre i klösträdet och hittade ända upp till toppen. Tyvärr hann jag inte ta en bild på det. Hon var inte så imponerad av den höga höjden ändå och valde istället att lägga sig på hyllan längst ned.

Där låg hon ett tag och tittade på mig när jag försökte få några bra bilder på Freja.

Allt går att lösa med massor av godis och ännu mer tålamod!

Freja vågar sig också allt närmare och närmare nu. Från att springa iväg och fräsa varje gång vi kommer nära så stannar hon numera kvar där hon är, i alla fall lite längre. Fräser gör hon lite smått ibland, men bara om vi är för snabba i våra rörelser. Hon ser inte lika rädd ut längre heller.

Igår lekte hon med Emil och vågade sig riktigt nära. Hon lyckades till och med kloa hans ben ett antal gånger när hon far runt. Emil ojade sig hela tiden men Freja hade kul. Det är skönt att se att hon slappnar av allt mer i vårt sällskap.

Idag bestämde jag mig också för att ta bort alla insynsskydd i vardagsrummet för att katterna skulle få titta ut.

Tyvärr var ingen av dem särskilt imponerade av utomhus, de slängde en blick på det och sen gick de tillbaka till sina favoritplatser.

Frejas favoritplats är under korgstolen där hon kan ligga gömd bakom Pierres tröja. Där har tröjan hängt ändå sen Pierre och Frida åkte till Götet. Tvättad och färdig skulle den lämnas tillbaka då.

Men tyvärr var det ingen som frågade efter den så jag glömde bort det, och nu är den Frejas
favorittröja att gömma sig bakom och busa med.

Förlåt Pierre.

Jag lovar att tvätta den och lägga den i bilen innan ni kommer tillbaka så att det är

ett minimum av katthår på den.

Fridas favoritplatser varierar, men man kan inte säga att hon inte försöker. Hon påminner en del om Sheldon i the big bang theory, hon måste bara hitta den perfekta platsen.

Hon har hittills provat handdukarna i badrummet, soffan, sängen, båda kattsängarna, samtliga platser på klösträdet, Frejas favoritplats och mitt på mattan.