Ser ett sorts system

Jag hittade några lappar nu när jag städade igenom skrivbordslådorna.
en lapp som visade vad jag ville ha när jag fick ihop lite pengar.
ytliga saker, givetvis, jag känner mig själv. Det var saker jag ville ha när jag började här.
Då när jag kände att allt jag behövde här inte fanns.
Så sminkgrejer och hudlotion stod på önskelistan.
En nagelfil, en plattång, ögonskuggor, sminkväska, bodybutter, concealer... När blev jag så ytlig?
Det har jag väl alltid varit antar jag.
På den här listan har jag inte alla märken som jag önskade mig, faktum är att jag bara har två saker som står på listan som jag verkligen har.
Jag har min rosencreme från Dr Hauscka.
Jag har en plattång.
I övrigt är det rätt dåligt. Visst har jag en nagelfil, men den är sönder.
jag har hudkräm, men inte bodyshop.
Jag har concealer och puder, men inte i de märken jag skrev.

Ibland undrar jag om jag är alldeles för ytlig.
Useendet är alltid så viktigt för mig.
Utom när jag blir kär.
Då har inte utseendet någon mening.
Det är verkligen så.
Ändå är jag den mest ytliga människa jag känner.
Ja, Frida och Daniel då, dom är lika ytliga som jag.
Och det är väl inget fel med det. Eller?
"Jag har bara snygga vänner." sa vi allt som oftast när vi snackade ytlighet och snygghet.
Vi snackar mycket. Eller snackade var det väl. Numera ses vi aldrig.
Och det är synd. jag kan inte se mitt liv utan dom.

Jag hittade en annan lapp också.
En lapp skriven av mig förra sommaren, den 6/8-05.
Jag ska skriva hur det börjar. Jag har inte läst den ännu, så jag skriver ner vartefter jag läser, ord för ord... men jag suddar namnen, det är nog smart.

"klockan är nu 13.40 ungefär och jag sitter undder mitt vind och regnskydd och tittar på galningar som kliver omkring vid ristningen. Nu gick dom. Det är kallt, kallt och blött ute, och jag är trött och kall. Trött för att jag nebart har sovit 4 timmar inatt. Kall för att det är kallt. Jag sitter här i min vikingaklänning och väntar på att XXXXXXX ska komma tillbaka och ge mig godis. Det är typ inte en enda människa här mer än jag nu. Ändå hör jag folk.
arbetskada antagligen, inatt var en konstig natt. jag var så glad från början.
Jag var skitsnygg i mitt långa hår och kände mig glad. Vi träffade nya och gamla vänner, XXXXX kom förbi och XXXXX från högstadiet var där. När XXXXXXXX stängde gick vi till Perongen, och sen vidare till nån göteborgare som hette XXXXX. När vi sen kom hem klockan fyra gick vi och la oss. Då började jag plötsligt tänka. Som jag lovat XXXXX. På oss, framförallt. På mitt liv. Att börja ta tag i det där då kändes så fel men ändå så rätt.

(Där klipper jag brevet, jag kan inte lägga ut allt om mitt liv)



Intressant. Jag kan knappt se vad det står i brevet. det är så förstört nu.
Jag tappade det i gräset den dagen det skrevs, och hittade det sen på vägen till scenen några dagar senare. Sen dess har jag behållit det där brevet.
Jag tog till och med med mig det till Ransäter.

Och här, mitt bland ruinerna av mitt liv, tar jag fram det igen.
Kan bara säga att det kom lägligt.
Jag har fått några svar nu.

1 kommentarer:

Anonym | 12:21 fm

Your website has a useful information for beginners like me.
»

Journalistiskt innehåll

Höga berg och djupa dalar. Här, omkring 65 mil söder om Haparanda så finns inte sånt.I Kalmar är jorden platt. Här ryms plötsligt bara skolan, och för en före detta pokerdealer så är faktumen svåra att greppa.
.
Hur gör man egentligen för att spara pengar?
Hur beter man sig som student?
Och hur i hela friden håller man sig så uppdaterad som en journalist borde vara?
//Eligin

Made by Eligin ©