Alltså, fredagen den 5:e maj, år 2006.
Jag bifogar en bild på rosorna jag fick.
Jag sitter på tåget. Min vanliga syssla på veckosluten. Klockan närmar sig 20.13, och då ska jag gå av tåget. Stressad? Inte då. Jag är van vid sånt här.
En halvt färdigläst Veckorevyn ligger bredvid mig, m ed min snygga bruna espritväska som funkar utmärkt som enda väska (förutom dataväskan) när jag ska hem. Och det är så mycket roligare att åka med den än med en milwaukee-ryggsäck. (jag bryr mig inte om hur snygg min pappa tycker att den är, det enda bra jag kan se med den är att den fyller sin funktion, a.k.a den rymmer många saker.
Mina Biancostövlar (som matchar min hårfärg nästan perfekt) ligger slängda på tåggolvet, det är ju så JÄKLA varmt ute. Det hettar på kinderna och jag känner hur jag nästan svettas. Fan också. Det är så varmt att man mår illa ibland. Lyssnar på Winnerbäck, ”Vals för ingens hundar”, underbart trivsam tågresa nu sedan min resekompanjon gått av. Hon jag kallade ”den leende trista gråhåriga tanten”
Varför kallar jag henne för detta, undrar ni?
Ja, det var det hon var. Eller okej, trist, det är väl de flesta faktiskt.
Nån gång då och då. Det är bara jag som inte lyckas med det konststycket. Jag kan inte vara tråkig. Det har jag fått veta från välinformerade röster i samhället. (Okej, jag tänjer på reglerna lite här, klart att jag är tråkig ibland)
Ja just det, jag har ju fått en ny mobil. Och jag är inte helt på det klara med hur den funkar, men jag gör mitt bästa. Speciellt som jag måste skicka sms hela tiden (eller måste och måste, men jag ska) efterssom Halebops utomordentliga kunderbjudande tillåter mig att skicka gratis sms i 30 dagar. Bara jag fyllde på med 300 kronor på kortet. Det gör jag så gärna! Jag ringer upp dom ändå. Det gör jag alltid. Min mobiltelefon är min bästa vän.
(Trots att den nästan aldrig är med mig. Bara på resor eller shoppingrundor)
Hursomhelst, min smssignal måste nog ändras. Jag menar, det är inte så bra om man sitter på ett tåg och plötsligt hör upprepade busvisslingar från min sida av tåget. (Ja, vadå? Min mobilsignal är lite fjortisinspirerad) Men nu inser jag det misstaget. Min vän ”den leende gråhåriga tanten” gillade troligen inte tilltaget, så jag stängde av ljudet ett tag.
Mobilanvändandet idag är ju lite nytt för de flesta äldre i samhället. Men jag tillhör ju inte dom äldre i samhället, så jag har aldrig brytt mig om det.
Idag läste jag en bit ur en bok som fick mig att rysa.
Boken heter ”Lycka” och är skriven av en snubbe som heter Will Ferguson.
Boken handlar om en bok som hjälper människor. En självhjälpsbok som verkligen fungerar. Ja, det låter ju bra tänker ni. Ja, men om folk slutar vara intresserade av saker som mode, smink, det moderna livet, var hamnar vi då? På stenåldern? Folk ska inte vara nöjda med varandra. Vi SKA bry oss om vårt yttre. Jag skulle dö om livet blev så grått och tråkigt som det troligen skulle vara om vi alla bara blev dom som finns under allt det där sminket och stylingen.
Ja men tänk nu!
Om vi alla skulle sluta färga håret, sluta gå på salong, sluta köpa snygga kläder och sluta festa och sluta sminka oss… vad i helvete skulle vi då göra? Det är så många industrier som lever på våra svagheter. Men jag vill inte se det här som en svaghet. Jag vill se det som en tillgång. En färg i mitt liv. Jag gillar färg.
Jag gillar smink. Jag gillar kläder. Jag gillar mode. Jag önskar att jag hade mer pengar så att jag kunde använda dom mer. Gah, jag kommer drömma mardrömmar inatt.
Dagens matintag:
Frukost: Gröt och frön, bröd med ost och gurka
1 kopp kaffe
4 Falafelsaker med dillpotatisstuvning.
1 Fylld paprika
2 brödbitar
1 100grams chokladkaka med mintsmak (Det tog kanske en kvart att äta den, nu mår jag illa)
1 islatte
En hallonblåbärssmothie
Laxspett med saffransris... (Så blir det när man kommer hem)
Dagens musik:
Jäklar, jag är bara insnöad på Winnerbäck för tillfället.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar