Vi har ett klösträd. Och det är stort!!

Som några av er vet så beställde jag ett klösträd på tyska ebay för cirka en vecka sen. En mycket bra säljare faktiskt, med många klösträd varje dag till bra priser om man har tid att vänta. Klicka här för att se hans auktioner.

Nu har det hursomhelst äntligen komm

it fram! Eller ja... Det var faktiskt i Kalmar redan förra veckan, men det fick jag inte berättat för mig innan det var försent och jag blev tvungen att vänta hela helgen på att få hem det.

Så idag tog jag bilen och åkte till Posten för att äntligen hämta ut mitt paket. Det var jättestort och vägde 40 kilo. Jag stirrade på paketet och sen på kassörskan och bad försiktigt om en vagn. Det fick jag. Men nästa problem kom direkt när jag kom utanför dörren. Det är nämligen så att posten ligger på en liten upphöjning och därmed måste man gå på några trappor för att komma in och således också tillbaka ner på marken. Någon särskild handikappanpassning fanns det inte heller, om man inte kan räkna med en liten varuhiss. Som inte fungerade.

För att få ner paketet för trapporna fick jagistället leta upp en stark man som ville visa sin manlighet. Det var inte svårt. En lättlurad och snäll kille svingade upp paketet på axeln (Okej, inte riktigt, men det kändes så) och bar paketet till min bil där han lastade in det i bakluckan där det nätt och jämnt fick plats efter att jag hade fällt ner sittplatserna där bak.

Väl på väg hem funderade jag länge och väl på hur jag skulle få in paketet.

Skulle jag vänta på Emil?

Packa upp paketet i bilen och bära in sakerna i omgångar?

Eller skulle jag bara bita ihop och försöka lyfta det?

Det blev det sistnämnda. Mest för att jag ville bevisa att kvinnor faktiskt kan. När jag fick ett bra grepp så gick det rätt okej att bära det.

Sen spenderade jag ett par timmar på att få ihop åbäket vilket inte var det lättaste eftersom det enda man fick med som beskrivning var en bild. Visserligen med måttanvisningar men inga IKEA-beskrivningar precis.

Nåväl. Med lite ovälkommen hjälp från Emil så är bygget färdigt nu. Emil tog i princip över arbetet när han kom hem från jobbet. När jag sa åt honom att lämna mig ifred så skyllde han på att han tyckte att det var kul att montera ihop saker. Män och byggande alltså. De har sitt eget språk.

Nu kommer det äntligen en lite bättre bild på katterna, även om de inte är några linslusar precis. Man får klappa dem och kela med dem ibland, så länge det är på deras villkor.

Fast om man verkligen vill se dem hoppa runt som de gör ibland så får man sätta sig i soffan eller på golvet och vänta ut dem.

Eller ta fram en laserpenna och hoppas på att Frida är på lekhumör.Freja bryr sig nämligen inte alls om laserpennan.

Här är de i alla fall, liggande under sängen. Frida ligger gärna i sin säng som jag strategiskt har flyttat längre och längre fram från under sängen. Freja är inte lika lättlurad och lägger sig hellre långt bak så att man bara kan nå henne om man ålar sig in i skarven mellan garderoben och sängen. Vilket är rätt okej att göra för att få kela med henne ibland.

Och jo, jag vet att det ligger sand på golvet. Frida sprätter runt all sand om det inte är jätterent i lådan. Jag tömmer den 4-5 gånger per dag så jag förstår inte varför hon klagar på städpatrullen i det här huset. Menmen, som tur är så finns det dammsugare.