Denna någon... är jag.

Jag ser inte längre normalt.
Jag ser enbart det jag skriver. Allt annat är suddigt.
Jag sitter med uppspärrade ögon och stirrar stint på datorskärmen.
Jag känner mig trött, men kan inte sova.

Får inte sova.Får inte sova.Får inte sova.Får inte sova.Får inte sova.Får inte sova.Får inte sova.Får inte sova.Får inte sova.Får inte sova.Får inte sova.Får inte sova.Får inte sova.NEJ!Får inte sova.Får inte sova.Får inte sova.Får inte sova.Får inte sova.Får inte sova.Får inte sova.Får inte sova. Får inte sova.Får inte sova.Får inte sova.Får inte sova.Får inte sova.Får inte sova....

Svetten rinner ändå över ryggen. Varför jag har en tjock tröja på mig kan ingen förstå.

Huvudet värker, troligen av trötthet från avsaknaden av sömn.
Halsen värker, mer än förut, och jag känner mig smått febrig.
troligen är det avsaknaden av sömn.

Det måste vara avsaknaden av sömn.

Och det värsta är att jag inte kan somna.
Jag måste göra något vettigt.
Men varför, när hela mitt inre skriker efter lite egen tid. Lite tid som inte är påtvingad av någonting.
En tid som inte känns som om jag bara flydde från det jag borde göra.
För tillfället lever jag i det där "jag borde göra det där..."-landet som jag bara vill ge mig av ifrån.

Alla ser att jag vantrivs. Alla ser att jag vantrivs. Alla ser att jag vantrivs. Alla ser att jag vantrivs. Alla ser mitt missnöje. Alla ser mitt missnöje. Alla ser mitt missnöje. Alla ser mitt missnöje. Alla ser mitt missnöje.

Så varför stanna kvar?

Ja, varför stanna kvar...

Må den pedagogiska filosofin försvinna.

Jag orkar inte med den mera.

Allt jag vill är att få leva ett vanligt liv utan en massa pluggande för tillfället.

Det är inte svårt egentligen.

Men det är inte det här jag är intresserad av.

Ta emot mig innan jag faller.

"Du valde att stanna kvar, kanske mår vi bäst så, men jag tror att det är fel."

Jag måste orka en stund till. Väck mig om jag somnar vid datorn inatt.

Väck mig om du finner mig vid skrivbordet inatt.

Bara väck mig, så ska jag berätta.

Berätta en saga. Om hon som aldrig hittar hem.

Om någon som aldrig kan förstå vad hon ska göra med världen...

Denna någon... det är jag.