Sluta vara lika feg som jag

Obs! Detta inlägg är krypterat. Jag tror inte att du kan finna någon som helst sammanhang efterssom tankarna står huller om buller. Vill du förstå mig måste du sammanfoga texten på rätt sätt. Försök du.

Jag önskar jag kunde vända denna blogg tillbaka till dess forna glans som humoristisk.
Det är borta sen länge. Numera skriver jag bara sångtexter från mina favoritlåtar som jag bara inte kan sluta lyssna på, varvat med mina egna ord av ångest.

Varför?

Jag har många vackra saker omkring mig, jag menar se bara på barnen i afrika?

Jag tror aldrig jag har älskat som jag gör nu.
Jag älskar honom mer än någonsin. Det känns så rätt att vara med honom. Jag har aldrig varit så kär. Trodde aldrig jag skulle bli så kär. Han är min tröst nu när jag inte har vår underbara trio i närheten.
Den har blivit en duett på en ö långt bort. Vi kan kalla den Illyria.

(Jag tar till mina shakespearekunskaper då och då, jag vill inte tänka för då...)

Dagar och små timmar kan ej längre vända om...

Fan, förlåt.
Inga tårar nu. Jag skulle ju vända den här bloggen till nåt positivt.
Till det där lättsamma jag behöver. Som jag kände mig alldeles nyss, lycklig, när jag vinkade av min älskling. Det var då.

Ibland tror jag att jag är svagare än jag tror.
Jag klarar inte av att vara ensam egentligen.
Jag gör inte det. Trots att jag vill.

Jag avgudar ensamheten. Egentligen.

Just nu kan jag inte tvivla.

Som en fågelunge som ramlat ner från sina syskon och föräldrar, lämnad åt den karga verkligheten. Hur klarar den sig?

Men du, sluta vara lika feg som jag.

Var inte pesimistisk. Våga tro på att det inte går åt helvete.

Glöm bara inte bort oss här hemma, Glöm för all del inte bort mig, och snälla, nästa gång du kommer hem, du kan väl ringa mig? Träffa mig? Bara vara här med mig?

Det skulle verkligen betyda något för mig.

Men våga säga att du faktiskt trivs. För jag vet att du har hittat rätt. Jag visste det redan från början. Och du visste att jag visste. Men du vägrar tro på det.

En tår på min vänstra kind åtföljs snabbt med en tår på den högra.

Äsch, det är bara att svepa undan.

Vad ska jag tala om budskap förresten?
Jag borde ge ett till mig själv.

Det gör den inte.

Eucalyptushonung.

Förlåt mig, men jag är skörare än du tror.